Archive for the ‘kärlek’ Category

Så finns du då inte längre ibland oss…

Fick veta via ett SMS.

Din livslåga slocknade igår, samma dag som vi fick vår nya ytterdörr på plats..

Vet att du har längtat, bett böner till Herren om att få somna in och tillslut blev du bönhörd.

Ett långt liv fick du, nittiotvå år..

Tre barn överlevde du och sista året var väl kanske inte ditt allra roligaste direkt..

Nu är du återförenad med din underbara lillasyster (min älskade mamma) , med dina tre barn, din älskade voffsing, alla goa katter ni haft under åren med ståtlige Charlie i spetsen samt gamla gubben din..  Nu är du inte ensam längre..

Tack för allt du lärt mig genom åren ja för alla goda bullar du bakat till mig…  Ingen på hela jorden bakade så goda bullar som du.. Ja förutom jag själv nudå som ju lärde upp mig av mästaren själv ;)  Tack för att du dagmammade mig efter plugget då jag var liten och tack för uppstekt långpannkaka, fattiga riddare och annat som var några av dina specialitéer..

Är både tung och lätt i sinnet på samma gång. Såklart det är sorgligt när någon som alltid funnits där plötsligt försvinner men samtidigt får man ju tänka på att du nog har det bättre där du nu hamnat.

Älskade moster Greta. Vila nu i frid.

Tusen tusen tack för allt. Evighetslång kram tills dess att vi ses igen från din lillasysters ättapött

Ty det är mitt ena hjärtas födelsedag!

Hurra hurra hurra

Underbara unge älskar dig mer än livet självt

 

Först hade jag tänkt skriva detaljerat om hur själva begravningsdagen var men sen kände jag att det kanske blev lite väl privat så därför blir inte detta inlägg riktigt så som jag först hade tänkt mig det.

Här på bilden ser ni iallafall fina lilla pojken med guldhjärtat som jag skickade till min älskade syster där dagarna efter att det oåterkallerligt såå tragiska hände. Hon hade ställt iordning allt så himlade fint där vid fikabordet efteråt på minnestunden. Faktiskt mycket bättre det här att folk får kliva upp från sina stolar och själva hämta istället för att ha det som vi hade på exempelvis mammas, där satt man ner  och blev serverad av personal. Nu blev det mer rörelse i rummet.

Själva begravningsakten var så otroligt vacker och fin. Enkel men maffig på en och samma gång. Denna bild är tagen efteråt när kyrkklockorna tystnat och allt det tyngsta var över. Vi kände verkligen vår nära anhöriges närvaro allt från att det vi klev in i kyrkorummet tills dess att en gigantisk vindvirvel flög iväg med hans själ uppåt. Ja, det var verkligen som som att han blev hämtad av någon där på andra sidan.

Han föddes visst enligt sina föräldrar en riktigt stormig natt och just denna dag stormade det också rejält. Ja i vart fall innan begravningen men sen efteråt var det bara lite småblåsigt.

Cirkeln sluten.

Prästen var jätteduktig, han som spelade piano likaså. De valda psalmerna var så otroligt fina speciellt en med orden ”Var inte rädd..”

Det var min 2-åriga dotters andra begravning och min 3-månaders första.

Hemskt egentligen att måsta följa med på begravning varenda år.. Men nu föll det sig tyvärr så.

Dom skötte sig båda exemplariskt. Okej minstingen fick lite hicka där i början och storasyster vevade kanske lite väl mycket med sin mjukiskanin där i hårda kyrkbänken men i det stora hela var dom över förväntan tacksamma att ha med där.

Av jord är vi komna och jord ska vi åter bli..

Svindlande påminnelse om att tiden och vårt liv faktiskt inte varar för evigt även om vi nog ofta lyckas lura oss själva till att tro detta.

Nångång, någonstans kommer det stå en prälle och sleva upp jord på en kista ovanför mig också. Hoppas verkligen att det dröjer..

Minns ju hur min stora tjej redan på sin mormors begravning 2013 blev storögd  och alldeles till sig då ”sandlådan” kom fram. Den här gången hann hon inte riktigt uppfatta vad det var karln i klänning höll på med. Hon hade fullt sjå med att spana in alla fina färgglada bilder infällda i kyrkfönstren.

Som det sved i hjärtat på mig där jag satt. Fick andnöd. Unga människor ska inte dö före sina föräldrar!!

Minnen från unga år då vi lekte och bråkade om vartannat studsade kring inne i skallen min och talet jag hade skrivit orkade jag inte ställa mig upp och hålla. Jag viskade orden däri till honom innan begravningen drog igång. Kändes bättre så på nåt vis.

Var faktiskt första gången någonsin jag var i just den här kyrkan och jag blev faktiskt otroligt imponerad över hur fin den var både på utsidan men även inuti. Lite här och var fanns det uppställt små fina symboler som manade till eftertanke. Titta så fina pippifåglar jag lyckades fånga på bild..

Det var en väldigt vacker och gripande ceremoni. Ont gör det i mig fortfarande och kommer så att fortsätta göra länge länge än.

Åh va han fattas oss.. Denna goa underbare unge man, så snäll, förståndig, rolig och fin på alla sätt och vis.

Nu orkar jag inte med fler begravningar på mycket mycket länge.

Kram från en utmattad sörjande  slutkörd moster

 

 

 

 

Fattar ni hur obeskrivligt RIK jag är?

Mina små prinsessor är det finaste jag någonsin upplevt…

Tack tack tack för att jag har dom

… i världens underbaraste tokbilliga secondhand lampa. Den är äggformad med stjärnmönster och nu står den i vårat sovrumsfönster och gör rummet så himlade mycket mysigare än det någonsin tidigare har varit. Ser ni solnedgången där i fjärran? Fantastiskt vacker den också.. Mmm..

Ikväll blir det stuvade makaroner och köttbullar till middag. Besöket hos läkaren för yngsta tjejens del gick jättebra igår.  Har visst grädde i tuttarna även denna sväng ;) Sen måste jag också passa på och tokhylla STÅBRÄDAN till storasyster. Herregudminskapare vad jag är glad över den. Hon älskar den också vilket ju är bra. Enda jobbiga med den är när man ska av och på bussen men får väl förhoppningsvis in den snitsen också va det lider..

Nu sussar bebben, storasyster är madickenklädd och för ett tag sen fällde hon opp sitt lilla barnparaply med Hello Kitty på och ställde sig i soffan för att därifrån hoppa ner.. Verkar som just den där hoppa-med-paraply-scenen är den som fastnat mest i henne för oj vad just den filmsekvensen leks om och om igen härhemma. Min roll är att agera granngubbefyllot, Abbes pappa ni vet som bär iväg med den medvetslösa Madicken.. ”Nu är det förbi med Junibackens lilla Madicken…”ska jag säga och sen vill hon att jag har hatt på huvudet också..

Är alla barn i hennes ålder små regissörer?

Nä nu ska jag njuta av fina lampan ytterligare en stund. Erkänn den är heeeeeeeeeeeeeeeeeeeelt underbar!

 

I

 

För en månad sen.. Låg jag på förlossningen och försökte fatta att vår efterlängtade lillgumma äntligen hade kommit utfarandes i blixtens hastighet. Sånt måste ju firas så idag har jag och storasyster bakat en tårta. Jag visade sen gjorde hon. Ja texten hjälpte jag med och ordningen på nonstoppsen men annars är denna hennes.. Shit va gott vi ska mumsa sen när pappan kommer hem. Ja jo lite pyttipanna först men sen..

Näääe nu hamna bilden i liggläge igen. Grr