Jag, orkar egentligen inte lyssna in texter och leva mig på djupet in i musik just nu men med denna var det annorlunda

Slog igång klippet och läste texten i samma ordning som snubben i fråga trallade ur sig orden..

Saknar solen mitt i all mulenhet.

Ja både inuti mig själv och därute i naturen med himlen som tak..

Dark as roses, fine as sand
Feel your healing and your sting again
I hear you laughing and my soul is saved
On forgotten graves you cry

Crawl like ivy up my spine
Through my nerves and into my eyes
Cuts like anguish
Or recollections of better days gone by

But it’s all right
When you’re caught in pain
And you feel the rain come down
It’s all right
When you find your way
Then you see it disappear
It’s all right
Though your garden’s grey
I know all your graces
Someday will flower
In the sweet sunshower

Eyes like oceans so far away
A feather trail to a better way
Worried mornings turn into days
Then into worried nights

But it’s all right
When you’re all in pain
And you feel the rain come down
Oh it’s all right
When you find your way
Then you see it disappear
Oh it’s all right
Though your garden’s grey
I know all your graces
Someday will flower
Oh in the sweet sunshower
Oh in the sweet sunshower
In the sweet sunshower

I know all your graces
Someday will flower
In the sweet sunshower
And it’s all right
All you’ll be you are today
Are today
It’s all right
All you’ll be you are today
Are today………

Men blev av olika skäl tvungen å trycka in pauseknappen lite..

Återkommer jättesnart ganska om ett tag bara..

Hälso och känslostatusen just nu är väl inte va den borde om jag skriver så :(

En häftig bild jag hittat någonstans som jag nu glömt bort var det var…

Den får mig att tänka på

Ja alltså, tänk om min familj hade fått som dom ville

Å jag hade fötts som en liten pojk

Hade jag lirat hockey då

Hade jag kickat boll i massor då

Antagligen..

Hade pappa levt vidare om ja varit en grabb som då såklart stått honom än närmre än jag som tjej nånsin kunde nå

Kanske

Vem vet..

Fast det inte sånna tankar jag ska snurra runt nu som färskrullade negerbollar i pärlsockerfatet utan

Nej jag ska istället försöka konstruktivt kreativitetskullerbytta fram något att greppa tag i

Håll tummarna är ni rara att jag i nästa inlägg kommit på vad jag ska lägga min näsa i för blött..

Ligger hopkurad som en blekfet kanelsnäcka under en billig Jysk-fleecefilt

Har åter en natt lånat soffan egentligen inte så bekväm att sova i,

vaknade gråtandes flera gånger denna natt

Men undvek att snörvla för högt. Ville inte väcka hunden nedanför på golvet som sov så ljuvligt och inte heller han där i rummet breve

Han är så himla beundransvärt duktig förstår ni

Tänk om en annan kunde säga samma sak om sig själv…

Igår kväll brast jag totalt

Låg i en gråtande hög av känslor som sved, värkte och gjorde ont

Försökte därifrån greppa livsgnistan igen

Hungern, nyfikenheten och den där längtan.. Men längtan efter vadå?!?

Förhoppningsvis får jag till ett litet kreativitetsbrainstormarmöte idag eller imorgon

Orkar inte hålla på och äta och kräkas för att sen äta igen

Konstigt det där med bulimiande

Man, eller JAG kanske jag ska skriva för jag vet ju inte hur andra håller på men..

JAG jag äter alltid det sista jag gör innan jag faller i djup sömn..

Sen kommer ångesten då jag vaknar till svettig som aldrig förr

Är väl stackars kroppen som fått jobba så så sååå mycket hårdare med förbränning av massa skit den inte har bett om..

Minns från behandlingar jag varit på att jag  vid sånna här totala ätkontrolltapp ska försöka fånga in och förstå varifrån känslorna som känns – kommer ifrån

Inte fly fly fly genom att proppa munnen full och sen svälja utan att ens ha hunnit tugga..

Mättnadskänslan när magen står rakt ut och nästan gör ont.. När magsäcken är sådär totalt maximalt uttänjd och på vippen att spricka sönder

Först där

Först då

Får jag några få minuters frid..

Sen

Sen kommer alltid den där  ångesten… å sametskvalet.. å paniken över att återigen ha överskridit energipåtankningskontot väldeliga

Vet ju att jag omöjligt kommer kunna göra av med alla kalorier som jag proppat i mig

Finns då bara en väg att ta sig fram

KRÄKNING

Pressar då mina fingrar så djupt ner i svalget det någonsin går

Men inget händer

PANIK!!

Rispar runt med vassa naglar i svalget..

Men kräkreflexen tycks ha åkt iväg på semester eller nåt

Gråter, svettas, skakar av ren skär rå ångest

Hatar hur jag misshandlar min egen kropp

Hatar hur jag tillåter mig att tappa kontrollen

Hatar hur jag ätit mig själv större än jag någonsin tidigare varit

Min egna kropps ryms inte längre i kläder som innan satt rätt löst och ledigt..

Att jag gör såhär ibland när känslorna sticker iväg och börjar göra sådär helvetiskt ont

DET är jag mer än väl medveten om men varför det blir just så är jag desto mer osäkrare på

Alltså jag har ju gjort det förut och jag vet ju att det ibland blir en delvis lättnad där i undertrycket som bildas här inuti

MEN borde jag inte kunna hitta mig ett mer hälsosamt sätt

Varför låter jag sånt som hänt mig för länge länge sedan fortfarande få behålla greppet om mitt mående

Jag slåss med självmordstankar ibland som är så kraftfulla att säkert många andra hade gett vika för dom för länge sedan

Men jag harvar på, inte riktigt redo än att släppa greppet om det som i folkmun kallas livet

Har många livslektioner kvar att lära mig från innan det är dax för min själ att vandra sig vidare..

Blir så förbaskat irriterad på mig själv när jag inte förmår mig se och förstå det många andra därutanför gör

Ååh om jag ändå kunde backa denna negativa spiral och sen vinkla upp den mot solen och ljuset istället

Gudarna ska veta att jag minsann försökt och faktiskt dagligen försöker

Men jag halkar ikull, slår mig illa och famlar i ett mörker som för andra är rätt ljust

Är det månne jag som ser och upplever världen helt annorlunda motför hur den är

Jag menar det finns ju stunder när jag är stark, glad, lycklig, harmonisk och hoppfull också

Varför förmår jag mig inte att stanna kvar i dom känslorna istället för att halka ikull och ner

Nä ja vet faktiskt inte…

Förstår mig fasen inte på mig själv

Frågan är om jag någonsin kommer göra det

Måste man göra det…

Gör andra det?

Nä alltså inte förstår sig på mig, utan på sig själva…

Jag sätter mig sakta upp från liggläge här i denna fina vita soffa som jag fått låna här under natten

I lägenheten här är det tyst och stilla sånär som på min hunds rätt högljudda sovljud

Han som bor här har gått till jobbet för rätt länge sen

Han var så stilig så i mörk kostym och vit skjorta sen en välknuten slips uppepå alltet som pricken där på i:et ungefär..

Ha ha i:et ser ju nästan ut som en slips när jag tänker efter..

Ååh så kreativt skarpsinnad jag kan vara iblann…

Men ändå ligger jag här

Utan att förstå i vilken riktning jag ska styra mina steg

Känns hopplöst ibland.. Tröstlöst också ja helt jävlade  BLÄ BLÄ BLÄ

Samtidigt vet jag ju såväl såväl att det inte finns någon annan än jag själv som kan förändra det som är och har blivit

Det som hänt har hänt

Det som varit har varit

Men framtiden och det bak nästa hörn kan jag delvis påverka..

Därför go vänner

Är det jag som här om en liten liten stund roddar iordning en tallrik gröt åt mig själv

Sen får jag väl helt enkelt se vad denna dag har gömt åt mig i sitt sköte..

Ja man skriver och säger ju så.. även on jag tycker just det sista ordvalet där får en å tänka förlossning och tja det är ju vid närmare eftertanke lite som en sån

Varje dag är en livsupplevelseförlossning

Med mycket smärta, djupandningn och flås innan man är framme och i hamn..

ocj ja ja ja ja jag känner till att inte alla har det så

Några skuttar lyckligt upp ur sängen på morgonen helt saliga över att äntligen en ny spännande dag fylld av möjligheter och spännande livsmöten ska ta fart.. även om jag tror storhopen ändå nånstans gärna hade dratt täcket över huvudet iställe  där då väckarklockan skrålar och sen bara somnat från alla måsten och krav för en stunn..

Nä nu gröt för shit magen min kurrar ju..  Som om jag svalt en levande katt hel och hållen med hull och päls..

Fast fullt så sjuk är jag inte, inte än iallefall…

Ha ha ha

Godmorgon igen förresten

Hoppas just DU DÄR får dig en härlig dag, det förtjänar du om någon…

Känner mig så uslig

men men ändå  några hundra meter bort från de hemskaste av demoner

Alltså många av dom följer ju med mig vartän jag går

Dom sitter lixom fastnaglade i min själ på något oförklarligt vis

Är det fler än jag som ligger vaken inatt

Stirrar tak och funderar över vad i helskotta var det som hände

Livet ser så annorlunda ut denna höst motför dom andra höstarna här senast

Då suckade jag högt över att varje morgon måsta traska samma tråkiga väg

Nu suckar jag över att jag ingenstans har att traska om morgnarna

Jag har satt min tilltro till ”snackare” som tja kanske inte bokstavligt lovat mig guld och gröna skogar men något ditåt ändå..

Men har väl förstått att startsträckor ibland är längre än vad som först redovisas sen är jag väl kanske inte riktigt hälsomässigt så stark som jag själv vill låtsas tro heller

Fan för å va skröplig

Ibland behövs så himla lite för att jag ska vackla ikull å slå mig så satans jävlade hårt

Ååh hatar hatar att jag är sånhär trashanka

Men fattar ju att min grund som små barn ska få gjuten åt sig av sina närmaste inte riktigt blev så bra gjuten för min del

Den är fylld av håligheter som gör att allt sipprar igenom som borde stoppats däremot

Jag har samlat på mig en rätt stor hög redskap under åren men glömmer ju när det gäller hur fanken det nu var man använde dom

Åååh är det måntro bara jag som ligger vaken här inatt

Sömnlös och takstirrandes så hårt att ögonen mina börjat värka

Imorgon är en ny dag

En dag fylld av möjligheter bara jag förmår mig se dom

Mascarablandad gråt gör nämligen synfältet rätt grumligt förstår ni…

Men gråter jag en tillräckligt lång stund så har jag gråtit bort allt pigmentkladd och då kanske jag ser klart igen

Tja, hoppas kan man ju..

Godmorgon förresten

Hoppas ni burits fram av de snälla drömtomtarna inatt

Själv har jag fått slåss med dom spygrönt kräkfärgade dumtomtarna jag

Ååååååååååh va jag hatar att vara tröttare på morgonen när man ska till å kliva upp än man var på kvällen då man gick och la sig…

Ska prova sova en stund nu och försöka slippa ha det så denna första torsdag i September år 2010

Just mitt i detta andetag är det sjukt många människor som byter plats på sig själva

Dom flyger från en stad till en annan

En del svitschar land

Några flyr ifrån andra flyr till

Det gemensamma är att allihop sätter sitt liv i styrspakspiloternas händer för en stund

Vädrets makter kan ställa till det

Kontrollanters fuskbesiktning likaså

Tänk om nån som jobbar med att gå igenom viktiga delar på ett flygplan precis träffat en partner

En tjej som han är jätteförälskad i

Sen mitt under hans viktiga pågående jobb skickar hon honom ett fräckt skrivet SMS som får hans hjärna på helt andra tankar

Tänk om han där och då missar något han annars hade upptäckt

Sen kryssar han i godkänt-rutan på storprotokollet å planet åker iväg för att fyllas på med folk

Ja så har det säkert gått till – någonstans någongång

Var jag vill komma är vad små små avbrott kan ställa till stor skada om det vill sig illa

Fast varför tänker jag så

Jag är ju ändå aldrig uppe å flyger nuförtiden

Annat var det förr om åren

Då reste jag iväg så fort jag fick chansen

Eller fick och fick jag tog chanserna

Var så mycket modigare förr

När jag var yngre

Jag kunde åka till arlanda och ta mig en sista minuten ENSAM på vinst och förlust

Spelade ingen roll var jag hamnade bara jag hamnade någonstans

Det skulle jag nog ALDRIG göra nu idag

Ja som mera ”vuxen” menar jag

Förr tänkte man alltid ”Äh det löser sig säkert..”

Numer går man och oroar sig i förbannelse om sånt man ändå inte kan påverka och styra..

Fast det är ett helt annat sidospår som vi får ta en annan gång

Just nu skänker jag en tanke till alla dom som sitter däruppe i luften nånstans och kämpar med öronlock

Hoppas dom tuggar tuggummi och suger på hårda karameller i förbannelse

Sånt brukar funka..

Fast bäst är å vara riktigt riktigt trött sådär så att man gäspar typ hela tiden stup i minut

Nä nu ska jag koppla lilleman för en liten runda ute där i mörka höstnatten

Vet inte riktigt hur jag ska tänka kring det här med att det börjar bli kallt och höstigt ute

En del av mig gillar ju att bylsa på med tjocka sticketröjor och långbyxor medans den andra delen av mig redan nu känner svår separationsångest från solen nu inte längre lika varm som för bara ett tag sedan..

Imorgon var det tänkt att jag skulle ha sammanstrålning nere vid vattnet för en liten lunch igen sådär som för två veckor sen

Men han ringde återbud

Stackarn har gått å fått ryggskott

Hoppas han kryar på sig

Känner mig rätt låg

Deppig och allmänt orolig

Ätstörningshelvetet har blommat igång värre än på bra länge och jag känner inte att jag har den kontrollen jag borde på mitt ätande

Men precis som bilden häruppe får symbolisera så sägs det ju att

”Ovan molnen är himlen alltid blå…” och moln blåser sig ju åt sidan ibland…

Godnatt på Er och dröm så sött

Först blir man glad av å hitta en så fin len härlig persika där i fruktskålen

Man tar sig en rejäl tugga

Känner fruktsaften nästan rinna utanför läpparna på en

En tugga till

Åååh så förförande gott

Sen vrider man lite på den runda lilla knubbiga fruktkroppen och

OCH SER DÄR GRÖNA SMÅ SVULSTER MED VITT RUNTIKRING SIG
Fan i helvetesjävla skit så mögligt

Å inte att mina smaklökar skickade några varningens signaler opp till hjärnan dom inte…

Direkt jag såg det äckliga felfärgade håret där på andra sidan rundeln började det plötsligt smaka blä i munnen

Skumt det där

Först när man ser hur förstörd baksidan ser ut så kopplas äckelsmaken på

Hmm lustigkurra jag är

Att jag är…

Ni må ju inte tro att jag har fler frukter heller åååh

Ja ja får handla på mig lite nya sådana imorgon

Tjing på ett tag

Först och främst kolla in vilka vackra händer denna bruden har..

Ja det är alltså inte mina utan världens underbaraste tjejs

Här äter vi gjutjärnspannestekt äkta vildsvin, jordklotets godaste sås och häftig potatissallad med små syltlökar i

Helt MAKALÖST SUPERMAGISKT DUNDERSMARRIGT MINSANN!!!

Borde satt mig redan igår å lagt in dessa nu kommande inlägg men jag tappade helt styrfart på livet

Men som sagt efter lång väntan på tåg å strul med inställda avgångar å gudvetvad så träffades vi tillslut

Hon stod där så strålande vacker och väntade precis utanför där min vagn stannade där på perrongen..

(hur kunde hon veta i vilken jag satt?)

Vi kramades och gick sen iväg mot hennes snitsigt på snedden inparkerade bil där i hörnet

Sen fick vi se, åååh så vacker miljö minsann..

Vi åkte runt och tittade på åkermark och gamla tvättstugan nå körde också där över fina lilla träbron minsann

Fick för första gången i mitt liv se en flygel som inte hade tangenter på sig *skratt* och åååååh så vackert det var därinne

Bjälkar i taket och superläckert badrum

Verkligen sådär WOW-aktigt att man tappade andan för ett kort litet ögonblick…

När vi så gått runt där ett kort tag och inspekterat lite hörde vi därnere i hallen hur själva husbonden och gårdens KUNG kom farandes

Nu skulle minsann djuren skickas iväg på slakt och det var dax för infösning i bilen

Kom med och ta lite bilder vettja.. så sagt och gjort

Skutt in i stora pampiga bilen igen och sen brumbrum iväg

Hunden min han fick sitta kvar och vänta ute i bilen

Han är ju inte så kossetjurkalv-van att det stör och hade väl annars bara skällt och skrämt dom stackarna ännu mer

Om han blev glad över att måsta sitta och vänta?

Nä inte direkt.. hörde hans mutterskällande en bra bit där vi gick längstmed småleriga jordvägen bort dit där dom tappra karlarna kämpade med dom bångstyriga djuren ( se klipp därifrån i näst senaste inlägget)

Det är sällan man tittar sådär lite närmre på den här sortens faktiskt väldigt faschinerande djur.

Men oj så söta dom är.. Vilka vackra djupmörkbruna drunkningsvänliga ögon dom har..

Så sött med virvlarna som deras päls växer i där i ansiktet uppe på mulen? eller varenuheter på ett nötkreatur

Sen att dom också har en liten nätt pannlugg gör ju inte söthetsfaktorn direkt lägre

Deras frisyrer fick mig osökt att tänka lite på Jokkmokks Jocke ha ha

Säg visst minns ni väl honom? Han som sjöng..

”Gulli Gullan ko ko…” såklart Gullan egentligen var en ko… Han sjunger ju dessutom det DUBBELT UPP diekt efter hennes namn.. Att jag aldrig tänkt på det förut.. Ha ha jag trodde hon va ett tvåbent fruntimmer där förut men nää

För kossor brukar väl heta så..

Rosa å Gullan å sånnadär namn ni vet..

Se så söta dom är där dom ställer upp sig framför kameran min och kelar litegrann

Bara tanken på att dom står där och inte själva kanske fattar att deras sista timmar äro räknade

Att det är dax att bli pålägg och puttrande stekar i ugn för oss människor snart

Hua

Blir nästan gråtfärdig när jag går djupare in i sånsortens tänk

Alltså jag älskar ju att äta kött, men då är det ju redan dött och färdiguppstyckat när jag kånkar hem det från affären

Men bakom varje köttbit finns det ju faktiskt ett par sorgsna bruna ögon som lätt hade kunnat vandra kring och leva bra mycket längre om det bara hade fått..

Fast å andra sidan dessa djur har haft det bra. Mycket mycket bättre än många andra djur. Dom har fått gå lösa ute på ängar, dom har fått pippa loss (en del av dom ha ha som om det nu är nåt som är så himla bra det då egentligen men äh, dom har d iallefall..) sen har dom fått träffa världens underbaraste kvinna några svängar och bara det… Ååååh ändå

Men slutskrivet om djuren nu..

Sen packade vi oss iallefall iväg tillbaka till själva gården som inte bara är en vanlig gård utan en stor slottsliknande herrgård

Alltså ja kan inte med ord rättvist beskriva den fantastiska miljön därute

Vill inte lägga ut för tydliga bilder på stället heller då det känns lite fel och dumt

Kanske någon känner igen det eller känner nån som känner nån

Okej, jajo jag vet ju förstås att min blogg inte är sådär jättevälbesökt men ändå..

Fast små små utomhussegment kan jag ju visa upp och kanske lite mer därinnifrån..

Hunden min han var superlycklig därute

Det bästa han vet är att få springa lös och utforska utan nån som håller han i koppel

Här var vidderna stora och minimalt med trafik så oj va han strutta kring och stänkte ”Storstadsurin” lite här å var

Här är inte alls själva huvudbyggnaden utan ett hus intill det stora huset

Läckert så det förslår..

Hon passar så fint in i denna miljö min underbart goa fina hjärtevackra väninna

Sen är hon fiffilurig och snabbt påhittig som få

Här fångar hon in lilla taxflickan som smitit sig iväg på äventyr

Har man inte koppel tillhands så tar man fina vita flätade bältet…

Denna bruna lilla hundbrud blev förövrigt min aningens äldre gamla gubbhund väldigt förtjust i

Sen blev han plötsligt sådär fjompigt blyg för henne

När hon kom lite för nära slog han generat bort blicken..

Ååååh så sött å se!!!

Det häftiga med detta stället där hennes kärleksgubbe ju huserar och bor är att vartän man än vänder blicken

SÅ är där något vackert att se..

Som tavelmotiv där mina egna ögonfransar blir ramarna runtom

Häftigt!

Ståtligt!

Ja riktigt landligt supervackert minsann…

Märks att det är lite kvinnlig tillpiffning lite här och var

Vilka lyft små detaljer faktiskt kan göra för själva helheten

Som denna vita vackra skira Pelargonia

Själv har jag tre sånnahär hemma men ingen vit

Vit var ju faktiskt himla fräscht å fint måste jag ju erkänna

Kan man ha sånnahär inne sen?

Alltså jag och blommor vi förstår oss inte riktigt på varann -- än

Men tänkte att jag skulle försöka ta och lära mig..

Inne där i stora fina huset stod ett vackert piano som jag såklart inte kunde låta bli att provklinka lite på

I samma sekund som jag pressade ner tangenterna svischade huvudet mig tillbaka till läskiga uppspelningen i kyrkan

Jag var kanske 10 år fyllda och nervös som jag vet inte vad..

Men det gick bra, jag fick applåder men absolut ingen mersmak..

Tänk en gång i tiden kunde jag spela månskensonaten..  Den vackraste av dom alla vackra

Men numer minns jag bara lite ”Till Paris..” och ”Fur Elise” fast U:et ska ha två prickars sådär som uppe på o:et i ö

Lite precis bakanför väggen där pianot stod var pampiga fina rosakulörerade ”Damrummet”

Visst är det som i en saga

När vi lite senare satt och åt middag sa jag sådär spontant att det kändes precis som att vara mitt inne i

”Fanny och Alexander” filmen..

Ha ha ja men så var det faktiskt.. fast ännu mycket finare förstås

Men jag hann träffa storbonden själv också

Min härliga väninnas STORA kärlek

En redig rejäl stark ståtlig karl i sina bästa år

När han klev in över tröskeln uppstod det vibrationer i luftrummet mellan dom

Tror visst det där kallas för kärlek, har jag för mig..

Härligt å se två vuxna människor både kunna skojsamt munhuggas för att sen krama om varann sådär hjärtligt ni vet

Han jobbar verkligen på hårt och mycket den mannen. Men han kan sin sak och är duktig på det han gör.

Var inte så jättelång stund vi hann småprata där vid fikabordet men trevlig var han

Fast allra allra underbarast är ju hon förstås

Som alltid när vi ses sprang tiden sig fram

Vi hann prata om mycket men inte alls allt vi borde fått hinna med

Det måste ju betyda att vi måste ta och ses igen -- fler gånger

Snälle ”Tysken” som bor i ett hus en bit längre ner på gården som ändå på nåt vis tillhör själva stället var rar och skjutsade oss

Först åkte vi allesammans iväg till flyget för att lämna av jordklotets i särklass allra häftigaste skönaste personlighet

Sen skjutsades jag till tåget… Gud vilken söt rar grannfarbror. Han berättade för mig hemliga tricket som han och hans fru sedan snart 64 år hade levt efter. Banne mig tror jag  att dom kommit på mirakelreceptet på långt knakfritt äktenskap iom det speciella löftet till varann. Kanske jag skriver ett helt inlägg om detta någongång eller så behåller jag hemlisen för mig själv *S* Det märker ni väl..

På pappret är hon och jag kanske inte direkt jämnåriga men i själarna är vi det

Ofta kan jag tycka att hon är mkt flickigare å allertare än vad jag någonsin har varit

Hon är så klok och så fantasifull

Så karismatisk att man nästan blir lite rädd

Hennes aura är så stark och i hennes sällskap tror jag det är omöjligt att inte trivas

Frågan är ju om alla ser och känner och förstår det jag märker av

Eller om många är så himla överfokuserade på bara sig själva att dom helt enkelt missar att värdesätta henne fullt ut

Jag har då, ärligt talat aldrig i hela mitt nu rätt långa liv snubblat på en mer genomvacker filur

Hon är så fulländad och så nära perfektion man kan komma i s.k människotappning

och jag

Jag är en lyckans ost som fått äran att egentligen av en ren jäklade slump ha fått lära känna henne

Vi pratar lite löst om att kanske försöka oss på att skriva en bok ihop

Hon väver nämligen samman bokstäver till magi som ingen ann och det vore rackarns spännande och se vad det kunde bli för nåt

Hade en toppentrevlig dag ute på landet häromdagen

Massa härlig frisk luft, trevligt sällskap och nypåtankad energi i massor

Tack från djupet av mitt hjärta att jag fick komma ut dit

Tack!

Varför är det mörkt om natten
Vandrar månen alltid fram åt samma håll
Varifrån får källan vatten
Samma ton i både dur och moll

Kan man lära sej att känna
Orkar tiden alltid hålla samma fart
Är det farligt att bekänna
Att man inte fattar allt som verkar klart

Men är drömmen kanske för stor
När man söker efter det man inte vet
Kanske gör man ett fel när man tror
Att man kan få ha sin egen verklighet

Utan att fråga finns ingen chans att få ett svar
Utan att fråga dröjer sej ovissheten kvar

Var har elden lärt sej brinna
Varför rasa jämt visionerna omkull
Måste drömmarna försvinna
Varför känns det bara tomt när man är full?

Na na na......
Na na na......

Men är drömmen kanske för stor
När man söker efter det man inte vet
Kanske gör man ett fel när man tror
Att man kan få ha sin egen verklighet

Utan att fråga finns ingen chans att få ett svar
Utan att fråga dröjer sej ovissheten kvar

Men är drömmen kanske för stor
När man söker efter det man inte vet
Kanske gör man ett fel när man tror
Att man kan få ha sin egen verklighet

Men är drömmen kanske för stor
När man söker efter det man inte vet
Kanske gör man ett fel när man tror
Att man kan få ha sin egen verklighet

Na na na...
Na na na...
Na na na...
Na na na...