rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

Lasse Berghagens dikt Du vandrar som oftast allena

På bilden här ser ni allas vår Lasse Berghagen under den period i livet när han var ihop med underbara nu framlidna Lill-babs. Antagligen är det Malin som jäser för fullt inne i magen här och fotografiet är lånat från Aftonbladet.

Råkade av en ren slump slå på TV4 imorse när Lasse satt och pratade så varmt och ömt om sin ungdomskärlek tillika exfru. Plötsligt läste han en självskriven dikt som han tillägnade henne och herregud vilka vackra ord. Dom verkligen verkligen grep tag i mig och nu vill jag dela domsamma med er. Varsågoda:

Du vandrar som oftast allena

Du vandrar som oftast allena
På väg mellan vagga och grav
Din ränsel är fylld utav drömmar
Och längtan din vandrings stav

Så stark är din tro på en framtid
Att du anar ett mål där du går
Din ungdom finns med som en skugga
Från smultron och barfotaår.

Du går över blomstrande ängar
Din lovsång är fåglarnas sång
Från gryning till skymning du vandrar
Mot en väntande solnedgång

Visst möter du tvekan och tvivel
Ett vägskäl stjäl en minut
Förundran och ängslan gör sällskap
Vad väntar vid vägens slut?

Ett värdshus med gyllene salar
Rätter på silverne fat
Du vandrar som oftast allena
Med döden som färdkamrat

Med vad gagnar att gå här och grunna
Grubbel kan göra dig blind
Fördunkla det vackra och sköna
Försena vid grind efter grind

Vad gagnar att gå här och grunna
Du har din tid inget mer
Sjung du din lovsång till livet
Var glad åt allt gott som det ger.

1 Comment »

Älskade sååå saknade jycke

Minns ni honom? Min trogne vackre snälla mysiga gosiga roliga värmande busiga härliga del-av-livet-livsföljeslagare?

Ååh va jag är tacksam över de år jag fick med honom. Han var så otroligt värdefull och speciell för mig.

Svårt att först det sorgliga faktum att det är mer än 4,5 år sedan sist som han och jag sågs..

När han dog så dog också en liten del av mig. Samtidigt gjorde hans död mig spiksäker på att det finns något mer efter detta livet..

Älskade änglajycke så otroligt genomfin på alla sätt och vis. Tack för åren vi fick och alla vackra minnen som finns kvar inbäddade i hjärtat mitt.

Shit vad jag saknar dina slabbedabbeblötpussar!! Vet att båda töserna mina hade älskat dej säkert T.o.m ännumer än jag gjorde hur det nu skulle vara möjligt. Rackarns synd att ni tre aldrig hann träffas..

2 Comments »

Moster Greta begravs idag

Sitter här ihopkrupen på sängen. Kramar liksom runt mig själv. Skriver detta inlägg på sambolånad mobil.

Klockan är strax dags för begravning däroppe i mitt barndoms Norrland. I handen håller jag en klädnypa som mammas storasyster sjukt många gånger använt till att hänga upp kläder och lakan på tork eller vädring där på linan, uppe på backen, utanför stora herrgården där hon bodde större delen av sitt liv.

Nu ringer klockan utanför gravkapellet. Två av mina systrar är där och representerar systerbarna hennes. Har iaf skickat 250 kr till blommor. Ja vi 4 barn efter mamma har gått ihop till en gemensam bukett. Min mellansyrra har åkt på magsjuka så hon kunde tyvärr inte följa med. Hon bor ju däroppe i samma stad så hon hade ju tänkt det men nu ville ödet annorlunda.

Gissar på att solen mitt i detta nuet letar sig in genom det höga fönstret där till höger inne i kapellet precis så som den gjorde även på mammas begravning. Herregud den är snart tre år sedan.. Sjukt egentligen vad tiden går..

Har så många minnen. Hör inom mig mosters lite spräckliga röst säga: ”ja det ska vara såhär”. Så sa hon om och om igen precis där efter det att hennes dotter plötsligt gick bort.. Fy Fabian så hemskt att behöva överleva sina barn. Alla tre barn. Må dom nu ha fått återförenas igen där på andra sidan..

På bilden här ser ni ett recept på en god mjuk pepparkaka som moster min ganska ofta snodde ihop till mammas stora glädje. Har fikat den sjuuukt ofta.

Minns det som igår när jag satt där på bruna kökssoffan i det stora köket och skrev av detta från receptboken hon hade. Har faktiskt aldrig testbakat den än.. Det får banne mig ta och bli rätt snart känner jag – då i hennes ära.

Undrar vilka psalmer dom sjunger mitt i detta nuet. Är det gammelprästen Lars J där som vår släkt alltid brukat anlita men som egentligen gått i pension för nu rätt länge sedan, som står därframme och öser jord över locket? Ja, ikväll får jag väl veta sånt..

Ett långt liv fick hon iallafall. Många bulldegar hann hon baka ut.

Är enormt tacksam över att hon tog hand om och såg efter mig där när jag var barn när mina föräldrar var på jobben sina.

Minns otroligt starkt många av hennes tantkompisar. Jo vi, hon och jag cyklade runt ibland till dom för att fika. Oj oj vad goda småkakor dom alltid hade uppdukade när vi kom dit. Hembakta såklart.Det hade min moster också.. Alltid hemma. Liggandes i gamla fina plåtkakburkar ni vet.

Känns vemodigt att inte ha henne som naturligt besöksstopp däruppe i mitt barndoms Norrland nåt mer. Jo till familjegraven deras lär man ju gå men.. Ja, ni fattar.

Egentligen kanske jag borde åkt opp. Samvetet gnager rätt svårt om jag ska vara ärlig men samtidigt vettefåglarna om jag kunnat uppföra mig. Var ju en hel del som gick väldigt tokigt till.. Med tidigare orättvist arv och lite så. Men det är en annan alltför lång historia..

Må nu begravningen bli till ett värdigt avslut och låt barnbarna hennes på egen hand komma till insikt om vad som borde vara rätt i längden..

Älskade gammelmoster min, tusen tack för alla minnen.

Må du nu vila i frid tillsammans med många av de dina.

Evighetslång kram härifrån mig

/Din yngsta systerdotter

No Comments »

En av sveriges vackraste kvinnor har blivit ängel

 

Trodde inte det var sant imorse när sambon berättade. Hon var ju så rackarns ung… Josefin Nilsson med de vackra kindbenen och strålande ögonen. Med det underbart fina leendet och den charmiga dialekten för att inte tala om den sanslöst härliga rösten som nu alltså har tystat.. Har sedan jag första gången såg ett TV-uppträdande med Ainbusk singers och deras ”Jag mötte Lassie” (måste ju vara typ tusen år sedan nu) tyckt väldigt väldigt bra om henne. Sen hennes rolltolkning mot Björn Kjellman i filmen Adam och Eva den glömmer man ju aldrig..

Minns att hon satt i baksätet när Micke Persbrandt var ute och fyllekörde men tack och lov så åkte han ju fast. Tänk om han skadat nåt. Huvva..

Sen har man ju förstås med jämna intervaller hört att hon mått dåligt i omgångar och lite så men det gör vi väl alla i perioder. För inte så länge sedan hörde  jag att hon och den pianospelande syrran drog fulla hus med en härlig show som kanske skulle sättas upp här i Stockholm..  Inte för att jag skulle pallra mig iväg för att se den men om den visats på TV sen så hade jag nog valt att titta.

Sen levde hon under ett par år i ett stormigt förhållande med han Örjan, Tildes pappa. Han slog henne visst och dömdes även för detta till först fängelse som sen omvandlades till villkorligt och böter. Jävla svin till karl.. Dom råkade visst på varann på nattklubben Riche och då hotade han henne till livet igen. Såklart sånt sätter spår. Åh varför hamnade hon i hans klor..

Kunde inte låta bli att googla detta karlskrälle lite när jag ändå satt vid en dator och snacka om att jag fick mig en smärre chock.. Att han har Tilde med hon Ewa Fröling var väl ingen nyhet direkt men att han dessutom har en son med tokvackra Lena Ohlin samt ytterligare en liten grabb med toksnygga huvudrollstjejen i kultrullen P.s Sista sommaren det visste då inte jag. Alla dessa relationer är dock slut sedan länge och nu har han visst ihop det med en tjej som är 2 år yngre än sin egen dotter.. Alltså kom igen. Jo jag såg också stjärnorna på Slottet men där lyckades han kamouflera sig riktigt jäkla duktigt även om man ser i ögonen på honom att han inte är någon speciellt snäll människa. Själen lyser igenom på nåt vis och JA jag dömer utan att känna honom det minsta. Domen där mot stackars Josefin säger mer än allt tycker jag.. BLÄ dumma han!!!

Så sorgligt.  Så himlade sorgligt. Hon blev ju heller aldrig mamma som hon nog innerst inne såklart ville men som hon själv uttryckte det i en Expressenintervju här , ” det har aldrig känts hundra procent rätt.” Tror kanske hon hade mått bättre om hon trots allt vågat sig på det steget. Jag mår mycket bättre sen barna kom in i mitt liv och nu när dom väl existerar och finns här så vill jag för allt i världen absolut INTE vara utan dom..

Himlen är alltså vad det verkar ytterligare en vacker ängel rikare. En såndär finsjungande ängel dessutom.

Du vackra mångtalangfulla kvinna  VILA nu i frid!

 

No Comments »

Vila i frid älskade gamla moster

Så finns du då inte längre ibland oss…

Fick veta via ett SMS.

Din livslåga slocknade igår, samma dag som vi fick vår nya ytterdörr på plats..

Vet att du har längtat, bett böner till Herren om att få somna in och tillslut blev du bönhörd.

Ett långt liv fick du, nittiotvå år..

Tre barn överlevde du och sista året var väl kanske inte ditt allra roligaste direkt..

Nu är du återförenad med din underbara lillasyster (min älskade mamma) , med dina tre barn, din älskade voffsing, alla goa katter ni haft under åren med ståtlige Charlie i spetsen samt gamla gubben din..  Nu är du inte ensam längre..

Tack för allt du lärt mig genom åren ja för alla goda bullar du bakat till mig…  Ingen på hela jorden bakade så goda bullar som du.. Ja förutom jag själv nudå som ju lärde upp mig av mästaren själv ;)  Tack för att du dagmammade mig efter plugget då jag var liten och tack för uppstekt långpannkaka, fattiga riddare och annat som var några av dina specialitéer..

Är både tung och lätt i sinnet på samma gång. Såklart det är sorgligt när någon som alltid funnits där plötsligt försvinner men samtidigt får man ju tänka på att du nog har det bättre där du nu hamnat.

Älskade moster Greta. Vila nu i frid.

Tusen tusen tack för allt. Evighetslång kram tills dess att vi ses igen från din lillasysters ättapött

No Comments »

Tillbakablick.. Känns ju inte alltför länge sen

Lite småskrämmande och toksorgligt på samma gång det här att mamma inte längre finns kvar i livet och att huset min gamla moster bodde i  och som hon ju alltid bott i så länge jag kan komma ihåg nu är sålt och att hon själv sitter på ett äldreboende gaggig så in i norden vissa stunder men andra korta perioder helt glasklar och skärpt som få.

Vet inte hur det kom sig men googlade lite och POFF dök denna bild upp. Tyckte det såg bekant ut på nåt vis och jisses så jag hoppade till då jag såg att det var ju mamma, älskade saknade fina underbara goa bästa mamman i hela världen med sin storasyster..  Är några år sedan bilden togs..  Men det förunderliga i kråksången här är att det inte alls känns så länge sedan. Minns precis vad det var som vi fikade nämligen Butterbullar och arraksbollar som jag och mamma hade tagit med oss.  Gamla moster hon kom ihåg att jag inte drack kaffe och bjöd därför på en champisläskeflaska en 33a ni minns.. i glas.. Den stod och väntade på mig i hennes kylskåpsdörr…

Blir aldrig nå fler fikamöten där i köket där. Tyvärr…

Sen när jag klickade mig vidare in till orginalinlägget och då såg hennes handbroderade bonad där som satt ovanför soffan just där och då nä men då brast det för mig. Tårarna bara rann och rann…

Hon är en grym handarbetare min moster. Eller får nog skriva var, även fast hon ju lever än. Synen ställer till det berättade hon sist. Hursom så hade hon flera olika bonader med olika budskap som hon bytte mellan under årets årstidsskiftningar.. Vad blev det av alla dom? Hoppas dom inte slängdes på tippen iallafall för det hade ju vart riktigt sorgligt..

Som sagt.. Vill ni också blicka er lite tillbaka till hur inläggen såg ut förr i tiden ibland när jag tog mig tiden att ladda upp många flera bilder efter varandra så varsågoda: http://www.rakapuckar.nu/uncategorized/fotoalbum-fran-forr-vackte-tillbaka-minnen-man-glomt

Nostalgiskt så det förslår. Shit va jag önskar man kunde få spola livet och tiden tillbaka om så bara för nån liten timma eller två. Det hade varit mer än underbart fantastiskt. Hade varit sååå grymt fint att få sätta min minsting i mormors knä. Dom hade tokdiggat varann jag bara vet det. Dom är så lika på nåt vis, både till sättet och utseendet… Men.. Nu blir det tyvärr aldrig så.

TACK ÄLSKADE MAMMA för livet!! För tack vare det så har jag kunnat skänka liv till egna små tjejer jag också och det är inte kattskit det inte!

No Comments »

Idag vandrar mina tankar iväg till en fin vän..

Hans goa rara snälla härliga mamma släppte nämligen greppet om denna vår värld imorse.

Tänk årets hittills allra vackraste vårdag valde hon för sin himlafärd..

Hon har gått mången gång längst gatorna här där jag nu bor.  Det var faktiskt jättenära att vi nästan blev riktigt husen mittemot-varann-grannar där ett tag.

Vid två tillfällen var jag och sambon min tillsammans med mäklaren och tittade på huset där som såldes nära hennes hus som också var  min fina väns barndomshem.

Meeeen tillslut valde vi istället det som vi bor i nu idag. En gata ner och lite åt ena hållet..

Känns så sorgligt att han ska måsta gå igenom detta jobbiga som det ju såklart är att förlora någon så närstående.

Men han är en stark rackare så det kommer han grejja även om det såklart är tufft med allt som måste ordnas med inför begravning och annat.

Har förklarat att jag finns här för honom om han skulle behöva mitt stöd eller vara ett bollplank vad gäller psalmer eller vad som.

Må mamman hans få vila i frid

Amen.

No Comments »

Begravningen

 

Först hade jag tänkt skriva detaljerat om hur själva begravningsdagen var men sen kände jag att det kanske blev lite väl privat så därför blir inte detta inlägg riktigt så som jag först hade tänkt mig det.

Här på bilden ser ni iallafall fina lilla pojken med guldhjärtat som jag skickade till min älskade syster där dagarna efter att det oåterkallerligt såå tragiska hände. Hon hade ställt iordning allt så himlade fint där vid fikabordet efteråt på minnestunden. Faktiskt mycket bättre det här att folk får kliva upp från sina stolar och själva hämta istället för att ha det som vi hade på exempelvis mammas, där satt man ner  och blev serverad av personal. Nu blev det mer rörelse i rummet.

Själva begravningsakten var så otroligt vacker och fin. Enkel men maffig på en och samma gång. Denna bild är tagen efteråt när kyrkklockorna tystnat och allt det tyngsta var över. Vi kände verkligen vår nära anhöriges närvaro allt från att det vi klev in i kyrkorummet tills dess att en gigantisk vindvirvel flög iväg med hans själ uppåt. Ja, det var verkligen som som att han blev hämtad av någon där på andra sidan.

Han föddes visst enligt sina föräldrar en riktigt stormig natt och just denna dag stormade det också rejält. Ja i vart fall innan begravningen men sen efteråt var det bara lite småblåsigt.

Cirkeln sluten.

Prästen var jätteduktig, han som spelade piano likaså. De valda psalmerna var så otroligt fina speciellt en med orden ”Var inte rädd..”

Det var min 2-åriga dotters andra begravning och min 3-månaders första.

Hemskt egentligen att måsta följa med på begravning varenda år.. Men nu föll det sig tyvärr så.

Dom skötte sig båda exemplariskt. Okej minstingen fick lite hicka där i början och storasyster vevade kanske lite väl mycket med sin mjukiskanin där i hårda kyrkbänken men i det stora hela var dom över förväntan tacksamma att ha med där.

Av jord är vi komna och jord ska vi åter bli..

Svindlande påminnelse om att tiden och vårt liv faktiskt inte varar för evigt även om vi nog ofta lyckas lura oss själva till att tro detta.

Nångång, någonstans kommer det stå en prälle och sleva upp jord på en kista ovanför mig också. Hoppas verkligen att det dröjer..

Minns ju hur min stora tjej redan på sin mormors begravning 2013 blev storögd  och alldeles till sig då ”sandlådan” kom fram. Den här gången hann hon inte riktigt uppfatta vad det var karln i klänning höll på med. Hon hade fullt sjå med att spana in alla fina färgglada bilder infällda i kyrkfönstren.

Som det sved i hjärtat på mig där jag satt. Fick andnöd. Unga människor ska inte dö före sina föräldrar!!

Minnen från unga år då vi lekte och bråkade om vartannat studsade kring inne i skallen min och talet jag hade skrivit orkade jag inte ställa mig upp och hålla. Jag viskade orden däri till honom innan begravningen drog igång. Kändes bättre så på nåt vis.

Var faktiskt första gången någonsin jag var i just den här kyrkan och jag blev faktiskt otroligt imponerad över hur fin den var både på utsidan men även inuti. Lite här och var fanns det uppställt små fina symboler som manade till eftertanke. Titta så fina pippifåglar jag lyckades fånga på bild..

Det var en väldigt vacker och gripande ceremoni. Ont gör det i mig fortfarande och kommer så att fortsätta göra länge länge än.

Åh va han fattas oss.. Denna goa underbare unge man, så snäll, förståndig, rolig och fin på alla sätt och vis.

Nu orkar jag inte med fler begravningar på mycket mycket länge.

Kram från en utmattad sörjande  slutkörd moster

 

 

 

 

No Comments »

Har du någonsin velat kunna flyga?

När jag var i 10-årsåldern, ja där strax efter det att min pappa hade lämnat oss för den där ”andra sidan” som det ju kallas..

så satt jag en gång ute på ”backen” som jag kallade området just framför våran lekstuga. Jag satt på en filt, det var sensommar, nästan höst eller kanske t.o.m brittsommar…

jag hade på mig ett par mossgröna manchesterjeans minns jag för det var nerifrån dom och mina utsträcka ben som min blick vandrade sig upp mot himlen och den lilla fågeln som där och då flög sig förbi mig där jag satt..

”Åååh tänk om jag också hade kunnat flyga sådär, då hade jag flaxat mig upp till molnen och genom dom.. sen letat efter pappa där för på begravningen sjöng ju solisten där om att det finns en stad ovan molnen…  så då borde ju pappan min ha flyttat sig dit då väl, eller?!?!”

Ungefär så vandrade mina tankar där och då minns jag..

Sen funderade jag på hur många ballonger jag skulle behöva tänkas blåsa innan jag kunde lyfta med deras hjälp.. Ja tokiga jag tänkte faktiskt så..

Där jag ung, ensam och otroligt ledsen satt och längtade efter min far som jag där och då faktiskt hade blivit kramad om av bara månader tidigare..

Nu sitter jag här, massa jättemånga långa år efteråt..  och undrar hur hans kramar kändes.. Kan tyvärr, sorgligt nog inte komma ihåg det längre..

 

 

No Comments »

Min bästa barndomskopis storebror – är död…

Fick en smärre chock imorse när jag nåddes av detta nästan overkliga, sorgliga och framförallt för dom allra närmast där såklart oerhört tråkiga besked..

Hon var en stooor del av min barndom och i bara farten blev ju han det också eftersom våra familjer umgicks stup i minut. Min pappa och hennes pappa var dunderpolare och mamma och hennes mamma dom hängde med varann en massa dom också. För att inte prata om oss familjernas båda jämnåriga småtjejer…

Han var 5 år äldre än oss.. Så när vi va riktigt små var han mest retsam och syskonknuffebråkig vill jag komma ihåg. Det var alltid han och hans kompisar som först valde plats att leka på och vi fick liksom ta det som blev över.

Ibland bjöd dom in oss att få vara med men det var inte så jätteofta.

Så dog min älskade pappa och året efter min älskade väns mamma. Familjerna slutade att umgås tillsammans men inte hon och jag såklart som nu kom varandra allt närmre då vi båda delade den tråkiga sorgliga barnlivserfarenheten att förlora den ena föräldern när man behövde den som mest.

Vi åkte och badade på ett speciellt ställe där dom hade pool och detta nästan varje dag den sommaren när allt gjorde som ondast i oss. Vi lyssnade mycket på musik och bläddrade i tidningar. Vi lagade mat tillsammans, ibland bakade vi och spanade på killar när vi gjorde våra många lovar ner på stan..

Tiden den pinnade på, helgerna vigde vi ofta åt varandra och whs-filmer tittade vi på i hundratal.

Ibland hemma hos mig men även rätt ofta hemma hos henne. Det hände att hennes tuffe storebror och hans kompisar kom förbi med något dom hade hyrt tillsammans med prassliga chipspåsar och bubblande läsk. Hade vi tur fick vi också sitta med där i soffan och titta vi också. Men smaka godsakerna deras… nja.. där gick gränsen där var det BIG no no.

Var smygkär i en av hennes storebrorsors kompisar. Åh va jag kikade mer på honom än på filmen när vi alla satt där uppkurade i deras soffor och fotöljen som det alltid bråkades om.  Han var sååå himla snygg tyckte jag då men i hans ögon var jag såklart inget annat än ett småglin så.. nä det blev ju inget där inte.

Några år senare fick jag kännedom om att den där snyggingen jag i hemlighet brukade spana på hade omkommit i en tragisk byggolycka. Gud så sorgligt. Han blev inte gammal han inte..

Nu har alltså även min väns storebror somnat in. I hans fall verkar det ha varit sjukdom som låg bakom. Samma jäkla skitsjukdom som där i vår barndoms unga år vann kampen över deras mammas arma kropp. Skitsjukdomen där som alldeles för många får. Ååååh…

Skickade nyss ett meddelande inne på Facebook till henne. Ja vi hörs ju inte av så mycket nuförtiden tyvärr då vi bor i olika städer och lever ganska så olika liv. Hennes syster bor iofs här i min stadsdels allra fiiinaste kvarter men tyvärr har vi inte varit här i krokarna samtidigt än någongång men hoppas hoppas vi får till det nu till sommaren sen.. För jag saknar verkligen min vän. Det gör jag..

Om ett par dagar nu är det begravning. Den ska ske i kretsen av de allra allra närmaste.  Känns så suspekt och konstigt på nåt vis att där ska hon sitta sorgklädd och ta farväl av någon hon älskar så innerligt och kanske samtidigt ska jag ligga och föda fram ett nytt liv.

Livet är verkligen fyllt av kontraster och döden och just livet går verkligen bokstavligen hand i hand. När en dör så föds en annan och så kommer det antagligen att fortsätta i all evinnerlighet framöver om vi människor inte lyckas slösa slut på alla resurser eller ta kål på oss själva dessförinnan.

Min bästa barndomskompis storebror är död.

Sist jag såg honom var lite hastigt på en festival uppe i norrland. Ja det börjar vara ganska många år sedan nu. Vi nickade lite igenkännande mot varandra men inga ord utbyttes eller så. Han kanske inte ens kände igen mig. Spela roll.. Han hälsade tillbaka  iallefall lite artigt sådär som man ju gör.

Den där nicken ligger kvarsparade på min näthinna märker jag nu. Kan se honom framför mig om jag blundar..

Så sorgligt detta är. När en alldeles för ung människa måste lämna in..

Det enda trösterika i detta är att deras fina mamma äntligen får krama om sin älskade lilla pöjk som hon garanterat längtat som tusan efter där på andra sidan.

Fina kompisstorebror där..

Må du nu få vila i frid!

 

No Comments »