Är detta det bästa receptet på LYCKLIG kärlek måntro?

Posted By rakapuckar on 31 juli 2010

Har aldrig hört denna trudilutten förut men den får mig osökt att tänka på en föredetting till mig

Innan vi blev ihop så levde han och hans barns mor på just detta viset

Hon jobbade natt och han jobbade dag

Sen gick dom om varandra där i hallen…

Gud sååå tragiskt

Sen gick det ju som det gick för dom också

Har du något mirakelrecept på hur kärlek hålls glödande in i evighetens rand?

Svidande vacker låt.. Slå på och läs samtidigt är du känner för´t

Posted By rakapuckar on 30 juli 2010

Ibland

Ibland hinner man inte förstå

Var smärtan kommer ifrån eller varför den känns så intensivt brännande

För smärtan kommer störtande emot en och man hinner inte värja sig än mindre ducka

Ibland vill man förstå men man kan inte

Ibland så förstår man mer

mer än man vill…

Jag har äntligen förstått det andra förstått långt innan

Att min inre smärta hänger ihop med min yttre smärta

Att jag tuggummifastnat mig kletklistrigt kvar i det förgångna istället för att sikta in mig på framtiden som kan bli allt det jag önskar, om jag bara börjar sträva ditåt någongång Istället för att backa bakåt, snurra runt runt och falla ihop av yrhet..

Eller tänk om jag vågade vara i nuet lite oftare

Åååh tänk om..

Jag planerar, skriver, pratar och försöker

Men försöker inte tillräckligt hårt..

Nej jag hinner alltid ge upp

Tron på mig själv är för svag…

Mitt inre kaos beror på en vilsenhet som gröpts ur mer och mer ju fler livskäftsmällarna varit

Jag kanske viftat undan allvaret många gånger

Knixat med nacken, slängt med håret och lagt på ett leende istället

När andra sett har jag ofta hållit masken en mask som ibland krackilerat svårt och blivit till ett saltvattenfall av tårar nerför mina kinder

Många har sett mina tårar

Många har hört talas om dom

Desto färre som tafatt försökt trösta och inskänka hopp

Falskeligen har jag mången gång lovat rycka  upp mig

Men både  alla dom och jag har ju vetat att jag inte klarar det

Några har förstås verkligen räckt ut handen mot mig, händer som jag inte vågat mig på att greppa

Detta I rädslan för tacksamhetskulder som för mig, från min barndom är så starkt kopplade med..

Ja, just det..

Egentligen för hemskt att man inte borde skriva om det

Men hur mycket man än låtsas om att det inte längre lever kvar i mig och finns där

Så går det inte förtränga, jag hinner inte, ty varje dag och varje natt ger det sig tillkänna

Det där äckelbubblande psykmorrande skräckmonsterhelvetet som jag hatar mer än allt på denna vår jord

Kan man bli vän med någon man är skräckdarrande rädd för?

Finns det möjlighet att sluta känna olust för något man i så många år försökt springa ifrån?

Jag är trött nu

Känner otäck smärta inombords just nu åååh

what have I become?
my sweetest friend
everyone I know
goes away in the end…

Ja alla försvinner tids nog

Var försvann dom alla

Dom där jag en gång tyckte om

Jo dom byggde upp sina liv och blev något

Medans jag står kvar

På efterkälken kvar..

Men på djupet där där själen är

finns dock hoppet fint paketerat i en present

En present ettiketterad till mig själv

som jag hoppas våga öppna snart,

innan

innan

det är försent..

If I could start again
a million miles away
I would keep myself
I would find a way

För 29 år sedan just idag…

Posted By rakapuckar on 29 juli 2010

Vi var 700 miljoner som tittade på det som sades vara århundradets bröllop

När lilla söta blyga Diana fick sin Charles där i England

Men inte ser hon väl sådär himlastormande toklycklig ut som man väl borde när man gifter sig?

Anade hon någonstans neröver ryggraden sin att han egentligen ville ha surmunnade Camilla

Hon han har idag

Hon som i telefonen fick höra att utståendeörona Charles önskade att han var hennes tampong *kräks*

Undrar jag vad som EGENTLIGEN låg bakom Dianas död

Stackars stackars Diana

Vi led ju av samma ätstörningshelvete hon och jag

Men hon blev helt frisk

Eller blev hon någonsin det?

Blir man någonsin det?

Två fina pojkar fick hon iallefall

Sen kraschboomdöd i en tunnel

Jagad av fotografer

Minns deras bröllop så starkt

Undrar om hennes barn minns hur hon doftade

Tänk hon blev ihop med Harrodsvaruhusets grundares son

Dom såg ut att ha det kul där på sin sista semester tillsammans

På kvällen, deras sista kväll var dom och åt på  The Ritz

Det sägs att dom åt lite fisk, drack varsitt glas vitt vin sen kaffe som avslutning

Hennes sista måltid

Tänk om hon hade vetat

Då hade hon nog ätit något lite roligare skulle jag tro…

http://www.princess-diana.com/diana/accident.htm

Nu ligger hon begravd

1997 dog hon

Herregud det har snart gått 13 år sedan och jag, jag kan knappt fatta var tiden drar iväg

Sommaren efteråt skaffade jag min fyrbente älskling

En älskling som nu börjar bli gammal…

För 29 år sedan just idag  gifte hon sig med det hon trodde var en prins men som senare visade sig vara en groda…

Herregud vilken bra text… Hur kan jag ha missat denna?!?

Posted By rakapuckar on 29 juli 2010

Var Ernst förrtidens Mia Törnblom?!

Posted By rakapuckar on 29 juli 2010

Han försökte peppa det svenska folket att det blir just BÄTTRE OCH BÄTTRE DAG FÖR DAG

Detta när landet var fattigt som bara den

Folk hade knappt ens råd att ställa mat på bordet

Ha ha vem har inte trallat till denna i unga barnaår?!

Skön dänga.. Helt klart!

Sjukt skön komiker… jajo Ha ha

Posted By rakapuckar on 28 juli 2010

Humor från förr håller än idag…

Posted By rakapuckar on 28 juli 2010

Gillar ni som jag Pistage? Då måste ni smaka dessa små ljuvligheter…

Posted By rakapuckar on 27 juli 2010

pistage

Det är som å para ihop muffins å browmies men lite osegare

Smart packade med små lagomstora bitar

Dock säljs dom inte på så jättevärst många butiker inte

Så hittar ni dessa

KÖP TVÅ FÖRPACKNINGAR på en gång!

Mm längtar tills ikväll då ska jag mumsa en sån ihop med en kopp sånhär Te

pgti

Blåögd… Blåögd i samma nyans som en blåklocka

Posted By rakapuckar on 27 juli 2010

blaklockor

Några kanske tror att jag är naivast av alla och blåögd som få

Andra att jag är slugt beräknande och alltid med en plan bakom det som skrivs, sker och blir

Ni har alla fel fel ja jättefel

Visst kanske jag ibland stundom kan verka överkänslig och söndertrashasad som få

Då och då stänger jag av, gömmer mig undan och är bara helvetiskt överjävlade RÄDD

Men så ibland glimmrar hjärnan igång och får till det lite

Sug skapas men blir sällan långvarigt

Ofta inser jag att jag inte riktigt förstår livets spelregler

Händer nästan varje dag att jag stannar upp och inte alls fattat det jag trodde jag hade förstått

Sådär irrar jag kring i det som i folkmun kallas för livet

Jag trampar snett i ett klaver jag vet finns där

Skuttar mig upp på ett rosafluffigt moln men förmår mig inte känna fullt ut så därför ramlar jag ner i backen igen

Blåslagen haltar jag kring och fattar ingenting

Impulser från överallt studsar kring som fryskalla flipperspelskulor

Jag blundar men när jag tittar igen är allt precis som innan jag blundade

Så vad gör jag då?

Jo, jag tvingar mig själv att försöka detektiva fram vem fasen jag egentligen är

Hur jag känner

Vad jag vill

Hur jag ska lära mig att livsbalansera igen

Vad fasen är det egentligen jag har varit med om och hur stora är egentligen skadorna jag tagit

Skador jag försökt smeta över, förtränga bort, inte låtsas om..Förneka!

Jag flackar med blick som är fast

Fråga mig inte hur men jag gör det

Jag svettas utan att mina porer öppnar sig

Vet att det ringer klockor i mina öron men jag hör dom inte – ingen annan heller

Är hon som en gång gungade högt högt i lekparken sådär så att jag kiknade av skratt

Detta med hjälp av påknuffande semesterledig hawaiiskjorteklädd pappa

Men åren går

Sår rivs upp. läks ihop men skrubbar sig vidöppna igen och igen och igen

Nya prövningar

Nya smärtor

Jag kanske är blåögd

Blåögd ungefär i samma kulör som en ängsvindsdansande blåklocka

Jag kanske förstår mer än jag vågar erkänna för mig själv

Eller så önskar jag att jag så gjorde

Jag vet inte så noga

Men ett vet jag

Och det är att, med små stapplande steg

tar jag mig sakta sakta framåt

Även om mina klavertrampsärrade fötter

ömmar

Minns ni Littorinaffären.. Redan bortglömd eller?

Posted By rakapuckar on 27 juli 2010

litto

Alla vet ju vad han anklagades för. Huruvida han gjorde så eller inte vet bara han och hon.

Hursom är konstigt att ingen innan hittat detta kuliga klipp och länkat samman med den affären

Ha ha ha äre bara jag som tycker detta är superkuligt

Euskefeurat -- Littorin Humppa