rakapuckar

Posted By rakapuckar on 09 februari 2010

Sitter här och tittar på bilder

Bilder från svunna dagar som aldrig mer kommer igen

Tittar på människor som alla lärt mig något

Människor som många är döda och borta

Människor jag inte längre minns namnet på

Människor jag träffar alldeles för sällan

Sitter här och läser brev

Brev skrivna till mig från människor som alla tyckt om mig

Under olika skeenden i livet

Människor som kanske var för bra för mig
Människor jag kanske inte riktigt värderade förrens sanden rann ur timglasen vi delade

Jag läser ord riktade till mig som jag där och då kanske inte riktigt förstod

Men nu rörs jag utav dom och innebörden får det att växa tårar i mina ögon

Har en röd  pappasnickrad träkistelåda där jag förvarar gamla minnen

Råkade nu här ikväll öppna den för första gången på flera år

Blev sittande mitt i ett hav av bilder, brev och små saker jag fått men konstigt nog glömt bort

Jag läser brev från min väninna som dog förra året

Ord hon skrev till mig i början av vår alldeles för korta tid som vänner

Hon tyckte jag var värd bättre än han jag då levde med

Hon avslutade brevet med PUSS du finaste ängel

Nu är det hon som är en äkta ängel

Däruppe någonstans

Jag gick senare till datorn och fann mail

Mail från två människor jag tycker bra om fast på olika vis

Den ena är en kvinna som bor i ett land långt långt borta

Hon skrev mig några sanningens ord som verkligen visste var dom tog

Dom gjorde ont men är så sanna å jag tackar dig E som bara den för dom

Sen fick jag ord från en annan jag känner ganska okej men som känner mig bättre än jag själv gör

Där var också ord och inga visor nedtecknade rad efter rad

Känner mig vimmelkantig

Rädd

Avklädd och avslöjad samtidigt som jag känner mig ledsen

Vad är sant av det som skrivs till mig

Bara bara jag själv vet svaret  – men törs jag förstå det

Ser en röd tråd

En tråd spunnen av sorg som tagit sig utlopp på de mest besynnerliga vis

Jag måste börja våga släppa

Måste börja våga lyfta mitt huvud

Måste börja våga räta min rygg

Måste börja våga leva

Leva ett liv som annars kommer gå mig helt förbi utan att jag själv förstår detta

Sitter här och ser högen av minnen breda ut sig på mitt golv

Vissa brev blev prickiga ikväll av mina tårar som droppade ner på dom

Andra knycklades ihop och slängdes i en hög som snart kommer bäras ut och slängas bland andra sopor

Har lagt ut vissa av fotografierna sida vid sida

I kronologisk ordning sådär så jag ser mig själv växa från att vara pyttelitet spädbarn till att bli nästan lika vuxet stor som idag

Vilken jävlade resa det har varit

Undrar så om den kommer ta slut snart eller om jag fortfarande har lite tid på mig

Sitter här och tittar på bilder

Bilder från svunna dagar som aldrig mer kommer igen

Tittar på människor som alla lärt mig något

Tänker på alla människor jag än inte fått möta

Eller människor jag mött men inte så särskilt många gånger som jag borde fått göra

Du där – du är kanske en av dom..

Tror du vi har något vi kan lära varandra?

Categories: Uncategorized
Etiketter: