Posts by rakapuckar

Alltså ÄLS❤️på Lambis mjuuuuka lena sköna  klorblektfina säkert jättemiljöovänliga men ooooh så nässnytarsköna pocket tissues 

Blir en hemmadag idag igen.. Barna lever vilt pysselfyllt Pippi Långstrumpsliv ute i vardagsrummet/hallen/toan/köket/deras rum…

Jag snorar/feberyrar och sjukar mig vidare här nerbäddas under två tjocka täcken…

Bad min äldsta dotters kompisars mamma (hon jag brukar umgås en hel del med) bära med skolväskan hem hit fr skolan. Hon knatar ju ändå förbi efter lämning. Plötsligt knackar hon på dörren.. Ujuj tänkte ju hon skulle ställa den ute på farstubron men nä hon ville se fördärvet å hennes kommentar:

”Herrreguuuuud”

Smällde snabbt igen dörren vill för allt i världen inte smitta vidare men hallå? ÄR jag verkligen sååå bedrövligt under isen?!

Gick förbi en spegel och skrek till när jag såg mig själv… stelnade till av rädsla..

Mötte där ett grånat rödsprängt ansikte av en trött svullhängig mer död än levande människa..

Alltså är jag såhär sjuk imorgon och nån halloweenutklädd unge knackar på och jag öppnar i detta skick i denna sorgsamma look nämen dåååå skiter dom garanterat ner sig..

Skojjar inte det här är lätt den bedrövligaste versionen av mig själv som jag någonsin skådat alltså hallå jag kommer då aldrig någonsin sen igen klaga över hur jag ser ut för såhär katastrofsorglig hoppas jag aldrig mer behöva se mig..

Hade jag varit modigare hade jag visat er en dagsaktuell Exakt-NU-bild men näe.. en sån skulle förfölja mig och ställa till det för mig andra framtida gånger i livet och det törs fasen inte jag riskera..

Det här är sorgligt på riktigt.. Hur är det ens möjligt?

Jag ser ut som sju svåra år gånger 12

Kram finaste lakade ni❤️

 

 

Ligger i plågor och flämtandas.

varför tar det sån himla tid från Odenplanboch hem..

Ögat rinner,ena näshålan rinner men den andra Ojoj där är det totalstopp..

Kan kranier sprängas inifrån?

Ligger och tycker ohyggligt synd om mig själv men plötsligt tittar jag mig genom den svartsilhuettiga trädgården och in i huset mittemot. Där delar dom upp ett halvt liv mellan sig.

Grejor. Barn. Framtiden.

Nä jag klarar nog det här ändå. På nåt vis…

Och  som i ett magiskt trollslag hör jag nyckeln glida in i dörrens lås. Barnen kvittrar lyckligt. Mjuka näsdukar i flerpack, nässpray och Ipren levereras..

Ojojoj nu ligger nån på jätteplus 

Hälsan ja… Herregud va man inte fattar att uppskatta den när den liksom bara är där..

Har iaf meddelat mig sjuk till jobbet både idag och imorgon. Upptäckte något senare att det borde jag inte alls gjort då jag plötsligt fick betydligt färre arbetspass kommande månad i bara farten..

jaja..

Stackars bästa tappra barna bara som nu pga mig får världens sämsta novemberlov.

Happ då har bihålorna fulländat smärteländet som är. 

Hallelulja minns inte ens att det gjorde såhär ont att föda barn. 

Helt ärligt nu har jag fräst ur mig TRE fulla toarullar och ni må tro att skavsåret under näsan blöder och svider..

Längtar tills barnas pappa kommer hem närmare kl 19 m nässpray å kan ta över barnaansvaret för jag svimmar snart.

Hej å hå vad jag vill spola fram livet en vecka eller två..

Kram fr ynklig gnällspik som har sjuuuuuukt ONT

Stod o brutalfrös i blöt jacka i flera mååånga timmar utomhus på jobbet igår..  har därefter legat med hög feber och ilande köttsmärta hela natten och sen dagen.. Har blodsår på insidan av underläppen efter allt hackatänderi och nä hörrni jag kan inte minnas att jag någonsin varit såhär utslagen..

Vet ju att det går över så småningom och att det är många många andra som har det mycket tuffare men just nu, håller jag på att tuppa av..

Sen mitt i allt kom ett urjobbigt samtal som kan kasta ikull faktiskt HELA hela livet.Må det bli en bra lösning så att regnmolnen där kan blåsa sig förbi. 

Stackars mina barn som haft jordens tråkigaste dag.. Men har faktiskt inte orkat. Jodå dom har fått äta filbryta 2 svängar och Barnkanalen har gått varm men resten.. nja..

Som tur va hade jag nångång varit smart och köpt till dom två coola ritböcker utan linjering i så i dom har det skrivits sagor och ritats gubbar..

Nä nu måste jag försöka bli frisk. Hejåhå va snorigt totalbrutaldäckad jag är

kram

Dags att kliva opp fast jag knappt sovit.,

Klockan mitt i natten strax efter 4 ringde barnens fars kollega.. Då hade jag precis lyckats somna och sen lyckades jag aldrig somna om igen..

Skallebank deluxe, lättirriterad och allmänt sluuuuuuutkörd. Nä nu måste jag få opp dotra så hon hinner skriva färdigt inbjudningslapparna.. Som egentligen är plastfladdriga spöken från en egentlig girlang.. Kajsa Vargade mig när jag inte kunde hitta att köpa några färdiga inbjudningslappar nånstans.. Kopiera gick tyvärr inte då pappan till barna inte va på sitt kontor igår och lapparna va ju tvinga att delas ut innan helgen..

Nä nu ska jag skramla järnet i köket när jag dukar fram kidsens frukost.. Har man varit ute å jobbpartajat såpass att ens kollega ringer å väcker MIG nä då järnspikar ska inte han heller få Zzzzova..

Åååh va jag trött.. Giv mig styrka…

En svintrött mamma som bölat floder tidigare idag kommer nu efter barnläggning här om en lillstund, ägna kvällen/natten åt att handskriva inbjudningskort till maaaaassa ungar..

Alla tjejer i klassen ska få varsitt sen lite vid sidan om så bjuder vi även via brevlådor och sms in några få favoritkillar. Dels de två grabbar hon känt sedan 3-årsåldern på gamla förskolan (tänker att det kan va trevligt att behålla kvar lite utanförskolankontakt) sen en kille som jämt får gå på alla tjejers kalas samt två till som.. ja som är sådär jätterara, lugna och kanonsnälla. Orkar inte med dom sjövilda busgrabbarna som håller på och tuppar sig.. 

Förresten hörrni nåt sött.. Ena av dom 2 lugn killarna där sa visst tidigare idag i skolan att han va kär i min lilla tös.. Vad modigt av honom!! Men hon själv är dessvärre inte fullt lika kär tillbaka.. Brukar väl rätt ofta va/bli lite så..

”Jag gillar en kille som gillar en tjej som gillar en kille som gillar mig”

Jaja så nu blir det minsann kalasförberedelser i 180 kommande vecka och gud ändå var ska jag göra av allt överflöd så alla ryms?!? Å hålla isär vilka som får äta gluten och vilka som är muslimer å inte får äta gris å nån har diabetes å sen den där vegankillen han är nog svårast.. Hmm.. Förhoppningsvis tackar ju iofs några snart inbjudna nej för huset är ju som sagt rätt litet… 

Men hur är det man säger.. Finns det hjärterum så finns det stjärterum

Hur har det då gått med allt det där jobbiga jag hintst om? Tja alltså jag har ringt å ringt å ringt lite till och nu ska jag gå iväg med ett papper till jobbet  imorgonboch sen har jag bollat över så att en helt annan fått i uppdrag att styra ihop ett möte som passar allas våra kalendrar..

Igår va jag totalt förkrossad och fullständigt livrädd. Nu är jag förvisso aningen pyttelite lugnare men oron visst gnager den ändå såklart vidare..

Nä hörni nu ska här nattas barn. 

Tack att ni finns❤️

 

Dagen hon började ettan. 

Med magen full av pirr och med sin vackraste klänning på dansade hon ett par varv barfota över ängen nära där vi bor. 

Klasskamraterna var domsamma sedan förskoleklass men mycket är det som händer under ett låååångt spännande äventyrligt sommarlov. 

Tänder tappas, hår växer eller klipps av, föräldrar skiljs eller blir gravida. Alla barne hade växt ett par centimeter sedan sist och det var kramkalas blandat med blyga flackande blickar.

Klassrummet var nytt. Prydliga bänkrader uppställda i raka led. Flicka bredvid pojke. Ingen fick sitta med den dom helst ville ty nya kamratanda skulle förhoppningsvis vävas.

Fröken var en tillfällig vikarie och det var många som plötsligt hade knäckt den s.k läskoden.

”Jag älskar skolan” trallade hon högt och som relativt luttrad mamma hoppas jag att just den kärleken kommer hålla i sig. 

Poff så är vi motvilligt inne i vardagslunken i form av mammamorgontjat, stress, tjabbel och plötsligt känns skolan inte längre lika magisk och underbar. 

Kylan kryper sig in under skinnet, höstens piskregndroppar blöter ner och mamman här i huset (jag)  inser att hjärnsläpp borde läggas till som extra mellannamn. 

Det känns som att det här med att spola livet och tiden vore något jag mer än gärna skulle vilja lära mig. 

Imorgon känns lite som en domedag. Jag är fullständigt livrädd och snudd på panikslagen men jag tänker möta verkligheten vilken den än må bli och vara.

Säg minns du där som läser här din första skoldag?

kram

 

 

Livet tuffar på, å jag min arma krama halkar ikull, slår mig rejält illa men kravlar mig opp å sen blåser jag omkull igen och sådär håller det liksom på..

 

Har även haft rackarns otur.. Fick ju där förr i våras ni vet gå och samtala hos en helt fantastiskt peppande och energigivande kvinna som tyvärr sa opp sig och ersattes av en man som bara va på vikariat och nu kom då en ny kvinna som härstammar från samma stad som jag ursprungligen kommer ifrån och hon envisas med att kalla mig vid fel namn och.. Det känns bara skitjobbigt alltihopa.

Nä det rivs bara upp om och om igen allt gammalt eländesjävlapisskit som jag inte vill förföljas av nåt mer..

Sorgen  ja den där jädra sorgen, det va ju den som kom ikapp och liksom sköljde bort min entusiasm, kreativitet och personliga charm.. Därför jag sökte hjälp.

 Tjongbara så väcktes tillbaka massa minnen från svunnen tid som ju legat begravds och istället för att hjälpa mig sortera undan och packa bort det som ilade, skavde, gav svår värk och toksved så nä då skulle saltströaren fram och fullkomligt dränka köttsåren som ju blev när livets plåster brutalt slets loss.

Dessa himla utredningar i jakt på diagnoser som ju ändå inte

med säkerhet

går att ställa..

Känner mig som en försökskanin som i ren desperation försöker bli helare.

Dagar blir till veckor som blir månader och nu år..

Jag som ville blomma igång, visa framfötterna och göra nån typ internkarriär har nu helt tappat fotfästet, tron på mig själv och livsgnistan tja, var tog just den ack sååå viktiga lilla livsingrediensen egentligen vägen? 

Plötsligt äts jag bokstavligenen upp av de vidrigast tänkbara mardrömmarna som tyvärr är verklighetsupplevelser från tiden förr.. Är så sjukt otroligt jättetrött och sen lite nya dödsbud uppe på all skit så förstår ni kanske var jag är.

Jag orkar knappt mer..

Men jag måste ju. För barnens skull..

Känner mig jagad, otillräcklig och så sinnesjukt slutkörd att det är nästan löjligt hur det kunde bli på detta viset. 

Nä hörni, på nåt vis måste jag mobilisera min sista lilla kraft och våga be om hjälp, försöka sätta lite positiva bollar i rullning och framförallt inte ge upp..

Vissa nätter har det varit väldigt väldigt nära men skam den som ger sig.

Förlåt om jag aldrig hör av mig.

Många av er finns iaf ofta i mina tankar. Är bara jag som inte räcker till på nåt plan alls just nu känns det som..

Hoppas saker och ting ordnar sig nu snart för såhär går det inte kravla runt länge till.

Behöver komma på ett sätt snarast hur jag kan väcka igång bra positiv sprudelenergi igen.

Ååh varför kan man inte bara bli av med allt gammalt bagage och typ lära sig resa utan massa onödig gammal skit?

Nä nu ska även jag prova sova lite. Har förstår ni en feberhet tösabit med halsont sussandes på armen min mitt i nu skrivande stund. Ååh om ändå jag kunde va sjuk i hennes ställe..­

Tack att ni finns

(försökte ladda in en bild på ett träd med fåglar i men nä det vill sig inte åååh inte ens sånt vill gå min väg blä blä bläää)

Min dotter undrade vilken min favoritlåt var när jag va i hennes ålder och efter lite googling hittade jag den