rakapuckar | 30 juni 2009
Har ni också varit där.. Suttit i andra änden av en telefonlur å lyssnat på någon som beklagar sig… ältar.. vränger sönder å samman samt försöker förstå
Har du också hört hur mkt fel det är på den där gamla partnern som inte lyssnar inte gör rätt alltid hamnar tokigt å ingenting lär sig
Jag har en tendens att bli mina vänners amatörpsykolog
Dels för att jag tycker det här med relationslära är otroligt intressant och fashinerande men även för att jag inbillar mig att jag är ganskaså bra på å hitta kryphål, lösningar och nya vinklingar som andra redan infekterade ena kanske inte själva kan se
Först och främst KÄRLEKEN består som många men inte alla vet av
FYRA ÅRSTIDER
Dessa är
MÖTET
FYSISKA PASSIONEN
SEPARATIONEN
ÅTERFÖRENANDET
När det är barn inblandat tycker väl jag personligen att alldeles för många ger upp alldeles för lätt
”Har du barn själv eller.. nä just det å va fan vet du då”
Jo jag vet att nästan alla dessa barn tillkommit under frivilliga älskogslekar där passion och lust har stått i centrum
Sen har massor me saker hänt efter vägen som gjort att två som till en början knappt kunde vara ifrån varandra helt plötsligt inte står ut att vara i närheten av den andre
Det byggs upp till att bli så
Det som till en början var så enormt charmigt blir tillslut det man irriterar sig mest på
Har det gått tillräckligt långt tål man inte att höra den andres röst, när dom tar i en börjar man må illa och föser bort dennes hand. Man letar saker att irritera sig på och herregud va mycket man finner. Hittar man inget så hittar man på sådant som inte finns
HJÄRNSPÖKENA man har i skallen hjälper en mer än gärna med detta
Små bråk blir till gräl som tillslut kan liknas vid världskrig
Tillslut inser iaf en lite mer att det är ohållbart. Två människor som en gång i tiden älskade varandra håller på att ta kål på inte bara sig själv utan även den där andra
Man går skilda håll
Ofta är det en som känner sig sviken, dumpad, lämnad och övergiven
Medans den andra känner sig fri, obunden och öppen för nya spännande äventyr som lurar bak närmsta knut
Tiden går och sår baddas
Förhoppningsvis går man in i sig själv och tänker till och LÄR SIG av senaste relationen vad man själv kanske gjorde tokigt, vad man hade önskat sig att det blev och framförallt slutar upp med att skylla på den andra hela tiden och istället tar lite egenansvar
Vi tar oss alla igenom denna fas jag snart beskriver olika snabbt. (Då man likt min kompis ringde mig å ältade å ältade samt beklagade sig djupt i timmar)
Sen börjar man förstå ett och annat
Man backar bandet och tvingar sig själv att tänka till
DETTA BÖR MAN SPECIELLT GÖRA NÄR DET ÄR BARN INBLANDADE
Saknar man inte den där andra ibland.. dennes mat.. sköna massage.. glada leende när man inte setts på hela dagen och man äntligen får mötas hemma och ha det lite lugnt och mysigt tillsammans
JOOO visst gör man väl det..
Min kompis beklagade sig å förklarade sig i flera timmar innan det fullkomligt brast för mig. Jag skrek SOM JAG SKREK på honom.. Jag grät å hulkade.. Jag slog näven i bordet så jag fick märken på handen..
Jag sa något i stil med
”Din bortskämda jävel nu lyssnar du på mig du fattar inte FATTAR INTE Hur jävla lyckligt lottad du är som har en familj omän tillfälligt åtskiljd å separerad från att vara en helhet. Du har två vackra välskapta fina barn som du älskar över allt annat. Dessa har du fått med en kvinna som du nu suttit och beklagat dig över jag vet inte hur länge. Men en gång i tiden älskade du henne och vet du jag tror du gör det fortfarande.
Du har ALLT sånna som jag skulle velat haft men ändå är du inte tacksamt nöjd och glad. Hur många gånger tror du inte jag fått frågan varför jag inte har några barn VA VA VA å vad svarar man på den? Sanningen att jag nog blivit för skadad i underlivet så jag kanske inte någonsin kommer kunna få.. eller att man inte hittat rätt avelshingst till uppgiften.. säger man att man är livrädd för närhet och att bli övergiven och därför inte törs.. Du sitter där och har alla möjligheter i världen men du fattar inte. Du stirrar dig blind på småsaker som inte alls är speciellt svåra att ändra bara ni möts på mitten och hjälps åt… Det gör mig så satans förbannad att du ens har mage å tycka synd om dig själv när du som sagt får uppleva glädjen av att ha barn nära inpå dig som är DINA egna.. DIN AVKOMMA som med delvis dina ögon upptäcker världen som du själv också får chansen att upptäcka på nytt igen.. DU HAR ALLT jag hade kunnat haft jag också men som inte blev nåt och kanske heller aldrig kommer bli
ÄNDÅ KLAGAR DU jag blir så jävla arg och less på sånna som dig. Som inte har förstånd nog å värdesätta det där som hos många av oss andra stannar vid just en längtan. Å jo jag skulle bli världens bästa mamma men världens bästa mamma kanske aldrig får bli mamma. För hon är så rädd.. räff över att hon kanske är för skadad rent fysiskt men sen även psykiskt.. Rädd att bli nedtryckt igen å hamna i fel roll där i relationen som kanske uppstår så småningom me nån..
Du gör mig arg.. Arg som ett jävla bi att du inte förstår själv att du bara agerar offer å gnäller istället för att ta tjuren vid hornen å styr upp det där”
Så sa jag och han i andra änden blev helt tyst
Alldeles matt
Bad att få återkomma jag tror han gick iväg en stund och grät..
Dagen efter tackade han mig att jag hade fått honom att vinkla upp hans ögon
När hans barn och deras mor kommer hem från semestern så kommer där att stå en bukett blommor på hennes köksbord. Med ett VÄLKOMMEN HEM samt utbjudning på picnick… Barnen skulle få godispåsar så att dom inte gick tomhänta men det viktiga i kråksången var/är ju att få ut henne på tu man hand så att han kan kort och koncist förklara att han prioriterat fel, tänkt knasigt och insett ett och annat
Förhoppningsvis leder denna helt otroliga kraftansträngning som innan samtalet med mig låg enormt långt avlägset borta.. till att den fjärde av kärlekens 4 årstider kommer till skott
Jag håller tummarna..
För denna lilla familj
För föräldrarna snart förhoppningsvis ska få fyr i glödigångblåsta kärleken
och för att barnen ska få växa upp i något så ovanligt som en
KÄRNFAMILJ
Ibland behöver man sjunga ut.. Ryta ifrån.. Tala om
Min kompis relation så trasslig kanske inte är trasslig så länge till
Mitt egna trassel ska jag också bli av med..
Men det får ta sin lilla tid.. om så behövs
AMEN
Category: Uncategorized |
1 Comment »
Etiketter:
