Posted By rakapuckar on 08 februari 2010
Igår bokade jag och min braiga kompis som även vill bli kallad ”min bror” upp oss på en promenad.
Tanken var att jag och vovven skulle förpassa oss dit ner till parkeringen vid vattnet som han stod och väntade vid
Sagt och gjort vi började gå dit och på vägen pratade jag i mobilen med en fd kollega mest för att kolla av om vederbörande kommer ihåg några specifika händelser som inträffade där på jobbet i samband med att han jobbade extra där. Han påminde mig då om mera elände som jag själv lyckats glömma bort och förtränga och berättade också om att han har kvarsparade sms i sin gamla telefon från den tiden som jag skickat där jag var orolig och ville att han skulle komma och möta upp mig då arbetsdagen var slut
Mitt i detta samtal så dök en gigantisk superSTOR araaargh hund upp
Hon var en amstaff korsad rottis med nån mer kampras i sig
Ungefär TRE gånger större än va min gamla snart 12årige gubbhund är (han haltar dessutom sen några dagar)
Tjejen som höll i hundens koppel vägde kanske 15 kg mindre än mig och var spinkig som jag vet inte vad
Hennes kille gick några meter bakom och såg rätt bakfull ut
Hursom tjejens hund såg galen ut och hade fradga runt hela munnen
Jag gick en stor omväg för att inte reta upp den mera än den redan var men det hjälpte inte
Hunden slet sig och kom i tre gigantiska jättehopp fram till min
Jag släppte också kopplet i hopp om att han KANSKE skulle hinna springa undan
Men nej nej och åter nej
HUNDJÄVLAHELVETET DÄR bet ett rejält grepp i min hunds hals och kastade upp han nästan en å en halv meter i en snödriva
Han ramlade på ryggen och fattade ingenting men var skiträdd såklart och försökte sprattla sig själv rättvänd men hann inte för benet är ju ömt å han fick inget grepp med sin tass
Jag försökte kasta mig in och få den där dumma hunden å bita i mig istället
Slet i käkarna på den och försökte komma åt ögonen å klösa i
(då brukar dom släppa)
Sprang runt och försökte komma åt ljumskarna för nyper man hårt som fan däri så släpper dom också käftgreppet men den sprattla å for runt som fan å jag var så chockdarrig att jag fick lixom ingen styrka
Den stora feta starka muskliga äckliga hunden fick ytterligare ett kraftigt grepp om mins nacke
JAG SKREK SOM BESATT ÅT DOM Å TA BORT SIN JÄVLA MÖRDARHUND
Å snubben den sega jäkeln han SPRANG INTE FRAM utan lixom luffsade i slowmotion
Tjejen den lilla späda ropade åt mig att lugna ner mig
”Dom sköter det där själva Låt hundarna göra upp”
DERAS HUND HADE VÄRSTA ÖVERTAGET FÖRIHELVETE!!!!!!!!!!!!
Jag såg hur min hunds ögon rullade bakåt och blev alldeles vita
Sen hans ÅNGESTSKRIIK… Fy helskotta det fick mina ådror att isas till blod
Jag trodde verkligen där och då
att hans sista stund var kommen
Jag tog då sats utavbarahelvete å tänkte tjonga till deras hund i bröstet å rakt på hjärtat men PRECIS DÅ
lyckades killen få upp käftarna på deras best så att min hund kom loss
Han bar iväg med sin galet sprattlande morrande hysteriska odåga och slängde in den i bilens baklucka
Sen började tjejen känna igenom min vovve och jag jag låg i en gråthög på gatan och skaka å var i sån chock att herregud
Såg ändå där i pereferin att han rörde på sig och stod upp och såg skamset chockad ut men ändå viftade han lite försiktigt på svansen av hennes omklappande beröring. Hon hittade godis i fickan som hon gav honom och han åt å verkade nästan direkt glömma bort det olusteliga som precis hade hänt.
Ringde Robban (broren) och skek i hysteri att han skulle komma å killen i fråga gav mig adressen vi stod på å sen kom väl han med bilen tror jag och pratade med dom och jag var fortfarande helt jävlade i chock. Såg helt svartrandig ut i ansiktet av alla tårar.
Tack å lov har hunden min så mkt och tjock päls att det blev inte så farliga skador
Han fick lite blodrinn under ena ögat och sår på benet sen var han mörbultad och öm
Vet inte vad som hände riktigt men vi fick telefonummer och tog regnr
Tjejen bodde här i kommun och killen va på besök med sin hund
Kanske borde jag gjort en anmälan men det gick ju rätt bra – trots allt
vågar inte ens tänka på hur ledsen jag skulle blivit om han inte fanns mer
Älskar honom så vanvettigt alldeles
Min lilla hårande knasbollesambo..
SPECIELLT helvetiskt hade det varit om han försvunnit just nu
Eller det är nog lika jävligt när det väl händer men ååh det är så jobbigt allt som är
Speciellt nu då jag mår som jag gör av allt som varit och ÄR på jobbet
Fattar inte att dom inte bara beviljar mig terapi rätt upp å ner som dom först lovade
Hur länge ska det måsta ta
Det är därför jag inte kan gå och samtala
Jag har inte fått något OKEJ från arbetsgivaren än då det ju är dom som ska betala
Har förstått att det finns dom som tror att de var jag och terapeuten som inte fungerade i kontakten med varandra
Det är SÅ FEL det kan bli
Jag kände mig glad att jag äntligen tagit mig dit och kommit igång
Kände mig hoppfull inför att få bort dessa otäcka hjärnspöken som förföljer mig så
Jag var ju dit och träffade honom en gång för det måste man ju göra för att han ska kunna göra en rättvis bedömning över vad han tror det kommer måsta ta i antal timmar för att gå igenom och bearbeta det som hänt
Ett kort telefonsamtal säger ju inte alls så mycket - man måste ju ses öga mot öga
Hade nog väldigt tur som kände direkt att det här kan bli något bra
Som jag förstått det på många andra så måste man ofta prova sig fram och gå på 1:a samtal med flera innan man känner att det fungerar
jag passade ju på att boka in ett möte till då jag tänkte att alla sa ju till mig hur viktigt det är att jag kommer igång med det här
Men sen blev det ju som sagt stopp i maskineriet
Han hade fått ett mail från min arb.givare där dom bad oss bromsa upp och inte boka in något mer möte förrens dom återkommit med ett okej.
Jag kan väl fatta att dom inte kan bevilja mig hur många samtal som helst men visst fanken borde jag väl få komma igång
Förstår faktiskt inte
Trodde vi var överrens
Dom pratade ju allesammans om att det var SÅ VIKTIGT och SJÄLVKLART
Dom har alla erkänt och sagt att det inte gick rätt till där när det otäcka hände
Att dom brustit och gjort helt fel
Terapi för att få bearbeta var det minsta dom kunde ge mig som plåster på såren men ÄNDÅ
ÄNDÅ BROMSAR DOM OPP DEN OCKSÅ
Känner mig så satans sviken
IGEN
Hör dom av sig och kollar hur jag mår
NÄE
Ingenting
Just nu känns allt bara så ovisst och rejält irriterande
Bestämde inför mig själv att har dom inte hört av sig innan helgen om att det är okej att jag bokar in tider för samtal
ja men då vet jag
Då har jag fått ytterligare ett kvitto på att min hälsa och hur jag mår
inte alls spelar någon som helst roll från deras perspektiv sett
Jag har långt tålamod men inte hur långt som helst…
Min hund höll på att dö igår
Det om något blev ytterligare en väckarklocka för mig
Jag kan inte gå kring och ha det såhär
Må såhär
Det räcker nu
Category: Uncategorized |
4 Comments »
Etiketter:
