Archive for the ‘Klokskaper’ Category

The past is in your head –

the future in our hands.

Det är så himla lätt att då och då börja känna sig bitter, avundsjuk, grinig, less, sur och allmänt inte sådär käck och glad som man nog egentligen kanske är mer ämnad att vara. Ibland är det därför bra att nypa sig själv i armen och påminna sig om att det alltid finns en positivare vinkel av tillvron aatt välja ;)

” om livet skrämmer dig min vän
glöm inte den enda sanningen
att döden är livets trista
konsekvens”

Kom precis att tänka på att jag lovade er för drygt fyra år sedan att berätta en tänkvärd grej som man rätt lätt kan applicera in i sitt egna liv om man bara gör lite tankekullerbyttor.

Minns att min underbare vän Pontus som jag saknar så innibomben alldeles emellanåt var väldigt nyfiken på att få höra om detta men, jag hann aldrig skriva ut det jag hade tänkt innan det att hans underbara livslåga plötsligt släcktes.

Men nu, nu är det banne mig dags

Det har sagts mig att i Indien så finns det några människor som fångar apor på detta sätt: Först gör dom ett hål i en kokosnöt, ett hål såpass stort att en apa kan få in sin hand däri. Sen fäster dom en banan i ett snöre därinuti själva hålet och efter det är gjort så tar dom både kokosnöten och bananen som nu sitter samman och fäster fast detta i ett träd. När så den hungriga nyfikna apan vandrar där förbi och såklart då vill ha bananen så sticker den in sin hand i kokosnöten och greppar där tag i bananen. Hålet är alltså lagomt stort att sticka in handen i men inte nog stort att få ut den knutna näven som dessutom håller runt bananen. Allt apan egentligen behöver göra är att släppa taget om bananen för att sen åter bli fri igen.

Men de flesta apor gör inte det.. Dom står kvar och tjurskalligt håller i ”sin” banan även om det innebär att dom då blir infångade och vad sen dessa Indier gör med dom, det varken vill eller vågar jag riktigt tänka på.

Symboliken i denna historia är som jag skrev applicerbar även till oss själva. Okej det kanske inte så ofta uppstår en situation som bokstavligen ser ut som den ovan beskrivna men i livet i allmänhet så händer det ju saker precis hela tiden. Om man blev duktigare på att skaka av sig och ”släppa bananen” istället för att krampaktigt hålla kvar i det som ändå inte kan sluta gott…  Ja då vore mycket vunnet.

Själv har jag oräkneliga livsexempel  sparade inom mig på situationer där jag borde släppt greppet långt mycket tidigare än det nu blev.

Men man ska inte vara för hård mot sig själv heller. Viktigast är ju att man törs släppa innan ”indiern kommer och tar en” Guud så rasistiskt det där lät men ja, om man ser från apans perspektiv menar jag såklart.

Har du där i ditt liv just nu några osläppta bananer?

A poor Jew finds a wallet with $700 in it. At his synagogue, he reads a notice saying that a wealthy congregant lost his wallet and is offering a $100 reward for it. He spots the owner and gives him the wallet.

The rich man counts the money and says, ”I see you already took your reward.”

The poor man answers, ”What?”

”This wallet had $800 in it when I lost it.”

They begin arguing, and eventually come before the rabbi.

Both state their case. The rich man concludes by saying, ”Rabbi, I trust you believe ME.”

The rabbi says, ”Of course,” and the rich man smiles. The poor man is crushed.

Then the rabbi hands the wallet to the poor man.

”What are you doing?!” yells the rich man.

The rabbi answers, ”You are, of course, an honest man, and you say the wallet you lost had $800 in it. Therefore I’m sure it did. But if the man who found this wallet is a liar and a thief, he wouldn’t have returned it at all. Which means that this wallet must belong to somebody else. If that man steps forward, he’ll get the money. Until then, it belongs to the man who found it.”

”What about my money?” the rich man asks.

”Well, we’ll just have to wait until somebody finds a wallet with $800 in it…”

————–

Rp kommenterar:

Lite likt den biten där i bibeln där det står om två mödrar som båda påstår att ett barn är deras. Den ena ”mamman” går med på att dela barnet i två delar (då dör ju ungen såklart) medans den andra mamman (den riktiga mamman) säger något i stil med: okej, låt mitt barn leva med den andra kvinnan där, låt det leva. Jag är dess rätta mamma men hellre att det lever hos någon annan än att det ska bli dödat.

Då förstod man ju vem som var den äkta rätta mamman som burit fram barnet från allra första början…

Det här med plånboken är ju en lite moderniserad inte fullt lika kroppslig och själslig variant av samma. Eller hur?

Brukar du där ge hittelön? Brukar du få hittelön? Har det hänt någongång i livet när du blivit besviken över att du inte ens fick dig ett ynka litet tack då du hittat något åt någon annan? Tänk på det du…

KRAM

Du ska inte kämpa emot livets tråd som redan är spunnen..

 

Man blir bara rynkig av att banta. Det är bättre att hålla skinnet sitt spänt ;)

Om man vägrar att se bakåt, och inte vågar se framåt så måste man se upp!
– Tage Danielsson

Är du med rätt partner?

Under ett seminarium frågade en kvinna, ”Hur vet jag om jag är tillsammans med rätt person?”.

Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa, ”Det beror på. Är det där din partner?”. Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten ”Hur vet du det?”. ”Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga”, svarade mannen.
Så här lyder svaret.

Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.
Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.
Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.
Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.
Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.
Skälet till det är, och lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.
Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.

Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.
Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!

Såklart jag måste skylla på honom och att han börjat bli sån mästare på att grilla. Herregud va fina grillen gått varm här i sommar å satan i gatan va länge patronen, den där gasgrunkan som tänder igång grillen räcker.. Sen är det ju briketter som sätter smaken och värmer opp därunder MEN ja, äh ni fattar…

Hursom så blir det ju potatissallad, gratäng, grillade grönsaker, goda såser, dressingar och annat mumsfillibabbigt därtill mest hela tiden å jag som inte är sådär omatglad äter ju tills jag nästan spricker- varenda kväll… Vilket syns på vågen :)

Hursomhaver så läste jag något så himla bra här precis som jag bara måste visa er andra.. Såklart det är just precis såhär: