Dagen igår var ett äventyr… Ett spännande annorlunda äventyr
Posted By rakapuckar on 31 augusti 2010
Min resa dit jag skulle började med krångel
Försenad som bara den p.g.a inställda tåg och annat strul kom jag mig inte ens halva vägen på den tid jag hade räknat med
Sen när jag väl kommit mig dit där jag skulle byta tåg så var nästa tåg överhoppat så där fick jag vänta nästan en timme till
Ja ja vad har man val
Tack gode gud visade hon jag skulle besöka förståelse för resestrulandet och det var då väl för väl..
Vovven min han blev rejält uttråkad (som ni kan se på bilden ) och de andra som även dom klev av i väntan på vidare transport var också dom lätt irriterade
Ena hon skulle till sin dotter för att passa barnbarn och mannen i sällskapet skulle till Flen för att skriva hyreskontrakt
Hon brukade åka denna sträcka ganska ofta, han bara ibland och jag, typ – aldrig.
Härligt när man snubblar på människor sådär spontant
Nya tillfälliga entimmesbekantskaper som ändå hinner avslöja en himla massa ur sina liv
Vissa pratar om sig själva, andra pratar om bekanta dom har.. eller gamla lärare, någon försvunnen kärlek jag lite vad som
Bland annat var det en nära släkting till en av dessa som uppe i norrland dog hastigt och lustigt förra December
Så hemskt.. Otrevligt.. Sorgligt
Slutstoppsåterberättandet grep tag om mig och gjorde mig för en stund riktigt riktigt sorgsen
Det var en man, en man inte särskilt gammal än, men som hade lätt Parkinssons. En dag åkte han iväg till vårdcentralen i något banalt litet ärende. Men där. I entrén halkade han och föll så illa att något inre ben gick av och stack hål på vitala organ på insidan
Han dog på platsen och där var livet slut
För en liten jäkla isfläck
PÅ EN VÅRDCENTRAL av alla ställen…
Vi hann avhandla många ämnen under den knappa timme vi satt samlade på samma bänk där i vänthallen.
Vi kände inte varandra alls sedan innan. Men efter en enda timme kändes det som att vi kände varandra ganska bra.
Jag visste vad alla deras barn hette och vad dom blev av.En var stolt som en tupp över framgången dottern hade rönt inom det journalistiska och den andra var orolig över vad det skulle bli av barnet som aldrig tycktes få till något bra utan alltid halkade snett och gick vilse i livets villervalla (känner jag igen mig här eller.. hmmpf.. jajo typ.. Såklart även min mamma säkert känner oro över att det inte blir nåt av mej nångång) Dom pratade om bra och dåliga bostadsaffärer dom gjort genom livet och han, han förundrades så över att alla partners han hade haft genom livet – ingen av dom hade varit rökare. Detta beklagade han sig över och tyckte det var väldigt trist. Tänk så många minuter av skratt dom hade missat tillsammans då han hade fått gå ut och puffra helt ensam istället för i sällskap.
Dessa tu berättade även vilka olika sorters jobb dom hade haft innan pensioneringen och som alltid hittade dom gemensamma nämnare bara dom sökte en stund. De kände lite samma folk från förut som båda hade tappat bort för länge sen men ändock..
Vi pratade om somrar som tar slut för fort och om hur trist det är när vintermörkret slår till och det är ljust alldeles för få timmar per dag.
Sen pratade vi om resor i största allmänhet och hur himla långt man kan åka på ett SL-kort i synnerhet. Ja vi hann prata om galet mycket på de dryga 60 minuter vi satt stilla intill varandra utan att ha så mycket annat att hitta på.
Den där annars ofta väldigt tråkig väntan kan m.a.ogå väldigt snabbt, bara man har trevligt sällskap så
En liten detalj som mina medväntare pratade om som etsade sig lite extra kvar hos mig var när dom om hur man förr alltid vid fest noga ställde ut askkoppar på borden så att folk kunde röka,men att sånt görs inte längre… Ty, Nu samlas rökarna ute istället medans ”torrbollarna” sitter inne och undrar var dom glada skitarna blev av..
Kan väl säga att detta pratade dom om medans ciggarna deras glödde mellan ibland läpparna eller ibland pek och fuckjofingret
Tänkte tyst för mig själv.. Vad hemskt.. Är det så rökare resonerar och tänker..
Jag berättade om min mamma och att hon fått KOL.. Helvetet hon och många med henne upplever det som när inte luften går hela vägen in och ner.. Kvävningsångesten… Rädslan för att måsta ha syrgas om ett tag..
Jag spände mina ögon i dom och sa att om jag var i deras kläder skulle jag ruska om mig själv och vakna till lite NU och inte SEN då det redan är försent..
Det häftiga med vårat korta lilla möte var att båda fick något lätt stressat i sina blickar och lovade försöka sluta röka.. Ena menade på att det smakade faktiskt egentligen inte ens särskilt gott längre utan det gick mest på ren rutin. Ja ren och ren.. Men rutin iallefall..
Alltså jag propagerade inte eller besserwissrade nåt utan jag bara sa från hjärtat och orden tycktes nå fram..
Tänk att lilla stora jag med bara några korta ord fick dom att åtminstone börja tänka om. Bad dom nämligen prova att tänka till på sina så älskade små barnbarn precis när dom eldar igång sin tändare för att fjutta på så dom kan suga i sig lite nytt gift. Ville dom inte vara med och se dessa små parvlar växa upp? Såklart dom ville det.. Min mamma kanske inte hinner vara med så länge om jag nu nångång får tummen ur.. Fast om det beror på att hon varit orädd om hälsan eller om jag startat åt helskotta försent låter jag vara osagt. Vi är nog lika dåliga kålsupare båda två i det fallet.. kanske..typ.. ungefär..
Men än finns hon och än har jag (förhoppningsvis) möjlighet..
Häftigt faktiskt hur vi människor kan påverka varandra i RÄTT RIKTNING med ganska enkla medel : ORD i kombination med VÄLMENING
När minutrarna tickat sig fram och avgångstiden för nya tåget började närma sig kände jag en lite lätt separationsångest.
Konstigt att man hinner fästa sig så snabbt vid två totala främlingar. Men det var inga hemliga tysta torrbolliga främlingar detta utan livsberättelsegenerösa rackare nära till både skratt och allvar
Visst är dessa små spontana möten härliga
Speciella
Annorlunda
och framförallt Livsberikande
Insåg igår när vi väl skiljdes åt med orden ”Tack för trevlig pratstund och ha nu ett fortsatt intressant liv på Er” att vi människor är verkligen rätt lika oavsett ålder, bakgrund och uppväxtmijö.
Vi faschineras alla lite småperverst över hur folk gått bort, vi skrattar åt självklara dumheter som vi sjäva gjort i lite olika varianter men framförallt förenas vi i prat om drömmar. En del förverkligade och en del som bara svävar där i väntan på att bli greppade och infångade..
Tillslut tuffade sig tåget iväg.. Jag klev av före dom andra där och på perrongen så stod hon
VACKER SOM EN NYUTSPRUNGEN NYPONROS..
Underbarare kvinna finns nog fasikarns inte…
Berättar mer om vårat fina möte om en liten stunn!
Ska bara ringa och gratta en älskad mamma som fyller år idag
ååh va hon är en tapper kämpe
mammagumman min vad vore väl jag utan dig…
