rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

Spännande smak uppstod å Valborg

Herreguuud så förkyld jag är. Det började på kvällen i Torsdags när jag ju fyllde år. Blev hes och fick allt ondare i halsen. När jag vaknade i fredags ländes det som rakblad instuckna i halsen och fy va det är jobbigt. Sen har det eskalerat. Blivit till frossa och feber och den jäääävligaste av hosta. Näsan är en sprutande snorfontän och hostan den eskalerar när jag trodde den skulle börja avta. 

Egentligen va ju tanken att barna skulle gått på förskolan igår måndag men jag klarade inte gå dit, va heelt utslagen. Dom fick bli hemma med mej. 

När lunchfix närmade sig hade jag jordens febertopp så då frågade min minsting om dom kunde få äta ostkrokar med små dessertgafflar ut djuptallrik och hon blev mäkta förvånad när jag lycklig i hågen svarade:”Ja men såklart ni får det!” Hon hade liksom väntat sig ett:NEJ men självfallet INTE (vilket ju under normala omständigheter såklart hade kommit) Blev en del Greta Gris glo’ning idag om jag skriver så.. 

Jo måste berätta.. Ungarna mina är verkligen omtänksamma och söta. Dom hämtade vatten.. En extra kudde.. Klappa mig på håret och sa ”snart är du frisk igen lilla mammagullisen” ååååh va rörd man blir. Sen ritade dom fina teckningar i massor och klippte hjärtan.. I massor! Nu menar jag M.a.s.s.o.R!!  Såååå underbara!!

Urusel mamma jag veeeet  det där med snacks till lunch men skitesamma.. Där och DÅ var det det bästa förslag jag hört i kvinnaminne kändes det som..

Hursomhaverbarnenkär så tvingade jag med mig själv bort till brasan en stund. Rösten bar inte och halstabletter går åt i strid ström. Höll mig på avstånd från folk och hostade i armvecket. Herreguuuuuudsis va kallt och fy va bena kändes som spagetti men jag gjorde’t..

Sen nu inatt tog jag mig så en hutt Cocilane Efytelin eller hur hostmedicinen nu heter och direkt efteråt ett Sweetmint Extra tuggummi och det var där och i den kombinationen då hostmedicineftersmaken som låg kvar på tungan liksom blandades med tuggummismaken.. Det va DÅ den LJUVA smakmusiken uppstod i munhålan på mig!!!  Nästintill ett s.k Halleluuuuulja moment!

Testa gärna vid tillfälle!! Woooow!!

Jag är ju vrålemot droger som ni vet men alltså.. Nog är det en rätt skön lugnande känsla av detta morfinpreparat i kroppen. Man blir liksom avslappnad och seg.

Har så satont i hostmusklerna för att inte tala om där i halsen. MÅSTE få ner antalet hostattacker om jag ska överleva detta.

Alltså ärligt… Borde det inte börja vända snart. Känns ju som det fortfarande mest eskalerar och blir jävligare och än värre..

Såklart jag bälgar i mig vatten och spottar ur mig de sega små slemklumpar som blir och jajamen snorpapperhögen hittills består nog av typ tre fyllda Icapåsar eller nåt. Mm sen skavsår under näsan på det så har ni mitt läge just nu… Jo just det för att krydda upp eländet kan ni lägga på menstruationsläckage från h-vete med magsmärtor ej av denna värld. 

Klockan visar på halv 4 här mitt i natten och ni må tro småfåglarna sjunger i kör utanför fönstren.  Lite som en lågstadieklass typ där allihop sjunger högt som fasen för å höras och alldeles för många av dom typ hellre än bra om ni då förstår hur jag menar.

Ska försöka tippa ikull och njuta mig in i drömmarnas värld av denna morfinkänning rätt stark.

Kram på Er och TREVLIG Valborg omän aningens sent ;)

Mitt i alla svullna ögon och smärtor lite här och var så försöker jag påminna mig om att det här är ingenting mot va min vän genomlider med cancern..

Mitt skit går ju över. Hoppas jag..

 

 

 

 

 

 

 

No Comments »

Brevet

Brev från en 83-åring:

Kära Bertha,

Jag läser mer och städar mindre.

Jag sitter ute på gården och njuter av utsikten, utan att bry mig om ogräset i trädgården.

Jag spenderar mer tid med min familj och vänner, mindre tid med att jobba.

Livet borde, i den mån det är möjligt, handla om att njuta av sina erfarenheter, inte uthärda dem.

Nu försöker jag minnas dessa stunder och vårda dem.

Jag ”sparar” inte något; vi använder vårt finporslin och våra vackra vaser för varje liten händelse – som när en Amaryllis blommar.

Jag bär alltid min fina kavaj till affären. Min teori är att om jag ser fin ut, då kan jag lätt punga ut 230 spänn för en liten kasse mat.

Jag sparar inte längre min finaste parfym för speciella fester, jag har den på mig när jag träffar biträdet i järnaffären eller när jag möter banktjänstemännen inne på banken.

”Någon dag” och ”En dag så..” finns inte längre i mitt ordförråd. Om det är något som är värt att se eller att göra, då vill jag se det eller göra det idag.

Jag är inte säker på vad andra skulle ha gjort om de hade vetat att de inte skulle leva nästa dag, något som vi alla tar för givet.

Jag tror att de skulle ha kallat samman sina familjemedlemmar och några nära vänner. De hade kanske ringt några gamla vänner för att be om ursäkt och rensa luften. Jag vill gärna tro att de skulle ha gått ut för och ätit kinesiskt eller vad nu deras favoritmat var. Jag gissar bara; Jag kommer aldrig att få veta.

Det är de små, ogjorda sakerna som skulle göra mig arg om jag visste mina timmar var räknade. Arg för att jag inte skrivit vissa brev som jag tänkt att skriva under mina sista dagar i livet. Arg och ledsen, för att jag inte berättat tillräckligt ofta för min man och för mina föräldrar hur mycket jag verkligen älskar dem.

Jag försöker att inte skjuta upp eller hålla tillbaka de små sakerna som skänker ett skratt eller kryddar till livet.

Och varje morgon när jag öppnar mina ögon, intalar jag mig själv att livet är något speciellt. Varje dag, varje minut. Varje andetag är verkligen en gåva.

Livet kanske inte blev den fest vi hoppats på, men när vi ändå är här kan vi väl lika gärna dansa.

No Comments »

Mamman låter sin fyraåring avsluta hennes teckningar ASCOOOLT och inspirerande inför framtiden

Nedan här kommer länken till en sida som berättar om en mamma som tar sitt konstnärskap på största allvar. Under många år har hon hållit undan sina block från sitt barn men så en dag fick barnet måla dit en kropp och därefter färglade mamman teckningen och lade till lite små detaljer runtikring och hokus pokus vilket härligt resultat det blev.

Om ett par år ska jag absolut testa mig på detta med min lilla sötnos som jag faktiskt tror har en rätt konstnärlig ådra flytande i sig.

Själv var jag också rätt duktig på att teckna och måla en gång i tiden. Femma i bild minsann ;) Fast… Det var galet länge sedan nu men kanske kanske man kan damma av outvecklade talanger på äldre år…

Hursomhaver, tillsdess att jag har liknande bilder som jag och min dotter har knåpat ihop tillsammans så… så tycker jag att ni ska gå in och titta här

No Comments »