Blåögd… Blåögd i samma nyans som en blåklocka
Posted By rakapuckar on 27 juli 2010
Några kanske tror att jag är naivast av alla och blåögd som få
Andra att jag är slugt beräknande och alltid med en plan bakom det som skrivs, sker och blir
Ni har alla fel fel ja jättefel
Visst kanske jag ibland stundom kan verka överkänslig och söndertrashasad som få
Då och då stänger jag av, gömmer mig undan och är bara helvetiskt överjävlade RÄDD
Men så ibland glimmrar hjärnan igång och får till det lite
Sug skapas men blir sällan långvarigt
Ofta inser jag att jag inte riktigt förstår livets spelregler
Händer nästan varje dag att jag stannar upp och inte alls fattat det jag trodde jag hade förstått
Sådär irrar jag kring i det som i folkmun kallas för livet
Jag trampar snett i ett klaver jag vet finns där
Skuttar mig upp på ett rosafluffigt moln men förmår mig inte känna fullt ut så därför ramlar jag ner i backen igen
Blåslagen haltar jag kring och fattar ingenting
Impulser från överallt studsar kring som fryskalla flipperspelskulor
Jag blundar men när jag tittar igen är allt precis som innan jag blundade
Så vad gör jag då?
Jo, jag tvingar mig själv att försöka detektiva fram vem fasen jag egentligen är
Hur jag känner
Vad jag vill
Hur jag ska lära mig att livsbalansera igen
Vad fasen är det egentligen jag har varit med om och hur stora är egentligen skadorna jag tagit
Skador jag försökt smeta över, förtränga bort, inte låtsas om..Förneka!
Jag flackar med blick som är fast
Fråga mig inte hur men jag gör det
Jag svettas utan att mina porer öppnar sig
Vet att det ringer klockor i mina öron men jag hör dom inte – ingen annan heller
Är hon som en gång gungade högt högt i lekparken sådär så att jag kiknade av skratt
Detta med hjälp av påknuffande semesterledig hawaiiskjorteklädd pappa
Men åren går
Sår rivs upp. läks ihop men skrubbar sig vidöppna igen och igen och igen
Nya prövningar
Nya smärtor
Jag kanske är blåögd
Blåögd ungefär i samma kulör som en ängsvindsdansande blåklocka
Jag kanske förstår mer än jag vågar erkänna för mig själv
Eller så önskar jag att jag så gjorde
Jag vet inte så noga
Men ett vet jag
Och det är att, med små stapplande steg
tar jag mig sakta sakta framåt
Även om mina klavertrampsärrade fötter
ömmar
6 Responses to “Blåögd… Blåögd i samma nyans som en blåklocka”
Leave a Reply
Please note: Comment moderation is currently enabled so there will be a delay between when you post your comment and when it shows up. Patience is a virtue; there is no need to re-submit your comment.
Hörru , nu får du släppa taget om barndomen .. Du ska ju stå bakom gungan nu ..
Gratulationer till Ryan som är vuxen! Att vara vuxen är nog bra – att gunga är bättre! Sluta aldrig gunga RP även om du slår dig blå. Man ska aldrig bli så gammal att man inte ser – ett barn som ler, en blåklockas lyckans blå – livet blir bara bättre så!
Du finaste av alla åååh så du kan skriva! Nångång ska jag gunga med dig. I någon lekpark nånstans. Sida vid sida. Du lär nog bli den som lyckas gunga högst *Skratt*
Tycker bara RP ska kalva och föra minnena sina vidare , vem ska annars berätta om våffelmannen i Hawaiskjorta.
Att vara blåögd, är ju inte så vanligt.
Läste någonstans att blåögda kommer att bli mer och mer sällsynta, då andra ögonfärger dominerar om de blandas.
Ledsen men tror jag sov på den biologilektionen, om harar av olika färg som parar sig och hur genetiska egenskaper funkar.
En nackdel med att vara blåögd är att man kan får höra kommplimanger som ”Har aldrig sett någon har så iskalla blå ögon”.
Vad säger man då?
Att gunga är ju härligt.
Så länge man har barnasinnet kvar så finns det hopp. Den dagen man tar allt för allvarligt, då är det inte skoj längre.
Kramar.
ps. läs mailen din.
Tihi så du säger RP :-). Jag har testat barnbarnens studsmatta och DET är härligt ”flygande” minsann – har du prövat? Vad angår blåögdhet så är det ett val. Jag har gröna ögon som är blå och vill bara se och ta till mig det som är gott och värdefullt. Vill inte se missunnsamhet, elakhet och allt styggt. Jag får ut så mycket mer av livet tycker jag. Våga vägra – på med de blå ögonen! Gunga mer, se på varandra, lyssna – lär! Slut på moraliserandet från mig ;-)
Ryan har rätt – RP du skriver fantastiskt – skriv om ”Hawaiskjortemannen”, skriv hans historia! För hans och din egen skull. När du gråtit igenom din saknad märker du hur mycket du fått med på vägen…SKRIV!