rakapuckar

Posted By rakapuckar on 08 februari 2010

Rättså faschinerande egentligen att alla vi har varit pyttesmå å knubbiga små blöjbajsande filurer

Vi har skrikit som besatta då dom stora dumma inte direkt fattade vad det var som vi ville

Några har kissat i stora strålar rätt i ansiktet på dom som sen ska betala vår mat och fixa vårat husrum i massa många år framöver

Tänk vad många frågor vi har ställt sen när vi vuxit opp några centrimetrar och först lärt oss gå och sen också prata

Vilka jäklade utvecklingsframsteg där i början

Hmm inte går det lika snabbt nuförtiden minsan – inte riktigt..

Tänk att alla vi har krupit kring och slitit i sladdar och haft sönder saker utan att förstå deras värden

Vi har alla cyklat ikull och fått skrubbsår och sen blivit omplåstrade

Några av oss har åkt skottkärra andra har skjutsat andra i en sådan

Tänk vad många gemensamma nämnare vi har som vi aldrig talar högt om

Som bara är där i våra ryggsäckar vi bär kring på utan att dom kanske egentligen syns här utanpå

Tänk att vi alla en gång i tiden bodde inne i våra mammors magar

Omgivna av massa vatten som skvalpade runt när hon gick

Å nu sitter vi här och har utbyte av varandra på ett eller annat sätt

Himla coolt faktiskt.. Ja tänka sig ändå..

Vi har alla bajsat i blöja som små men vi kommer nog inte alla bajsa i blöja som pensionärer

Några av oss kommer trilla av pinn innan dess

Olyckor och sjukdomar kan vara framme och jaga ikapp oss om vi inte hinner undan

Ja jisses

Är det verkligen detta härat som är livet

Det vi har runtikring oss och är mitt uppe i nu?

Antagligen

Uppenbarligen

Frågan är vad man ska göra av ét

Nu ska jag iallefall snart om en liten stund titta på film hur man rattar brum-brum

sen kanske vi beger oss ut och provar lite på riktig också det berors lite på

Idag har jag varit ganskasåduktig och bara kräkits en enda gång

Känner att kroppen håller på å ger upp den är rejält less på denna ohumana dumhetsbehandling

Hmm undrar jag varför jag aldrig blir kallad på såntdär bedömningsamtal

Vore ju bra att få komma igång med lite vård

Jaja men nu är det som det är

Tänk vad dumt att här mitt i livet hålla på å göra sig själv illa på detta viset

Nä jag måste se till att få lugn och ro i själen

Ordna till tillvaron så att jag slipper gå med denna oro, stress och ångest hela tiden

Ett litet steg om dagen.. Så är jag nog snart igång igen..

*hoppas d*

Tänk ändå för 33 år sen låg jag och vifta med både armar och ben.. Kanske jag höll på att lära mig krypa..

Bara mamma som vet.. mamma som vet..

Vad gjorde du för 33 år sedan?

Categories: Uncategorized
Etiketter: