rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

En snabbsväng norrut

For oss mot mina forna hemtrakter en sväng häromveckan. Precis samma morgon som vi skulle kommit fram så råkade min äldsta syrra typiskt nog snubbla på en rotjäkel ute i skogen där på ön där dom har sitt sommarställe och därmed blev alla planer totalt omkastade. Jag trodde vi skulle få sova på hennes övervåning därute där deras ordinarie hus står men häpp det blev till att kinesa hemma hos hennes dotter istället. Barna var ju överlyckliga såklart för oj oj oj va mycket mer tid dom nu skulle få spendera tillsammans med sina `låtsaskusiner` tillika deras egentliga kusins ungar men som är lite mer i rätt-sorts-kusinålder om jag skriver så..

Känns lite pinigt att våldgästa oförberedda ena sådär men vi fick bo toppenbra nere i deras källare. Min storflicka och hennes pappa sov i tv-rummet bredvid dörren ut på verandan och jag och minstingen i deras nyblivna 6-åriga tös vääldigt rosa rum.

Egentligen hade ju jag planerat att flänga kring en himla massa och visa barnen var jag höll till som barn men nu fick vi ju anpassa oss desto mer efter alla andra. Bidde inget Lilleputtland och tja en halv dag for vi ju oss ut med båten till ön där och en annan dag kuskade vi runt stan med den andra syrran. Henne hann jag iaf följa med in på banken och hjälpte henne köpa en fläkt som sen monterades och jo jag hann även klippa hennes hår drygt 13 cm kortare.. måste ringa henne imorgon och höra om chocken släppt men hon visade faktiskt på såå mkt även om jag nog personligen tyckte det va å ta i lite väl.. blev ändock helt ok. Kanske har lite fallenhet för det där med å klippa hår ändå.. Brukar ju toppa tösernas hår och mitt egna me ibland men.. nä.. det får nog stanna där ;)

Hann inte med nåt Burémål på Krysset heller men däremot hela 2,5 butterbullar.. hann även handla med hem lite mormorsaft samt teståka buss in till och från stan för å se England spöa vårt blå/gula landslag.. hade en gigantisk krullhårig sverigeflaggsfärgad peruk på mig och det va måååånga som gav komplimanger där i min gamla hemstad. Ingen jag kände igen från förr iofs och tur va väl det.

På vägen opp sov vi en natt på ljuvliga campingen Snibben och jo vi hann med ett par besök på graven också. Nån rackare snodde barnas ditlagda röda stenhjärtan mellan våra besök och det gjorde mig både arg och äcklad.. stjäla från en grav.. Huvva blä så lågt

Nu är vi åter hemma igen. Imorgon ska jag på jobbigt möte och nä.. jag mår väl inte så tiptop som jag borde men jag lever iaf och det är då väl bra. Mötet är svintidigt och ni har väl koll på datumet… Just det.. Olycksfredag.. hua

Men senare på eftermiddagen kommer min fina goa kloka väninna och då blir det nog trevligare igen.

Nu ska jag försöka röja lite. Larmgubben ska in här imorgon och programmera nån timer så vi får höras. Ursäkta dålig uppdatering härinne men är så krångelsvårt å skriva med telefonen. NU ÄNTLIGEN har jag laddat igång en dator igen herreguuuud vilken lyx men den bråkar så vi ser väl om den ger upp även denna sväng. Den har fått ligga och ”vila till sig” ett år på ett ungefär och min förhoppning är ju att den kurerat sig av sig själv men huuuur troligt är det på en skala.

Shit va kul å bloggskriva ordentligt igen. Nån som har nån gammal avlagd dator å donera? Gärna laptop av nåt slag då en stationär inte ryms nånstans här i vårt pyttelilla hus. SHit va mkt mer kåk för pengarna man får oppi norr. Dom vi va hos hade typ tre gånger så stort hus å rum typ överallt.. Det va hobbyrum, blivande vinkällare å massa förråd å ja gudvetallt JAA jag är avis.. som bara den jag eeerkänner men inte på myggen å breddgraden där huset står nä jag trivs nog bättre här i 08-land

Håll gärna en tumme å en tå imorgonbiti. DET kan jag veeeerkligen behöva

Kram så länge så hoppas jag vi hörs av snart igen

KRAMELIKRAAM

No Comments »

Tips!

No Comments »

Deppit värre..

Det gör ont nu. Förfärligt alldeles..

Igår måndag hade vi återträff med kbt-gruppen. Det var sån fröjd å se allas utveckling. Många verkligen strålade och lös.. typ alla.. utom jag..

Men jag bet ihop, försökte hänga med och när så bollen hamnade hos mig då brast jag samman totalt. Skärpte till mig, en gullig tjej hämta gråtservetter och tja..

Tog av mig masken och blottade motvilligt men behövligt mig om min nu rådande kamp och snudd på desperata försök att hitta rätt medicinering som hjälp att stå ut och inte ge upp men att alla nya läkare hela tiden som ställer frågor river upp, skriver ut och sen försvinner gör mig än mer trasigare.. Tappat nya stora tussar hår av stressen som är (tror jag det borde bero på) och magen har helt flippat ur på sistone. Sen blodtrycket., Som skenar och har sig.. Frågade rakt ut vad psykologerna som hållit i själva kbt-n rekommenderar mig att göra. Hörde liksom om dom har nåt mer från deras håll att erbjuda som skulle kunna passa mig men dom tyckte jag skulle gå till vårdcentralen igen och typ.. börja om. Hitta mig en kurator därvia eller nåt. 0

Piskan slår mot och på mig från alla håll. Känner mig upprivnare och uppgivnare än någonsin innan..

Blev sist lovad att få träffa nån psykiatrikerdoktor i början av juni det blev sen eftermiddag dan innan midsommarafton. Happ.. Nätterna har (som denna nu) varit tunga, långa och horribelt jobbiga. Inte mår jag direkt bättre av att min gamle vän tillika kollega mår svindåligt i sin horribla cancerdiagnos och vill ha min hjälp att skriva ihop viktiga saker men min hjärna funkar inte. Jag funkar inte.

Förlåt att jag inte varit så aktiv på nu rätt länge men livet kom emellan och jag har och MÅR tyvärr förjäkladeskit just nu..

Sen alla dessa skriverier överallt om psykisk ohälsa å självmord och och och.. Varför GÖRS det inget radikalt? Från politikerhåll!!! Hur många liv ska offras?!? Jag trodde det fungerade men klinikerna är så överbelastade.

Sitter här storgråtandes i sängen intill min älskade skönt sovande 3-åriga tös snusandes nära intill. Hon behöver ju sin mamma kvar. Men en glad,hoppfull, sprudlig och bus- samt aktiv å intresserad o fokuserad mamma och inte en trött, suicidal, irriterad, huvudvärkig gormande tokless mamma..

Det är riktigt riktigt ångestladdat inombords just nu. Att vara mig är definitivt inget att rekommendera för tillfället..

No Comments »

Prinsbröllopet i England

Fick jordens snörpkänsla i hjärtat häromdagen. Såklart underbara Diana borde fått va med på sönernas bröllop.. Alltså såklart hon fanns med på nåt vis men i egen hög person,skrattandes, kramandes och mammastolt…

Jäkla kräkfotografer där på motorcyklarna inne i Tunneln den där sista Augusti i Paris.. Må dom ha vurpat ikull och slagit sig fetilla flera gånger om sen dess.

Brudparet såg iaf toklyckliga ut. Härligt det! Må dom nu få va kära i evighet. Amen.

Bilderna lånade från Expressen.

Fint också att bruden i fråga delade ut sköna tofflor.. Kreativt och modernt tycker jag 👍

No Comments »

Ramadan

Tycker det är spännande och intressant det här med just Ramadaneriet. Måste ju va superperfekt om den infaller typ i februari om man bor oppi Norrland men hur fasen överlever dom Norrlandsboende Muslimerna i år då solen knappt går ner överhuvudtaget däroppe…

Anledningen till att mina tankar började snurra kring detta just nu är för att jag ville köpa nötter till specialpris jag också häromdagen men då var dom typiskt nog tokslut och då jag frågade om dom skulle fylla på mer då fick jag veta att det beror på att dom fastande Muslimerna just nu har bunkrat på sig för att klara dagarna. Hmm. Lite snopet men okejdå.

Hur gör deras favvorestauranger med mat från deras hemländer på menyn då? Har dom semesterstängt denna månad? Eller kör dom nattöppet? För absolut att deras mat kan va supergod men huvuddelen av deras gäster är väl oftast muslimer? Eller?

Läste precis om skolor som vädjar till sina elever att ära men framförallt dricka för att orka med. Alltså i värmen som vissa dagar är så måååste man ju dricka vatten annars kommer ju huvudvärken som ett brev på posten,

Eller?!?

Läste att undantagna var barn under 7, gamla, gravida och sjuka. Tur är iaf det.. För dom.

Vi hade ju fasta i Sverige förr i tiden också men det tror jag de flesta av oss skippar men vi påminns ju om det faktumet varenda gång vi sjunger juledängan ”Nu är det jul igen…”

Happ.. Nämen då kliver jag väl opp och hostar mig igenom även denna dag.

Kram på er

No Comments »

”Är nyckelpigeflickan sjuk eller..”

Fick frågan som rubriken lyder… och tja.. Vad svarar man då?

Kram

No Comments »

Ny lös tand, hostelände och ett greppat halmstrå

Storflickan min hon vickar och vickar men tandrackaren den vill inte byta plats från munhålan hennes ner i lilla tandasken..

Hostar som bara den men tror det börjar segslemmatillsig så ska här börja spottas ut istället för å sväljas ner..

Blev erbjuden superkul extrajobb i en popupbutik inne på centralen som hade passat mig fenomenalypperligt. Man skulle sälja in Elitloppet järnet, kränga merchandise och hjälpa folk boka biljetter via en ipadmeeeeen att stå och hosta såhär just där det gåååår tyvärr såklart inte plus att logistiken med barn och förskola och deras pappa inte hade funkat med detta korta varsel -tyvärr… ja toktyvärr.. åååh

Va ju knappt jag klarade av arbetspassen nu i veckan och till nästa helg dåååå måste jag va på toktop!

Halmstrået då? Jo jag har börjat skymta ett ljus längst bort i en låååång tunnel som förhoppningsvis på sikt här nu så småningom kan börja skapa en positiv kedjereaktion..

Mår knepigt som vanligt, självförtroendet i botten och pillerna tycks inte ge resultat denna gången heller. Väntar på ny tid från nån läkare där på snurrskallekliniken men än har jag då inte fått mig nån. Hoppas HOPPAS jag får mig nån bra en..

Nä nu är det att släpa sig iväg på hästkurs här om en stund. Men först fixa fram frukost till familjen.

Kram på er och ha er nu en så trevlig helg ni kan få till

No Comments »

Ågren

Klockan är halv fyra. Fåglarna därute kvittrar för fullt. Siestesover dom mitt på dan eller? Mår megaknepigt. Tankarna vandrar likt myror påväg till stacken. Hostan har eskalerat och ångesten kliar och värker och rivsliter inombords. Trycket i bröstet gör det svårt att andas.. Grinar kudde en stund. En låååååång stund.

Medicinen jag fått verkar inte fungera denna gången heller och läkaren har ju inte hört av sig för nån uppföljning via telefon ens fast hon skulle ju va ledig fram tills i höst tyckte jag hon sa och nån ny doktor har inte kallat mig än men det kommer förhoppningsvis.

Att känna detta svidande självförakt ihop med självmordsimpulser är horribelt tufft. Alltså.. Nä.. Varför..

Tacksam varje morgon över att fortfarande vara vid liv. Barna behöver ju mig (inbillar jag mig iaf) men skulle jag försvinna nog skulle dom ju klara sig ändå.. Såklart..

Det är om nätterna det är värst och den här lilla avtrubbigheten som blir av pillrena den skrämmer mig. Tänk om jag missar att stoppa mig själv..

Försöker rota runt i verktygslådan med knep och trix. Djupandas. Räknar sakta från 100 ner till 1. Försöker visualisera fram ett moln som flyger förbi dit jag kan packa upp och få iväg de mörkaste av tankar MEN det fuuuuuunkar inte..

Tar fram ångestboken att skriva ur mig i men inte heller den fyller sitt syfte. Ååååh va jag känner mig ledsen. Den 20:e maj är det på pricken exakt 20 år sen världens underbaraste vovve Kaliber föddes och dan efter är det exakt på dagen 6 år sen han somnade in och lämnade mig…

Dessa jäkla datum alltså som påminner om då folk lämnade.. Börjar bli mååånga nu. Med jämn intervall så dyker dom opp. Ja även såklart födelsedagarna dessa älskade saknade hade.. Ååååh..

Men livet är väl sånt. Ju fler man släpper in och tycker om desto fler tvingas man skiljas från den dagen han med lien dyker opp och för med sig nån av oss.

Jag vill verkligen finnas där för barnen,hjälpa och peppa dom bäst jag förmår men hur kul är det att ha en kraschad looser till mamma som inte ens unnar sig det mest primära. Förfallet är riktigt riktigt tragiskt men vad gör jag åt det? Träna går ju inte nu då jag blev evighetsförkyld och ett frisörbesök kostar galet många fina barnkläder från loppisen så nä där prioriterar jag di små. Tandläkaren ska jag ringa och boks snart för tänderna börjar göra ont igen men efteråt brukar det svida ni-vet-vart.

Vill verkligen inte ha det såhär. Livet gör för ont just nu. Må morgondagen mu ha nåt spännande positivt paketerat åt mig sådär så jag slipper ha så nedrans ont i min själ..

Kram fina gulle ni och tack att ni finns kvar trots allt gnäll.

Ska försöka skärpa mig.. Måste d.

No Comments »

Mm så är det nog

No Comments »

Rethostevaken

Natten känns evighetslång. Smyger runt,vill inte hostväcka dom andra. Blää va jag inte haft en sånhär segdragen förkylning någonsin vad jag kan komma ihåg..

Jaja finns dom som har det betydligt värre…

Upptäckte precis en film jag fått skickad från en annan förskolemamma som har barn som leker mkt med min stortjej. Happ då lärde sig hennes ungar cykla igår.. stackars min hon kämpar å kämpar men har lite tufft med balansen å att våga. Vi får träna vidare så sitter det nog snart även där -hoppas jag. Dom är iofs 3 månader äldre så vi får tänka så men visst är det jobbigt att inte få till det när alla andra runtikring lyckas.. Är såklart jätteglad för deras skull men samtidigt smått ledsen för min egna flickas.. dubbelt det där. Men snart så

Nä ska försöka få till lite välbehövd skönhetssömn. Hur tusan nu det ska hå till

Kraaam

No Comments »