Igår pallrade jag mig ut i solen en stund för att göra nåt vettigt.. knipsade av de sista vattenskotten där högst upp i trädgårdens högsta träd.. Solen valde iofs att vända mig ryggen nästan direkt jag kom ut men så är det ibland. 

När jag stod vinglandes och höjdrädd däruppe på stegen och tittade ut över vår tomt sett från fågelperspektiv så fick jag så otroligt ont i magen. Om det var oro eller ägglossning eller en kombination vette fåglarna men tankarna dom började spinna på ganska rejält samtidigt som ”kycklinglårbensliknandemuskeln” på höger hand fick visa vad den går för. Sekatörklippning är banne mig jobbigt.,,

Knipps knipps.

Tänkte där jag stod på alla stackare som aldrig mer pga ett jädra skitviruset ska få se trädgården sin stå i sin vackraste blom, aldrig mer kommer få krama och skratta och för den delen inte heller gråta ut tillsammans med dom dom älskar.. 

Tog efter det att trädet toppars klart ner vår trasiga fågelholk där golvet för ett halvår sedan givit vika. 

Med hjälp från pappan här i huset skruvade vi istället opp den nya fina vita svarttakade holken jag inhandlade på Claes Ohlsson förra året någonting. 

Direkt vi var klara såg vi en lite pippirackare flyga fram till en gren just bredvid ingången och där liksom paxa sitt nya fräscha hus och hem. 

Så mitt i allt oroliga just nu så gäller det att både skapa och faktiskt också förmå sig att se dom små vackra solglimtsmönster som också finns runtom oss. 

Vad gäller barnen så har dom feber som kommer och går i dom och dom är även fortsatt segdraget förkylda. Ingen hög feber utan som mest runt 39 vilket jag är enormt tacksam över att det inte är värre,  men samtidigt vill det här dom har ju inte heller helt ge med sig. Minstingen är fortsatt väldigt blek och orkeslös men ändå äter hon ju (om det är nåt hon tycker på tallriken) och storasyster har inte heller orken med sig.  Hur mamman deras mår.. Tja jag känner inte efter utan kör på. En annan förvisso ganska löjlig grej men för mig positiv upptäckt är att jag äntligen sett skymten av hur botten på tvättkorgen ser ut. Det var iofs ett par dagar sen men ändå..

Har även hämtat hem ett stort lass läxor som aldrig tycks ta slut och storasyster kämpar stundvis parallellt på med att försöka lära lillasyster bokstäver (dom små också) och att kunna läsa ihop dom till ord men nja det går inget vidare.. Hon har inte riktigt ork just nu. 

Själv har jag också varit hängig och nu med rethosta som jag inte ens tänkt på själv alls förens barna uppmärksammade mig på den. 

Följer såklart nyhetsrapporteringarna och beundrar såååå och känner evig tacksamhet till alla hårt arbetande hjältar inom sjukvården.

Tycker det är rent åt helvete att dom inte ska få bra skyddsutrustning tillgänglig..  

Förstår att precis hela världen slåss om det material som produceras och att det säkert tillslut blir högst-bjudandeauktion eller nåt. Eller det är det ju redan såklart.   Vad händer när dom enda som kan vårda blir sjuka själva?  Då blir det ju Evighets-Godnatt för alla svårt insjuknade.. KATAfuckingSTROF ju!!

  Herreguuud dom vårdande superhjältarna måste skyddas till exakt varje pris. 

Undrar jag  hur många smittade människor som ovetandes knatar kring som vanligt mitt ibland oss och smittar vidare. Det kan ju vara jag själv fast jag å andra sidan träffar ju inga andra än barnen och pappan iofs (egenföretagare) som dagligen tvingas åka fram och tillbaka till sitt jobb inne i stan.

Jobbet då. Alltså åååh., Fick sorgligt tungt besked därifrån igår så nu är det noll och ingen lön.  Det är som det är.  

Såklart att ångest och oro kokar och tårar bränner men det finns många många som har det mycket tuffare och värre. 

Jo just det. Igårkväll skruvade vi ihop min förtidigtfådda födelsedagspresent från mig själv. Ett snyggt svart planteringsbord från Rusta. Till veckan här ska jag försöka börja sätta lite fröer. Vet att jag som vanligt är lite sent ute men livet, krassliga ungar och Coronacirkusen kom emellan. 

Det gäller att alltid ha något trevligt/kul framför sig att längta till. Glöm inte det

Tack att ni finns! 

❤️

 

 

 

 

För lite drygt en vecka sen fick jag samtal om att hämta hem minstingen. Hennes läppar var alldeles blå där på förskolan trots att dom varit inne en längre stund.. Happ.. Sen frös hon och småhostade och har inte alls  kännts  helt frisk. Blåmärken kom från ingenstans.. och sent igår snubbla stackarn och stukade foten så nu ska hon bäras mellan soffa och toalett och köksstol och toalett igen och säng och och och.. Så illa är det ju inte men tjorvade dit nån slags förband för att hon själv ska tro att det läker snabbare.. Storasyster har också hosta och idag fick jag en otroligt otäck kraftfull migränattack.. 

Utfodrade då båda barnen, slog sen igång en långfilm åt dom därefter proppade jag i mig alvedon och vilade en stund.  Blev bättre men inte helt bra..

Har iaf stålsatt mig och  gräddat våfflor såhär våffeldagen till ära.

Hittade även en burk hjortronsylt som jag helt hade glömt bort. Gud såå gott!!

Blir rejält mörkrädd när jag surfar mig in på nyhetssidor och läser om hur eländet i fråga på allvar nu börjat ta fart..  Iaf vad det verkar här i Stockholmsområdet. Värst drabbat är vad det påstås Kista och Spånga.. Hmm min dotters skola hör till Spånga.. DET känns ju inte sådär jättekul och lugnande om jag skriver så. Hur stort är då Spånga?  Hur mycket folk bor det där? Hmm måste googla..

Hur i helskotta kan dom sen dra in varannan buss här i 08-land i självaste rusningstrafiken?  Folk står ju som packade sillar.. Hur kan folk i dessa tider uppmuntras att visst åka iväg på skidutflykter till slalombacksområden javisst det är bra att vi rör på oss men nån måtta av förstånd är det ju bra om vi visar att vi har.. Herregud sjukvården gick ju redan på knäna innan detta Coroneri vaaaarför riskera smitta  så inutahelvitti många samtidigt?!?  När andra länder gör allt dom kan för att plana ut och ge vården en chans…  Då källarns gör vi trotsigt precis tvärtemot?!?

Är det för att samhället  hemligen vill att vi, Sverige ska gå i bräschen och först av alla uppnå immunitet?!? Okej om vi får offra ett okänt antal människor efter vägen bara vi blir först?!? Herregud jag får allt ondare i magen för varje dag som går.. 

Är vi på väg mot den s.k domedagen?  Är detta djurens revansch på oss människor för att vi äter opp dom?  

Gäller nog att inte tänka för mycket och snurrigt just nu utan fokusera på och försöka hålla sig själv och dom man älskar vid liv. Mina två underbart fina tokperfekta småtjejer herregud vad jag älskar dom. Dom kommer ju alltid minnas den här konstiga snurriga otäcka tiden.. Nu är dom ju själva aningens  småkrassliga och lätt trasiga men det är ju ingenting motför hur många många andra har det men vi allihop ska ta oss igenom även detta

Den här våren kommer tyvärr inte bli som man hade hoppats. Jaja.. Det Blir som det blir men ni som råkar läsa här.. LOVA att ni är rädda om er! . 

 

 

 

 

 

Känns löjligt nog  lite som lilla julafton. Inte lång stund kvar nu innan dom kommer..

Spännande och jo rätt dyrt men inbillar mig att det kan vara bra att redan vara inregistrerad och aktiverad kund inför framtiden sen.. 

Köper man några klippvaror ihop med nykundsrabatten så blev det ganska prisvärt ändå.

Nu blir det tjockpannkaka. Barna jublar! 

Förstår mig inte på hur vi kan acceptera att bli så fullkomligt lurade av våra makthavare just nu. Statistiken som kavlas ut stämmer inte på långa vägar. Mörkertalet på smittade är såklart väldigt stort och blir snabbt större för varje dag som passerar. Om så ytterst få testas när många många verkligen vill och dessutom visar typiska symptom alltså hur tokig blir inte då statistiken?!?

ALLA precis samtliga av oss drabbas i denna skiten som nu råder på ett eller annat vis. Hälsomässigt, ångestmässigt, ekonomiskt, humörmässigt, rörelsefrihetsmässigt, sömnmässigt, stressmässigt osv osv.,

 Personligen känner jag mig både frustrerad, rädd och aningens uppgiven. Försöker hålla lugnet och rida ut den ovisshetslånga stormen som nu yr men det är som att ofrivilligt ha blivit inslängd i en vaken sjukt olustelig mardröm eller ska vi kalla det för live-skräckfilm

Tänker på vår regering och deras utsedda lakejer  som spelar Rysk Roulette med allas våra liv. Istället för att försöka stoppa upp den skenande smittcirkusens framfart såsom andra länder gör för vinna tid och skona alla tappra hårt arbetande hjältar inom sjukvården från att inte behöva jobba fullständigt ihjäl sig så ska vi som alltid glider med och försöker gömma oss under redaren plötsligt än en gång  gå helt tvärtemot. Resonemanget tycks gå som så att ju snabbare vi når flockimmunitet desto bättre. 

Nja.. Det tycker inte alla dom vars liv tjong-bong plötsligt är över och förbi och inte heller dessas anhöriga som ska leva vidare med sorg och saknad i resten av sina dagar.  Tänk alla drömmar som aldrig blev förverkligade, alla planer som aldrig blir av och alla minnen som aldrig hinner skapas.. 

Personligen har jag ju inga äldre far- eller morföräldrar i livet. Inga egna föräldrar ens. Dom har ju redan allihop trillat av sina pinnar och lämnat in men barnen har ju farmor och farfar. Tackolov har dom för ett tag sedan stängt hemmet där för besök som farmorn deras bor på. Och farfars han bor ju i skogen på en Ö.  Men vi har ju nära vänner i riskgrupper och astma finns ju t.o.m in the house så det är klart man.. Ja, mår illa av det som nu är. 

Allihop av oss måste tänka mer än någonsin på fler än oss själva. Blunda inte för minsta förkylningskänning. Undvik onödiga kontakter med andra. Tvätta händerna i varmvatten som aldrig förr och tänk till.. Ingen av oss vill ha andra oskyldiga människors liv på våra samveten.. 

Läste att första vågen av Coronan, den som härjar just nu den kommer mestadels ta gamla och sjuka men nästa sväng DÅ är det enbart slumpen som avgör och då kommer många annars fullt kärnfriska ena att stryka med på löpande band. Om man råkar få smittan nu så kanske man går i god tro får för sig att man är immun nästa omgång och därför börjar leva på som vanligt men DÅ..

Ekonomiskt för en annan ser det dystert och mörkt ut. Snart står jag troligen (eller det gör jag ju redan) utan jobb och därmed blir jag ju utan inkomst. Korkat nog timanställd.. Att jag aldrig lär mig att skydda mitt egna skinn..  Arbetspassen som redan är inbokade (inte alls många) hur det blir med just dom det återstår att se. Information lär väl komma snart.

Travtävlingar ska ju fortsätta men körs helt utan publik och då är ju just mitt arbete väldigt överflödigt då det är just besökarna i fråga jag guidar och tar hand om.. Elitloppet som ligger i hetluften att börja planera och fixa inför då..ja alltså jag personligen tror inte så många hästägare alls törs chansa med sina fyrbenta guldklimpiga pengamaskiner..  kommer folk vara redo tills dess, sista helgen i maj att komma och festa i det folkhav som brukar vara? Ingen som vet hur det här kommer fortskrida.. Men sorgligt är det för alla och envar. Dom enda som gnuggar händerna just nu är väl typ matbutiksföreståndare och så småningom begravningsentreprenörerna. Nu hårddrar jag såklart..

Rent taktiskt är det väl egentligen smidigast att få skiten här så snart som möjligt medans ev behövliga vårdplatser fortfarande finns tillgängliga. Jag kan ju ingenting om svensk sjukvård som så men har ju förstått att alla små icke livsnödvändiga operationer och sådär de ställs in och att vården rustar järnet och förbereder sig allt dom bara kan. Sen att material tar slut och att dom där maskerna vi skickade till Kina för ett tag sedan dom hade vi nog nu behövt själva.Men vi är lite så.. Lite för snälla för vårat eget bästa.. Visst okej den där attraktionslagen ni vet, den säger iofs att ger man något så får man mångdubbelt tillbaka frågorna är då bara när.. och hur.. och från var..

Har ex inga andningsmasker jag inte..Varken till mig eller barnen..  Känner mig helt värdelös som mamma som inte tänkte så långt i tid medans dom fortfarande fanns att köpa.. Det sägs iofs att dom ändå inte hjälper men rent psykologiskt lugnande kanske dom ändå hade gjort det.. Framöver sen när man måste sig ut fast man inte vill där och då när det börjar explodera loss på allvar här också likt Italienarna har det just nu.. Med psykologiskt lugnande menar jag typ såsom som min extralånga stupränna borta vid husets kritiska hörn..

Så om nån har liggandes flera ansiktsmasker/munskydd till övers så får niii gärna posta till mig. Så lovar jag att gottgöra tillbaka vid tillfälle..

Märks det att jag inte kan sova fast jag borde och behöver. Ligger här och skrivsvammlar en massa dynga om allt och ingenting.  

Funderar på vad som gäller ang skolplikt om en hämtande och lämnande förälder känner sig hängig men inte barnen än?  Hur lång tid före symptomen bryter ut är man smittsam?  

Goooglar mig Blå men kan ändå inte förstå. 

Vissa säger att nyser man och har snuva ihop med ev lätt feber då är det grönt och en helt vanlig förkylning och ingen Corona. Alltså hur många gg per dygn känner man inte sig onödigt varm och visst sticker det lite i halsen..Sen småhostandet där som liksom sker av sig själv bara för att småjäklas den… åååh..

Alltså jag  längtar verkligen tills jag fyller 45.. nej nej nästa gg här nu snart då är det 44 som gäller och det blir nog inte så jättespännande direkt.. Men nääästa vår då järnspikar måste ju den här skiten vara överstökad? 

Blir det nåt Kolmården i sommar? Syrrans 60-årskalas hmm.. Å påskfirandet blir iaf såklart inställt på det vis vi hade planerat.

Allt ställs bokstavligen på ofrivillig paus och näe jag tänker banne mig försöka sätta mig lugnt och snällt i båten. Kommer försöka att att se det positiva i allt det jätteokuliga. Känna större tacksamhet än bitterhet. Skratta mer än jag gråter. Krama dom jag älskar även om det innebär att vi riskerar bli sjuka tillsammans. Kommer försöka sluta grubbla och nästan maniskt leta information. Den där statistiksidan med siffror land för land är ju ändå hittepå så varför ens stressa sönder sig själv därinne. Våga flyta med.. bara  Vara..Andas och liksom tänka positivt och FRAMÅT det ska jag försöka..

Jag har iaf för allas er kännedom köpt blomjord och solrosfrön som jag och tjejerna ska så snart och se växa under den här konstiga perioden. Tillslut (förhoppningsvis) kommer där bli  en eller förhoppningsvis  några vackra blommor som kan lysa upp glädja igång tillvaron på allvar för oss.

 

 

 

Blir så ledsen när genomvackra ä snälla underbaringar plötsligt inte längre finns kvar här mittibland oss…

Dödsbuden duggar lite väl tätt just nu och jag faller ihop likt ett skört uppställt korthus och tårarna dom  hinner knappt torka innan nytt dödsbud kommer farandes..

Först blev omtänksamme kloka rara fine H en ängel. Som han kämpat mot den jävliga skitsjukdomen som skördar dom finaste i förtid.. Tänker så på hans fina älskling B som nu blev kvar. Dom var ju så fina ihop, så älskvärda och speciella. Så rara och snälla och ja nästan overkligt ljuvliga på nåt vis. Värsta bästa radarparet ju ❤️❤️ Att deras tid tillsammans skulle rinna ut redan nu och inte långt senare det är sååå FEL.. Hoppas nu B’s barn tar hand om mamma sin och att det finns mjuk tröstande djurhälsa tillgänglig att borra in sina trblöta kinder i.. Beklagar sorgen från djupet av mitt hjärta finaste fina H må du nu få vila i frid och vem vet du kanske änglasnubblarihop med mina päron däroppe ovan molnen någonstans. Dom är godhjärtade härligt fina och goa dom me så ni skulle nog diggilla varannan..

Sen mammas fina barndomsvän tillika den rara snälla granntanteluran L då jag växte opp där i norrland. Hon som bakade helt magisk regnbågskaka och som hade två äldre tuffa hockeylirande söner och hur mkt mandelpotatis som helst hemma. Hon som hade ett så otroligt smittande skratt och vars dörr alltid stod öppen sen kaksorterna i de fina burkarna ojojij dom var många dom.. Även hon önskar jag att få vila i frid.

Åsså är det ju då den sorgligaste av dom alla… som kanske inte ens kommer få bli.. få chansen alls.. detta då svåra skador upptäckts redan under den sk bakningsprocessen.. Håller både tummar och tår och allt däremellan..

Sen det här jädra Coronaviruset uppe på allt.

Hujedamigändå

Ja jo uppepå all sorg så kom den där jädrans febern tillbaka igen och slog klorna ytterligare ett varv i husets minsta. Därefter migränen igen. Svåra smärtor och ljusskygghet. Kräkningar och tårar.. Sömnlöshet och oro. Känner mig helt matt och slut..

Vill bara berätta nåt sååå himla positivt i alltet som är och det är att jag kommer äntligen tillslut efter år av kämpande, bönande och bedjande få gå i terapisamtal och reda ut, lägga lock på och förhoppningsvis få lite ordning på loftet. Är så SÅ peppad men samtidigt rädd och urlakat kapputisch., Må det bli bra tillslut. DET MÅSTE det för jag orkar inte halka nerför ruinens brant länge till..

Ha er nu en finfin helg alla underbara godingar och tack att ni finns

 

SOM hon har väntat och lääääängtat och äntligen blev det hennes tur. Förra helgen var första tillfället (för oss, vi kom in något senare än övriga deltagare pga en mamma som ibland har lite svårt att få den berömda tummen ur..)

Trots att det var overallkallt ute så skulle hon självklart bära sina systerärvda ridstövlar till 👍😂

Pappan tyckte hon såg lustig ut ”sådär kan man väl inte gå ut och se ut” Kan man VISST! Huvudsaken man själv tycker man är läcker🤪❤️

Nu är vi igång iaf  och vi har båda lärt oss massor om kroppsdelarna och hur man selar på och av. 

Intressant detta!

 

 

Är verkligen barnkalastider nu och våran minsting som fyllde 5-år precis innan jul har än inte fått ha sitt sååå efterlängtade barnkalas.. Skanligt jooo JAG VET!!

Huvudanledningen till att vi väntade från första början det var för att hon så gärna ville bjuda och ha med just en något yngre tös från förskolan som hon tycker mycket om.  Denne va iväg utomlands ett par veckor och tja, sen hann andra ut med sina kalas inbjudningar före och sjukdom och helgtrav kom emellan samt att barnens far haft en hel del jobbigt jobb med mammans lägenhet.. Hursomhaver barnen kär.. Var va jag.. Jo…

Häromdagen sprang jag ihop med en annan rar mamma som jag tycker mycket om. Hon frågade då om våra barn ska på båda kalasen nu idag Söndag.. ”Nja  alltså vi ska med storisen på Bowlingkalas men annars är det väl inget mer eller har jag missat nåt?”

Happ… Då får man då vetskap om (va såklart kanske inte meningen att jag skulle gångs om detta alls) att just den här tjejen som min tös tycker såbra om och liksom väntat in nu ska ha pizzakalas och.. att..ja.. Att min flucka nu verkar va den enda ”stortjejen” på föris som är undantagen om att få komma.. 

Kalasen där krockar nästan i tid men andra mamman där sa att hon nog skulle hinna emellan så nu hoppas jag innerligt inte att min minsta möter vid endera lämning eller hämtning av storasyskonet deras jämnåriga lillasyster som ju är jättekalasglad såklart..  Vet att det skulle göra henne helt förtvivlat förkrossad i hennes lilla barnahjärta.. och imorgon på förskolan.. åååh då kommer ju alla tjejerna där såklart prata om dagens roliga fest och då.. nä..jag förstår faktiskt inte. 

Har altid haft en god relation till det yngre födelsedagsbarnets föräldrar, mamman å jag vi brukar ju t.o.m krama varann då vi ses.. småtjejerna våra dom leker ALLTID jättetight minst 2 dar i veckan när pappan här i huset hämtar något senare på eftermiddagarna pga att jag jobbar på travet och även jag har ju sett flickorna skrattandes ihop typ huuuur ofta som helst…

Just därför gör det ju så himla ont. Visst hade jag kunnat kontakta mamman och gjort det pinsamt för dom…  

Näe det känns bara såå konstigt alltihop för jag vet ju att alla tjejerna där inklusive min har pratat om just detta kalas en massa redan bara det att min unge inte vetat när det skulle hållas. 

I fredags vid hämtning kom pappan deras inkörandes precis när jag och mina 2 stod vid min cykel. Med flit dröjde jag oss kvar lite extra, segade med upplåsningen och så.  Mest då i hopp om att han skulle kliva ur sin bil och komma på sig kanske med att tja  ändå kanske fråga.. Meeeen… Han klev aldrig ur.. 

Ibland är det nog ändå på nåt vis bättre att inget veta. Just nu känns dagen här bara sååå otroligt jobbig..

Ska jag prata med lillälsklingen i förebyggande syfte eller ta det om och när det kommer? Känner ju att jag måste undersöka om det är något knas där på förskolan..  

kram fina ni och trevlig avslutning på denna skithelg

 

 

 

 

 

 

Fotograf tyvärr okänd

Julen i år blev aningens annorlunda motför tidigare år.. Men tomten kom och barna blev då nöjda. Lilltjejen skrek av lycka när hon fick hmpf.. chokladpengar som kostat en tia ha ha och stora hon blev toklycklig av en Pokemonbok. Dom fick såklart annat också.. Men just dom små ”extra-utfyllnads-paketen” gjorde uppenbarligen succé.

Lite ledigt idag. Tanken va att en väninna skulle komma förbi och hjälpa oss äta lite rester men orken där på hennes håll den tröt efter all rusch nu i juletider som varit. Blir en annan dag ist. 

Eller vad skriver jag, hmm ledigt?!? Tvättmaskinen går varm. Duschväggarna har skrubbats. Glasblocken putsats med ättika.  Håret har tvättats och just nu goooglar jag inför specialjobbuppdrag på jobbet imorgon.Har stoppat ner utblommade hyacinter i rabatten ute och röj/rensar i lådor och påsar. 

Ska ringa runt lite samtal nu idag me.  Min barndomsbästis blir 43 dagen till ära och farmors kille fyller 80 jordsnurr.. Måste ta reda på vilken tid imorgon som jag ska infinna mig och det måste förberedas en massa inför långväga besök nu här i mellandagarna och nyår sen..

Känns som att tiden och klockan hår fortare än jag hinner med det jag ska..

Hoppas du där fått ha en skön ljuvlig fin och bra jul med gott och äta och trevligt sällskap.

Stor kraaaaam å tack att DU finns❤️