När ens mammahjärta brister..

söndag, februari 2, 2020

Är verkligen barnkalastider nu och våran minsting som fyllde 5-år precis innan jul har än inte fått ha sitt sååå efterlängtade barnkalas.. Skanligt jooo JAG VET!!

Huvudanledningen till att vi väntade från första början det var för att hon så gärna ville bjuda och ha med just en något yngre tös från förskolan som hon tycker mycket om.  Denne va iväg utomlands ett par veckor och tja, sen hann andra ut med sina kalas inbjudningar före och sjukdom och helgtrav kom emellan samt att barnens far haft en hel del jobbigt jobb med mammans lägenhet.. Hursomhaver barnen kär.. Var va jag.. Jo…

Häromdagen sprang jag ihop med en annan rar mamma som jag tycker mycket om. Hon frågade då om våra barn ska på båda kalasen nu idag Söndag.. ”Nja  alltså vi ska med storisen på Bowlingkalas men annars är det väl inget mer eller har jag missat nåt?”

Happ… Då får man då vetskap om (va såklart kanske inte meningen att jag skulle gångs om detta alls) att just den här tjejen som min tös tycker såbra om och liksom väntat in nu ska ha pizzakalas och.. att..ja.. Att min flucka nu verkar va den enda ”stortjejen” på föris som är undantagen om att få komma.. 

Kalasen där krockar nästan i tid men andra mamman där sa att hon nog skulle hinna emellan så nu hoppas jag innerligt inte att min minsta möter vid endera lämning eller hämtning av storasyskonet deras jämnåriga lillasyster som ju är jättekalasglad såklart..  Vet att det skulle göra henne helt förtvivlat förkrossad i hennes lilla barnahjärta.. och imorgon på förskolan.. åååh då kommer ju alla tjejerna där såklart prata om dagens roliga fest och då.. nä..jag förstår faktiskt inte. 

Har altid haft en god relation till det yngre födelsedagsbarnets föräldrar, mamman å jag vi brukar ju t.o.m krama varann då vi ses.. småtjejerna våra dom leker ALLTID jättetight minst 2 dar i veckan när pappan här i huset hämtar något senare på eftermiddagarna pga att jag jobbar på travet och även jag har ju sett flickorna skrattandes ihop typ huuuur ofta som helst…

Just därför gör det ju så himla ont. Visst hade jag kunnat kontakta mamman och gjort det pinsamt för dom…  

Näe det känns bara såå konstigt alltihop för jag vet ju att alla tjejerna där inklusive min har pratat om just detta kalas en massa redan bara det att min unge inte vetat när det skulle hållas. 

I fredags vid hämtning kom pappan deras inkörandes precis när jag och mina 2 stod vid min cykel. Med flit dröjde jag oss kvar lite extra, segade med upplåsningen och så.  Mest då i hopp om att han skulle kliva ur sin bil och komma på sig kanske med att tja  ändå kanske fråga.. Meeeen… Han klev aldrig ur.. 

Ibland är det nog ändå på nåt vis bättre att inget veta. Just nu känns dagen här bara sååå otroligt jobbig..

Ska jag prata med lillälsklingen i förebyggande syfte eller ta det om och när det kommer? Känner ju att jag måste undersöka om det är något knas där på förskolan..  

kram fina ni och trevlig avslutning på denna skithelg

 

 

 

 

 

 

Kommentera