Posted By rakapuckar on 31 juli 2010
Har aldrig hört denna trudilutten förut men den får mig osökt att tänka på en föredetting till mig
Innan vi blev ihop så levde han och hans barns mor på just detta viset
Hon jobbade natt och han jobbade dag
Sen gick dom om varandra där i hallen…
Gud sååå tragiskt
Sen gick det ju som det gick för dom också
Har du något mirakelrecept på hur kärlek hålls glödande in i evighetens rand?
Posted By rakapuckar on 30 juli 2010
Ibland
Ibland hinner man inte förstå
Var smärtan kommer ifrån eller varför den känns så intensivt brännande
För smärtan kommer störtande emot en och man hinner inte värja sig än mindre ducka
Ibland vill man förstå men man kan inte
Ibland så förstår man mer
mer än man vill…
Jag har äntligen förstått det andra förstått långt innan
Att min inre smärta hänger ihop med min yttre smärta
Att jag tuggummifastnat mig kletklistrigt kvar i det förgångna istället för att sikta in mig på framtiden som kan bli allt det jag önskar, om jag bara börjar sträva ditåt någongång Istället för att backa bakåt, snurra runt runt och falla ihop av yrhet..
Eller tänk om jag vågade vara i nuet lite oftare
Åååh tänk om..
Jag planerar, skriver, pratar och försöker
Men försöker inte tillräckligt hårt..
Nej jag hinner alltid ge upp
Tron på mig själv är för svag…
Mitt inre kaos beror på en vilsenhet som gröpts ur mer och mer ju fler livskäftsmällarna varit
Jag kanske viftat undan allvaret många gånger
Knixat med nacken, slängt med håret och lagt på ett leende istället
När andra sett har jag ofta hållit masken en mask som ibland krackilerat svårt och blivit till ett saltvattenfall av tårar nerför mina kinder
Många har sett mina tårar
Många har hört talas om dom
Desto färre som tafatt försökt trösta och inskänka hopp
Falskeligen har jag mången gång lovat rycka upp mig
Men både alla dom och jag har ju vetat att jag inte klarar det
Några har förstås verkligen räckt ut handen mot mig, händer som jag inte vågat mig på att greppa
Detta I rädslan för tacksamhetskulder som för mig, från min barndom är så starkt kopplade med..
Ja, just det..
Egentligen för hemskt att man inte borde skriva om det
Men hur mycket man än låtsas om att det inte längre lever kvar i mig och finns där
Så går det inte förtränga, jag hinner inte, ty varje dag och varje natt ger det sig tillkänna
Det där äckelbubblande psykmorrande skräckmonsterhelvetet som jag hatar mer än allt på denna vår jord
Kan man bli vän med någon man är skräckdarrande rädd för?
Finns det möjlighet att sluta känna olust för något man i så många år försökt springa ifrån?
Jag är trött nu
Känner otäck smärta inombords just nu åååh
what have I become?
my sweetest friend
everyone I know
goes away in the end…
Ja alla försvinner tids nog
Var försvann dom alla
Dom där jag en gång tyckte om
Jo dom byggde upp sina liv och blev något
Medans jag står kvar
På efterkälken kvar..
Men på djupet där där själen är
finns dock hoppet fint paketerat i en present
En present ettiketterad till mig själv
som jag hoppas våga öppna snart,
innan
innan
det är försent..
If I could start again
a million miles away
I would keep myself
I would find a way
Posted By rakapuckar on 29 juli 2010
Vi var 700 miljoner som tittade på det som sades vara århundradets bröllop
När lilla söta blyga Diana fick sin Charles där i England
Men inte ser hon väl sådär himlastormande toklycklig ut som man väl borde när man gifter sig?
Anade hon någonstans neröver ryggraden sin att han egentligen ville ha surmunnade Camilla
Hon han har idag
Hon som i telefonen fick höra att utståendeörona Charles önskade att han var hennes tampong *kräks*
Undrar jag vad som EGENTLIGEN låg bakom Dianas död
Stackars stackars Diana
Vi led ju av samma ätstörningshelvete hon och jag
Men hon blev helt frisk
Eller blev hon någonsin det?
Blir man någonsin det?
Två fina pojkar fick hon iallefall
Sen kraschboomdöd i en tunnel
Jagad av fotografer
Minns deras bröllop så starkt
Undrar om hennes barn minns hur hon doftade
Tänk hon blev ihop med Harrodsvaruhusets grundares son
Dom såg ut att ha det kul där på sin sista semester tillsammans
På kvällen, deras sista kväll var dom och åt på The Ritz
Det sägs att dom åt lite fisk, drack varsitt glas vitt vin sen kaffe som avslutning
Hennes sista måltid
Tänk om hon hade vetat
Då hade hon nog ätit något lite roligare skulle jag tro…
http://www.princess-diana.com/diana/accident.htm
Nu ligger hon begravd
1997 dog hon
Herregud det har snart gått 13 år sedan och jag, jag kan knappt fatta var tiden drar iväg
Sommaren efteråt skaffade jag min fyrbente älskling
En älskling som nu börjar bli gammal…
För 29 år sedan just idag gifte hon sig med det hon trodde var en prins men som senare visade sig vara en groda…
Posted By rakapuckar on 29 juli 2010
Posted By rakapuckar on 29 juli 2010
Han försökte peppa det svenska folket att det blir just BÄTTRE OCH BÄTTRE DAG FÖR DAG
Detta när landet var fattigt som bara den
Folk hade knappt ens råd att ställa mat på bordet
Ha ha vem har inte trallat till denna i unga barnaår?!
Skön dänga.. Helt klart!
Posted By rakapuckar on 28 juli 2010
Posted By rakapuckar on 28 juli 2010
Posted By rakapuckar on 27 juli 2010
Det är som å para ihop muffins å browmies men lite osegare
Smart packade med små lagomstora bitar
Dock säljs dom inte på så jättevärst många butiker inte
Så hittar ni dessa
KÖP TVÅ FÖRPACKNINGAR på en gång!
Mm längtar tills ikväll då ska jag mumsa en sån ihop med en kopp sånhär Te
Posted By rakapuckar on 27 juli 2010
Några kanske tror att jag är naivast av alla och blåögd som få
Andra att jag är slugt beräknande och alltid med en plan bakom det som skrivs, sker och blir
Ni har alla fel fel ja jättefel
Visst kanske jag ibland stundom kan verka överkänslig och söndertrashasad som få
Då och då stänger jag av, gömmer mig undan och är bara helvetiskt överjävlade RÄDD
Men så ibland glimmrar hjärnan igång och får till det lite
Sug skapas men blir sällan långvarigt
Ofta inser jag att jag inte riktigt förstår livets spelregler
Händer nästan varje dag att jag stannar upp och inte alls fattat det jag trodde jag hade förstått
Sådär irrar jag kring i det som i folkmun kallas för livet
Jag trampar snett i ett klaver jag vet finns där
Skuttar mig upp på ett rosafluffigt moln men förmår mig inte känna fullt ut så därför ramlar jag ner i backen igen
Blåslagen haltar jag kring och fattar ingenting
Impulser från överallt studsar kring som fryskalla flipperspelskulor
Jag blundar men när jag tittar igen är allt precis som innan jag blundade
Så vad gör jag då?
Jo, jag tvingar mig själv att försöka detektiva fram vem fasen jag egentligen är
Hur jag känner
Vad jag vill
Hur jag ska lära mig att livsbalansera igen
Vad fasen är det egentligen jag har varit med om och hur stora är egentligen skadorna jag tagit
Skador jag försökt smeta över, förtränga bort, inte låtsas om..Förneka!
Jag flackar med blick som är fast
Fråga mig inte hur men jag gör det
Jag svettas utan att mina porer öppnar sig
Vet att det ringer klockor i mina öron men jag hör dom inte – ingen annan heller
Är hon som en gång gungade högt högt i lekparken sådär så att jag kiknade av skratt
Detta med hjälp av påknuffande semesterledig hawaiiskjorteklädd pappa
Men åren går
Sår rivs upp. läks ihop men skrubbar sig vidöppna igen och igen och igen
Nya prövningar
Nya smärtor
Jag kanske är blåögd
Blåögd ungefär i samma kulör som en ängsvindsdansande blåklocka
Jag kanske förstår mer än jag vågar erkänna för mig själv
Eller så önskar jag att jag så gjorde
Jag vet inte så noga
Men ett vet jag
Och det är att, med små stapplande steg
tar jag mig sakta sakta framåt
Även om mina klavertrampsärrade fötter
ömmar
Posted By rakapuckar on 27 juli 2010
Alla vet ju vad han anklagades för. Huruvida han gjorde så eller inte vet bara han och hon.
Hursom är konstigt att ingen innan hittat detta kuliga klipp och länkat samman med den affären
Ha ha ha äre bara jag som tycker detta är superkuligt