Oj sicken skaka-rumpa-kontroll hon här har.. WOW
rakapuckar | 09 februari 2010
Nu ska jag ut och upptäcka färger igen..
rakapuckar | 09 februari 2010
Det sägs att hela tillvaron är full av dom
Men när man mår dåligt så blir allt som i en kråskala
Ska minsann ut å leta rätt på alla små kulörer
Inte låta mig själv få komma hem igen innan jag hittat dom alla
Kram!
Hmm såhär känns det inuti mig just nu..
rakapuckar | 09 februari 2010
Såhär på ett ungefär känns det inuti mig just mitt i detta nuet
Som att nåt fastnat sig så hårt kvar i hjärnan på mig med hullingar å skit som vägrar göra så att jag kan släppa tankegreppet
Gör så jäklade ont det som varit
Men kan man känna ren fysisk smärta uppe i hjärnan?
Den ligger ju gömd bak massa skallben å skit menar jag…
Jaja det gör iallefall ont det som varit och fortfarande ÄR
Försöker förstå något som för mig är helt jävlade obegripligt
Har försökt författa ner å skriva ur mig lite
Hur jag mår vad som hänt å hur jag känner mig
Inte för att jag egenligen vet vad jag ska ha själva texten till
Ser det lite som att jag..ungefär såhär:
Satt upp lite ben som jag sen får fästa kött vid så äre bara att dra skinnet där utanpå, som är kvar där till sist…
Min allra närmsta vän sa ”SKRIV EN BOK” det här har ju allt å då menar jag ALLT med betoning på just A.L.L.T
Jag ska tänka lite till och lyssna in lite vad kloka visa snälla omtänksamma runtikringare har att tillägga i denna illasmakande soppsörja som är
Har varit instängd i min egna lilla ångestbox alldeles för länge nu
Dax att krypa ut och inse ett och annat som jag innan inte alls förstått mig på
Ja ja VEEEET att jag ältar hit å dit och inte kommer mig så mycket för men det är en svår process detta hära
Har aldrig varit med om något liknande och har tills nu slagit dövörat till när den lilla grupp av mina närmsta försökt få mig att fatta och se
Se något som om det hade handlat om nån annan hade varit självklart även för mig
Men nu handlar det om mig själv och då förstår jag inte riktigt
Tills nu
Jag måste börja ta ansvar för mitt eget mående
Min hälsa håller på att braka helt utanför stupet
dippar jag över kanten så är det godnatt med hela mig sen
Det vore ju förkastligt och sorgligt då jag faktiskt har mkt mkt mera att ge denna världen
Därför börjar jag med ett litet steg
Ett kliv
I rätt riktning
*kopplar min hund och ger mig ut på en bensträckarprommenad*
Vad ägnar ni kvällen åt?
Behöver fuska igång både hjärna och kropp känner jag…
rakapuckar | 09 februari 2010
Jag har ju aldrig varit någon expert på det här med naturläkemedel men känner att jag borde kanske prova
De bud jag hört ropas högst för att kicka igång MERA ENERGI är
Har en go vän som pratar så varmt och gott om denna rosenrot..
Någon av Er som läser här som provat detta preparatet?
Vad händer om man äter det och vad är det bra för…
Nån annan (tror det var mamma) babblade friskt om Q10
Jag vill ha snabbt resultat och att det funkar..
Har du kanske annars något mirakeltips?
Kan andra dopa sig med piller hit å dit kan väl jag.. Ja lagligt menar jag
Avdammad låt rättså bra tycker jag…
rakapuckar | 09 februari 2010
Minns tiden precis innan jag började jobba på jobbet där jag nu är anställd.
Var en kort period då jag hjälpte till på ett annat ställe då och JÄMT JÄMT spelades nedanstående låt på radion.
Vem torskade inte dit på den här texten.. Den är ju så vacker och så härlig att man blir ju alldeles betagen
Ty livet är ju just precis så. Ögon möts för en kort liten sekund sen blev det inget mer.
Vissa ögon möts aldrig medans vissa möts alldeles för länge när dom egentligen borde slutat mötas för länge sedan.
Mina ögon är väldigt drunkningsvänliga sägs det. Men har dom förlorat förmågan att kopplas ihop till hjärtat?
Jag vet inte… Ibland är jag lite rädd för att ledningen däremellan gått av på grund av alla krossade relationer som inget blev av
Är så många möten som kunde blivit något mer när man baklänges tillbaka på dom ser
Vad är det som styr egentligen? Är det ödet eller vi själva..
Tänker på människor jag snubblat på som berört min själ men sen inte fick chans ens att beröra min kropp med ens en ynka liten kram
Är nog många många jag gjort besvikna när jag inte gett dom några ärliga chanser att verkligen visa vad dom går för
Finns ganska många därute som jag själv inte heller fått chansen hos att visa vad jag verkligen går för
Just nu är jag rätt ordentligt ur gängorna känner jag
Ganska vilseirrad och i det konstigaste av vägskäl
Vilket ben ska jag stödja på
I vilken riktning ska jag styra mina steg
Kanske dax att jag själv börjar bestämma istället för att låta andra styra vart dom tycker jag ska gå
Minns denna låt som en låt jag tyckte väldigt mycket om
Efter ett tag var den nästan sönderspelad sådär så man nästan blev lite less på den
Men just nu här idag känns det rätt att damma av den igen
Tänk om jag en vacker dag kunde sjunga sådär som han å tänka på mig själv när just dom orden kommer ut ur min mun
Det vore fantastiskt
Tycker ni där på andra sidan skärmen att ni är vackra?
Sex kanske är lösningen…
rakapuckar | 09 februari 2010
Tänkte här skriva nåt liknande det om saxen nyss här inunder
Typ ett exakt likadant inlägg men med vinklig mot det sexuella istället
Inser dock att det fungerar ganska dåligt i det skick jag befinner mig i just nu
Sex är väl typ det allra allra sista jag känner sug efter nu när allt är som det är
Orkar inte ens försöka skoja till det
Blir bara äcklad och ledsen
Vaknade av jordens otäckaste mardröm precis
Satte mig här hos er och skrev några ord men känner att jag måste nog vila lite till om jag ska orka med
Hoppas Er natt varit till belåtenhet och att ni fått drömma härliga drömmar
Kanske ni har turen att ligga jämte någon ni tycker om
Eller så kanske ni har ett fluffigt mjukt skönt duntäcke ni virar runt kroppen
Tja vilket som så hoppas jag ni haft en härligare natt än vad en annan lyckades få till
Vi hörs snart
KRAM så länge
En sax kanske är lösningen…
rakapuckar | 09 februari 2010
Hittar en sax.. en sax som inte fått klippa i speciellt många material den inte
Det sista jag klippte med den var blodapelsinklyftor
Ser fortfarande röda torkade droppar därifrån
Greppar saxen och inser att den ligger ganska bekvämt i min hand
Tar tag i ett papper
Ett vitt vanligt jäklade papper
Börjar klippa
Klippa former och mönster jag inte visste att lilla jag kunde få till
Tog mig ett nytt papper och började vika en massa sen klippte jag igen
Små rundlar å rutor hullerombuller
Sen vecklade jag ut pappret och tittade på mina konstverk och fnissade högt åt mig själv
Tänk när man var liten då pysslade man på såhär mycket oftare
Man skapade
Men vad hände?
Var tog pyssliga jag vägen?
Tittade på saxen igen
Höll den hårt i min högra hand
Greppade en stor hårtoffs med vänstra
Förde alla många strån in mellan saxens vassa blad
Hann PRECIS stoppa mig själv från att göra något väldigt överspontant och inte så genomtänkt
Lade ner saxen på golvet
Tittade länge på den
Tog upp den igen och började klippa i mina kort
Klippte ut dom jag tycker om och knycklade ihop dom jag inte alls gillar
Slängde dom all världens väg nästan ditbort där köket är
Lade ut alla som varit snälla, kloka och bra i en klunga
Insåg att dom var ju rätt många
Att många av dom aldrig någonsin träffat varandra även om dom nog hade passat väldigt bra ihop
Vad är det som gör att man gillar vissa människor mer än andra
Vilka personliga egenskaper attraheras just jag utav
Vad hos mig är det som människor gillar
Hmm tål att tänkas på
Tog återigen upp saxen insåg att den kan vara början till slutet
Insåg också att den gör sig nog bättre ute kökslådan än här i min hand
Känner mig så ledsen och besviket sviken
Känner mig så vingklippt
En sax kanske är lösningen ändå..
Livet i stort och smått..
rakapuckar | 09 februari 2010
Sitter här och tittar på bilder
Bilder från svunna dagar som aldrig mer kommer igen
Tittar på människor som alla lärt mig något
Människor som många är döda och borta
Människor jag inte längre minns namnet på
Människor jag träffar alldeles för sällan
Sitter här och läser brev
Brev skrivna till mig från människor som alla tyckt om mig
Under olika skeenden i livet
Människor som kanske var för bra för mig
Människor jag kanske inte riktigt värderade förrens sanden rann ur timglasen vi delade
Jag läser ord riktade till mig som jag där och då kanske inte riktigt förstod
Men nu rörs jag utav dom och innebörden får det att växa tårar i mina ögon
Har en röd pappasnickrad träkistelåda där jag förvarar gamla minnen
Råkade nu här ikväll öppna den för första gången på flera år
Blev sittande mitt i ett hav av bilder, brev och små saker jag fått men konstigt nog glömt bort
Jag läser brev från min väninna som dog förra året
Ord hon skrev till mig i början av vår alldeles för korta tid som vänner
Hon tyckte jag var värd bättre än han jag då levde med
Hon avslutade brevet med PUSS du finaste ängel
Nu är det hon som är en äkta ängel
Däruppe någonstans
Jag gick senare till datorn och fann mail
Mail från två människor jag tycker bra om fast på olika vis
Den ena är en kvinna som bor i ett land långt långt borta
Hon skrev mig några sanningens ord som verkligen visste var dom tog
Dom gjorde ont men är så sanna å jag tackar dig E som bara den för dom
Sen fick jag ord från en annan jag känner ganska okej men som känner mig bättre än jag själv gör
Där var också ord och inga visor nedtecknade rad efter rad
Känner mig vimmelkantig
Rädd
Avklädd och avslöjad samtidigt som jag känner mig ledsen
Vad är sant av det som skrivs till mig
Bara bara jag själv vet svaret – men törs jag förstå det
Ser en röd tråd
En tråd spunnen av sorg som tagit sig utlopp på de mest besynnerliga vis
Jag måste börja våga släppa
Måste börja våga lyfta mitt huvud
Måste börja våga räta min rygg
Måste börja våga leva
Leva ett liv som annars kommer gå mig helt förbi utan att jag själv förstår detta
Sitter här och ser högen av minnen breda ut sig på mitt golv
Vissa brev blev prickiga ikväll av mina tårar som droppade ner på dom
Andra knycklades ihop och slängdes i en hög som snart kommer bäras ut och slängas bland andra sopor
Har lagt ut vissa av fotografierna sida vid sida
I kronologisk ordning sådär så jag ser mig själv växa från att vara pyttelitet spädbarn till att bli nästan lika vuxet stor som idag
Vilken jävlade resa det har varit
Undrar så om den kommer ta slut snart eller om jag fortfarande har lite tid på mig
Sitter här och tittar på bilder
Bilder från svunna dagar som aldrig mer kommer igen
Tittar på människor som alla lärt mig något
Tänker på alla människor jag än inte fått möta
Eller människor jag mött men inte så särskilt många gånger som jag borde fått göra
Du där – du är kanske en av dom..
Tror du vi har något vi kan lära varandra?