När ens sjuka barn måste äta fast hon egentligen inte alls vill det.. Allt verkar plötsligt smaka konstigt och ”blä” och en själv har förvandlats till en tjatande kalori-i-lurerska.  Hon behöver energi så viktiga medicinen inuti kan jobba henne frisk. 

Vissa dagar kräks hon men då är världens bästa pappa snabbt framme med som en gammelsortens flourmugg som han fyllt på med den magiska illamåendemedicinen.

Är så ofantligt stolt över damen här.  Ja lika stolt såklart över hennes storasyster. 

Just just NU håller jag på och försöker lära mig instagram så leta gärna upp brommasystrarna därinne om du vill följa vår resa mot friskheten och ringandet i klockan.

Kram underbara ni

 

 

Vaknar av att väninnans skickar sms med länk om att hon varit ute och sprungit. Sååå duktigt av henne men själv.. ser jag en tom chipspåse och pappret av en 200 ge chokladkaka som jag inatt proppade i mig när jag sjöblöt i svett vaknade av en helvetisk mardröm.. 

Har noll ork över att röra på fettmassan som bara sväller.. 

Ursäkt på ursäkt läggs på hög. 

5 kg sladderdaller har jag lagt på mig sedan den här ofrivilliga cancerresan drog igång. Herregud det är ju sinnessjukt mycket.. Det tar tre månader att lägga på sig och typ 10 att bli av med åååh tråkig ekvation. 

Ksn inte knäppa byxknappar, dra igen dragkedjor och kläder skaver och sitter riktigt jäkla illa.. döljer bilringen (tror  jag) med knutna koftor vilket ju egentligen bara gör att den syns änmer men låtsaslurar mig själv utan att det går. 

Barnen skäms över hur jag ser ut alltså dom säger det inte rakt ut men det märks och jag själv misstrivs nåt så grönjävlade. 

Borde jag då inte bara försöka ta och göra något åt detta elände som nu uppstått?  

ja jo.. 

En annan dag.

 

 

Dag för dag andas vi oss igenom.

Hon är så otroligt tapper vår lilla kämpe. Storasyster ä också fantastiskt tapper och har det inte lätt, nä inte jag eller pappan heller för den delen men vi ska igenom det här med allas våra liv i behåll. 

Igår svimmade jag plötsligt ihop nedanför trappen.  Har varit lite för mycket sista tiden dels råkade dom av misstag spruta i henne redan utgången gammal cytostatika sen kom besked om att en viktig dropp hon fått varannan vecka nu har slutat fungera för henne och ersättningsmedicinen var restnoterad i hela världen.. Tack gode Gud lyckades dom nån trolla fram enzymdoser så det nästan blev fullt antal behandlingar av den men allt blev ju så mycket plågsammare för lillhjärnan vårat. Varannan dag ska hon in till sjukhuset och få långsaminsprutande injektion rakt in i lårmuskeln. Detta gör visst jätteont och färefter observation i ett par timmar efteråt. Denna svängen har hon nu endast 11 doser kvar att ta. 

är bara sååå otroligt tacksam över att dom upptäckte detta i tid. Är visst nån superexpert i Danmark som analyserar blodprover från henne som upptäckte detta. Har aldrig Tidigare varit speciellt jätteförtjust i vare sig Danmark, Danskan eller Danskarna men nu efter detta börjar jag tänka om. Vilka anonyma hjältar det sitter därnere och i det dolda på sitt jobb liksom hjälper oss här. Fantastiskt🙏

Har även varit i kontakt med försäkringskassan häromdagen  och fått näsbrännekäftsmällen att någon såndär Tillfällig föräldrapenning som dom allra flesta får och har rätt till vid vård av sjukt barn med livshotande diagnos  är ju jag nu typiskt då inte berättigad till., Alltså jag blir sååå ledsen när jag redan är totalt förkrossad och fullständigt helt under isen.

Meeen likt Thorsten F sjöng i Mellin för ett par år sedan ”Jag reser mig igen”

Tack att ni finns😍

 

Jag har verkligen välsignats med världens finaste underbaraste gulligaste tappraste 💕härligaste tjejer❤️❤️

Idag på morsdag så kommer dom och jag att gå ut på gräsmattan och skicka slängkyssar upp mot mormor där i himlen..

Idag är det även Elitloppet 🐴💕så slå på 4:an efter 20 och kolla in finalen.. Fina hästar! Hoppas Proppen med Örjan alternativet Bodenhästen Markthemark tar’t

Hur går det då för oss? Tja först fick vi positivt besked att cytostatikan tar bra och att cancern inte syntes mer. Men sen.. det är såå stressande, pressande och psykisk och fysisk tortyr detta.. pga för låga värden i kroppen hennes har vi nu innan helgen här tvingats göra uppehåll med cellgifterna.. Håll tummarna att hon klarar återuppta dessa på måndag då nya blodprov kommer tas. Hon blöder väldigt lätt och alltså vilken kämpe hon är💪❤️ Storasyster är också en kämpe som offrar allt sitt sociala nu för att inte riskera dra hem nån skit till lillasyster. Försöker hemskola henne men än är vi inte ikapp. På Måndag då pappan och lillasyster åker in för lång droppbehandling och blodprover och så då ska vi 2 göra ikapp järnet. Hon är så himla omtänksam och peppande. Tappraste Lillasyster får såå mkt stöd och energi från sin älskade storasyster. Åh va tacksam jag är över att dom två har varandra och såå ska det få fortsätta vara hela vägen genom livet sen🙏

Själv sväller jag som en ballong. Gått upp 5 kg på dessa snart exakt 2 månader sen vi fick veta.. Tröstäter mig igenom ångesten och rör på mig gör jag knappt längre. Blir inte särskilt många steg tagna per dygn mot förr när jag gick minst 10 000 ofta runt 15000 steg per dag.  Fan att jag sådan skitkass karaktär men vet inte vad jag ska göra sv trycket som bildas..

Försöker vara positiv och peppande men det är inte lätt alla gånger. Det här SKA gå vägen! Men måste börja ta hand om mig själv också om jag ska orka med.. 

Sover bedrövligt dåligt. Huvudvärk. Tandvärk fasen måste runga tandläkaren men törs man gå till henne i dessa tider? 

Sen måste jag nog ta och ringa vårdcentralen igen för knölen som är hård och ömmar på sidan av mitt vänstra pekfinger den är kvar. Sökte för den för typ 3 månader sen och doktorn trodde den skulle försvinna av sig själv men den besvärar ännu mer. Bara den inte är nåt farligt.. Ror inte jag pallar mer i detta läge.

Så livet det tuffar på. Det är tufft och jag själv jag är, allt annat än tuff just nu..

Tack snälla fina för ert stöd! Förlåt om jag är uruslig på att uppdatera funderar på om jag ska skaffa en instagram ist? Eller å ha också.. Följer ni med dit då isf?

Stort grattis idag till alla mammor!! Åh va vi gör det bra👊😍❤️👏

Så var då den sista ciggen rökt och den sista dikten slriven. Kvinnan vars efternamn bokstavligen kändes nästan löjligt helrätt när man tänker på taltempot hon hade. Sen att hon valde H Engdahls sida och inte va speciellt juste mot knytblus Danius det har iallafall inte jag glömt än. Men visst var hon fräsig på nåt vis. Rapp i käften och lika rapp i tanken. Minns hennes strålande insats som terapeut i Magnus Ugglas musikvideo till låten 4-sekunder. Där var hon ju nästan lite småraffig på nåt vis eller inte riktigt men.. ja mer än hon var annan tid iaf.

Vems rumpa tror ni nu kommer att få inta hennes sedan många år så uppvärmda stol bland de aderton? 

Nä kan inte påstå att jag sörjer just henne sådär jättemycket. Råkade däremot snubbla på hennes dikt som ni ser överst i detta inlägg och den ja den, kändes ändå på nåt vis lite speciell.

Kram på er och jag lovar att jag snart ska försöka skriva lite mer om vad som händer i livet just nu men.. inte just ikväll

Kraaam på Er🤗

Svårt sjuk. Men vi kommer kriga tills hon blir frisk igen. 

Är så i chock fortfarande. 

Den 2:a april 2020 är dagen som delar allas vårt liv i 2. 

Livet före

 

och

 

livet efter.

Måste kolla med hennes pappa om han anser att det är okej att skriva om det här.

Vi har iaf legat inlagda hon och jag. Hon har fått flera blodstransfusioner och påbörjat en riktigt tuff behandling denna startade redan dagen efter det att vi kom in.

 

Vänligen läs inte bakåt om det som svamlas om i inlägg innan detta..  Denna hjärtegodis är avfotad uppe på Solvallas parkering en lagomkall Marslördag när vi och barnen var upp dit för att träna minstingen på att Cykla. Tyckte hon jomsade sig och inte alls var fokuserad på uppgiften. Blev irtiterad på henne och hon frös ändå så vi gick hem igen.

Detta inlägg bildar en gränsdragning mellan livet före och livet efter.

 

Igår pallrade jag mig ut i solen en stund för att göra nåt vettigt.. knipsade av de sista vattenskotten där högst upp i trädgårdens högsta träd.. Solen valde iofs att vända mig ryggen nästan direkt jag kom ut men så är det ibland. 

När jag stod vinglandes och höjdrädd däruppe på stegen och tittade ut över vår tomt sett från fågelperspektiv så fick jag så otroligt ont i magen. Om det var oro eller ägglossning eller en kombination vette fåglarna men tankarna dom började spinna på ganska rejält samtidigt som ”kycklinglårbensliknandemuskeln” på höger hand fick visa vad den går för. Sekatörklippning är banne mig jobbigt.,,

Knipps knipps.

Tänkte där jag stod på alla stackare som aldrig mer pga ett jädra skitviruset ska få se trädgården sin stå i sin vackraste blom, aldrig mer kommer få krama och skratta och för den delen inte heller gråta ut tillsammans med dom dom älskar.. 

Tog efter det att trädet toppars klart ner vår trasiga fågelholk där golvet för ett halvår sedan givit vika. 

Med hjälp från pappan här i huset skruvade vi istället opp den nya fina vita svarttakade holken jag inhandlade på Claes Ohlsson förra året någonting. 

Direkt vi var klara såg vi en lite pippirackare flyga fram till en gren just bredvid ingången och där liksom paxa sitt nya fräscha hus och hem. 

Så mitt i allt oroliga just nu så gäller det att både skapa och faktiskt också förmå sig att se dom små vackra solglimtsmönster som också finns runtom oss. 

Vad gäller barnen så har dom feber som kommer och går i dom och dom är även fortsatt segdraget förkylda. Ingen hög feber utan som mest runt 39 vilket jag är enormt tacksam över att det inte är värre,  men samtidigt vill det här dom har ju inte heller helt ge med sig. Minstingen är fortsatt väldigt blek och orkeslös men ändå äter hon ju (om det är nåt hon tycker på tallriken) och storasyster har inte heller orken med sig.  Hur mamman deras mår.. Tja jag känner inte efter utan kör på. En annan förvisso ganska löjlig grej men för mig positiv upptäckt är att jag äntligen sett skymten av hur botten på tvättkorgen ser ut. Det var iofs ett par dagar sen men ändå..

Har även hämtat hem ett stort lass läxor som aldrig tycks ta slut och storasyster kämpar stundvis parallellt på med att försöka lära lillasyster bokstäver (dom små också) och att kunna läsa ihop dom till ord men nja det går inget vidare.. Hon har inte riktigt ork just nu. 

Själv har jag också varit hängig och nu med rethosta som jag inte ens tänkt på själv alls förens barna uppmärksammade mig på den. 

Följer såklart nyhetsrapporteringarna och beundrar såååå och känner evig tacksamhet till alla hårt arbetande hjältar inom sjukvården.

Tycker det är rent åt helvete att dom inte ska få bra skyddsutrustning tillgänglig..  

Förstår att precis hela världen slåss om det material som produceras och att det säkert tillslut blir högst-bjudandeauktion eller nåt. Eller det är det ju redan såklart.   Vad händer när dom enda som kan vårda blir sjuka själva?  Då blir det ju Evighets-Godnatt för alla svårt insjuknade.. KATAfuckingSTROF ju!!

  Herreguuud dom vårdande superhjältarna måste skyddas till exakt varje pris. 

Undrar jag  hur många smittade människor som ovetandes knatar kring som vanligt mitt ibland oss och smittar vidare. Det kan ju vara jag själv fast jag å andra sidan träffar ju inga andra än barnen och pappan iofs (egenföretagare) som dagligen tvingas åka fram och tillbaka till sitt jobb inne i stan.

Jobbet då. Alltså åååh., Nu körs ju loppen publikfria och startbilen förblir utan härliga gäster. Det finns inga nykomlingar på plats som behöver hjälp med att lära sig tolka travprogram eller förstå hur det funkar på en härlig travbana. Det finns heller inga härliga ena som ska prova köra häst och inga man kan fresta att köpa Spantes färdigtippade andelar.. 

Åååh är verkligen så tråkigt men har fortfarande kvar en fot inne där vad gäller Elitloppsmerchendise iaf men frågan är ju om Corona hinner släppa sitt äckliga grepp om oss innan dess?!? 

Såklart att ångest och oro kokar och tårar bränner över att barnen inte tycks bli helt krya och över att man inte kan leva på som vanligt och gå i affärer och handla i godan ro men jag vet jag vet det finns många många som har det mycket tuffare och värre.

Vi har ju ändå varann härhemma i vårat lilla lätt lutande ganska mysiga omän  röriga hus.  Min energi att ta tag i bitarna finns liksom aldrig men åååh jag har äntligen efter år av vädjande, utvärderingar, tester hit och dit äntligen kvalat mig fram till att få gå i riktigs terapisamtal!! Fattar ni?!? Åååh jag är så lyckligt tacksam över det sen att jag bara han dit en enda gång innan vi/mest barnen krasslade ihop det är en annan femma min terapeut L har lovat mig att de tillfällen jag nu missat dom får jag självklart ta tillbaka när vi alla är krya igen! Sååå snällt och framförallt lugngörande att höra. 

Mitt brokiga bagage behöver jag hjälp att sortera igenom och liksom packa om så att inte min livstesväska är så himlarna fullproppad att det sticker sig utanför..

Har varit lite för många tunga tuffa livskäftsmällar som hänt som jag inte riktigt förmått ta tag i. Jag har bitit ihop. Försökt köra på, Ändå hittat nån positiv liten tråd att krampaktigt hålla i och liksom typ ändå nånstans överlevt.

Allt från.. ja ni som vet ni vet, Det här med min älskade pappas plötsliga död när jag var 10 och kedjereaktionerna av jobbigheter och plötsliga dödsfall, tunga ätstörningar, destruktiva relationer och massa svek,utnyttjanden å både fysiskt och psykiska törnar. Herregud jag har ju haft många fina stunder också och fått mina chanser jag inte vågat hoppa på och ta. Jag har fört ett inre krig med mig själv och destruktivt lagt krokben för mig för inte är väl jag värd att få må bra heller när inte ens min egna pappa orkade leva vidare för min skull ens.. Lite där har jag fastnat och typ sett till att jag undermedvetet straffats och på nåt stört vis lyckats valt ut människor till att bli mins redskap till att tvåla dit mig själv så allt ska göra ännu ondare.. Rller nåt?!?  Ja jag vet inte allt men jag vet att jag är en bit på väg med mitt självdetektivandr och jag vet att jag en gång lyckats begrava, dra ett streck och lätta bördan men sen har alla utredningar hit och dit i jakten på diagnoser som ändå inte kunnat ställas  tvingat mig att lyfta på locket, dra fram allt gammalt groll igen som nu fått luft och börjat leva. Nu pratar jag både i vakna minnen så snart jag lyckas slappna av men framförallt i tunga mörka helvetiskt jobbiga mardrömmar..

Vissa slutar äta när livet blir på detta viset medans jag jag tröstäter och proppar mig full med äckliga socker och fettenergiprocent för att överhuvudtaget orka stå på benen.

Är ju välsignad med två underbara, vackra, ändlöst älskade två små döttrar som är värda en piggare, gladare och mer utvilad och fräschare mamma än den sunkigt nergångna nu psykiskt trötta miget dom har nu. Åååh jag vill börja träna också! Å få tillbaka min inre bubbliga kreativitet och skaparlusta. Jag vill stå i knopp ett tag under stundande terapi och med dens hjälp få näring och göra om det gamla till att bli gödsel och tjongbara tänker även jag försöka slå ut i blom och bli den version av mig själv jag alltid velat vara.

Jo just det. Nåt helt annat!  Igårkväll skruvade vi ihop min förtidigtfådda födelsedagspresent från mig själv till mig själv men låtsas det är från barnen! Ett snyggt svart planteringsbord från favvoaffären Rusta. Till veckan här ska jag försöka börja sätta lite fröer. Inte bara jag utan jag och barnen.. Vet att jag som vanligt är lite sent ute men livet, krassliga ungar och Coronacirkusen kom emellan. 

Det gäller att alltid ha något trevligt/kul framför sig att längta till. Glöm inte det

Läntar sååå efter att den här våren ska komma igång på allvar. Det kommer nämligen hända sååå otroligt mycket positivt med mig nu när jag äntligen ska få terapis en stund per vecka!! Wow det är knappt jag törs tro att livet äntligen snart kommer att få bli det det är ämnat att vara. Båda barnen förtjänar en piggare gladare fräschare mamma och hon ska jag Janne mig transformera mig själv till att bli. 

Va rädda om er ni är underbara

Tack att ni finns

❤️

 

 

 

 

För lite drygt en vecka sen fick jag samtal om att hämta hem minstingen. Hennes läppar var alldeles blå där på förskolan trots att dom varit inne en längre stund.. Happ.. Sen frös hon och småhostade och har inte alls  kännts  helt frisk. Blåmärken kom från ingenstans.. och sent igår snubbla stackarn och stukade foten så nu ska hon bäras mellan soffa och toalett och köksstol och toalett igen och säng och och och.. Så illa är det ju inte men tjorvade dit nån slags förband för att hon själv ska tro att det läker snabbare.. Storasyster har också hosta och idag fick jag en otroligt otäck kraftfull migränattack.. 

Utfodrade då båda barnen, slog sen igång en långfilm åt dom därefter proppade jag i mig alvedon och vilade en stund.  Blev bättre men inte helt bra..

Har iaf stålsatt mig och  gräddat våfflor såhär våffeldagen till ära.

Hittade även en burk hjortronsylt som jag helt hade glömt bort. Gud såå gott!!

Blir rejält mörkrädd när jag surfar mig in på nyhetssidor och läser om hur eländet i fråga på allvar nu börjat ta fart..  Iaf vad det verkar här i Stockholmsområdet. Värst drabbat är vad det påstås Kista och Spånga.. Hmm min dotters skola hör till Spånga.. DET känns ju inte sådär jättekul och lugnande om jag skriver så. Hur stort är då Spånga?  Hur mycket folk bor det där? Hmm måste googla..

Hur i helskotta kan dom sen dra in varannan buss här i 08-land i självaste rusningstrafiken?  Folk står ju som packade sillar.. Hur kan folk i dessa tider uppmuntras att visst åka iväg på skidutflykter till slalombacksområden javisst det är bra att vi rör på oss men nån måtta av förstånd är det ju bra om vi visar att vi har.. Herregud sjukvården gick ju redan på knäna innan detta Coroneri vaaaarför riskera smitta  så inutahelvitti många samtidigt?!?  När andra länder gör allt dom kan för att plana ut och ge vården en chans…  Då källarns gör vi trotsigt precis tvärtemot?!?

Är det för att samhället  hemligen vill att vi, Sverige ska gå i bräschen och först av alla uppnå immunitet?!? Okej om vi får offra ett okänt antal människor efter vägen bara vi blir först?!? Herregud jag får allt ondare i magen för varje dag som går.. 

Är vi på väg mot den s.k domedagen?  Är detta djurens revansch på oss människor för att vi äter opp dom?  

Gäller nog att inte tänka för mycket och snurrigt just nu utan fokusera på och försöka hålla sig själv och dom man älskar vid liv. Mina två underbart fina tokperfekta småtjejer herregud vad jag älskar dom. Dom kommer ju alltid minnas den här konstiga snurriga otäcka tiden.. Nu är dom ju själva aningens  småkrassliga och lätt trasiga men det är ju ingenting motför hur många många andra har det men vi allihop ska ta oss igenom även detta

Den här våren kommer tyvärr inte bli som man hade hoppats. Jaja.. Det Blir som det blir men ni som råkar läsa här.. LOVA att ni är rädda om er! . 

 

 

 

 

 

Känns löjligt nog  lite som lilla julafton. Inte lång stund kvar nu innan dom kommer..

Spännande och jo rätt dyrt men inbillar mig att det kan vara bra att redan vara inregistrerad och aktiverad kund inför framtiden sen.. 

Köper man några klippvaror ihop med nykundsrabatten så blev det ganska prisvärt ändå.

Nu blir det tjockpannkaka. Barna jublar!