Igårkväll var det så dax.
Inte bara för årets första julbord utan även för att premiärlämna lilla bebisen under flera timmar hemma, och detta för allra första gången under detta mitt liv.
Ja, jo hon hade ju självklart pappa hos sig så det kändes ju tryggt – men ändå.
Platsen julbordet skulle inmundigas på var Gondolen vid Slussen och sällskapet runt bordet bestod av mina trevliga arbetskamrater på Reklambyrån.
Med tanke på vad det kostar per person: Julbordspris 595:- och då såklart exklusive dryck som då tillkommer per person så.. Näe HELT KLART INTE VÄRT PENGARNA även om det ju i detta fallet var jobbet som så generöst stod för fiolerna.
Det är inte det att jag är otacksam, nej då, supersnällt att även jag fick komma med nu då jag faktiskt är mammaledig. MEN alltså hallå..
Utsikten kan man däremot inte klaga på. Det var fantastiskt vackert att sitta högt däruppe och titta ut över snötäckta taktoppar och vackra kyrktorn. Såg nästan ut som en teaterkuliss.. Det festligaste var nog när jag och chefen upptäckte en naken tjock och blek man ganska långt bort men ståendes i ett nästan lite onaturligt upplyst rum. Ha ha ha. Sen släckte han lampan och det roliga var inte fullt lika roligt längre.
Maten då.. Ja, alltså den var helt okej. Men inte fulländad och absolut inte av den klass ett så fint ställe borde hålla (kan jag tycka)
Först och främst var det korkat gjort att sätta vad de olika anrättningarna hette i små löjliga ramar på hyllor intill där maten stod uppdukad. Hur fanken skulle man veta vilket som var ren och vilket som var hjort och vad som var vildsvin av de uppskurna köttslamsebitar som låg där på olika uppläggningsfat? Då hade dom ordnat det mycket bättre på förra årets ställe, Villa Källhagen ute på Djurgårn. Där hade dom små fint textade skyltar intill varje rätt..
Sen var det rörigt med tallrikarna. Djupa och flata lite hullerombladder. Vilken skulle man egentligen ta?
Att få plocka sin tallrik full innebar såklart en viss väntan vid varje ”station”. Det var uppdukat med ett ”Sillbord” ett ”Lax och skaldjursbord” , ett ”kallskuret”, ett ”varmrätt” och sen ett väldigt trevligt ”dessertbord”.
Själv är jag ju inte sådär att jag vill bara äta sill eller bara äta kallskuret. Nä jag gjorde lite på mitt egna lilla vis och lassade upp lite som jag kände för det. Trist att man inte fick veta vilken korv som var vilken. Man vill ju inte slösa på maten och lassa på sig en massa som man sen ändå inte äter upp. Tror kanske att det är lite uträknat av dom. För ingen gjorde ju så eftersom det är ju lite pinsamt gentemot servitrisen att inte äta upp..
Som sagt, löjromen dom hade den låg minimalt utpytsad på ägghalvor, någon fårfiol fanns det inte och köttbullarna var för stort rullade. Det vet väl alla att dom ska vara mindre..
Skagenröran var dock suverän så även en dessert med hjorton och nån vaniljgeggemoja där i ett pytteglas minsann. Revbenspjällen var kanske lite hårda men goda i kryddningen.en inlagda laxen var i för tjocka skivor och det var sjukt snålt med dill uppe på den. Knäcken var för hård och vindruvorna kändes lite skrynliga. Sen hade dom gjort sånna enormt söta små dammsugare, ja kakorna ni vet. Tror dom kallas punschrrullar på vissa ställen. Bara det att dom smakade superskumt och nästan äckligt. Var väl förstås julkryddade på nåt vis men ÅH varför förstöra något som annars är så himla gott där i sin normala tappning? Fattar inte…
Janssons Frestelse var alldeles för mosig och det där krispiga täcket som ska vara högst upp,som blir av ströbröd och smörklickarna, nä det saknades helt. Julskinkan , jo den var okej men kanske lite småtorr och patéerna dom rörde jag inte ens.Var rätt mkt som jag inte ens smakade av. Tänk om det kanske var bland dom rätterna det där magiska fanns. Det där jag gick och letade efter i hopp om att få uppleva. Ni vet en smakexplosion utan dess like som får håret att resa sig där hår nu finns..
Maten i det stora hela var som sagt helt okej men inte sådär superfaschinerande jättemagnifik som jag innan hade trott. Den enda gång jag någonsin varit på Gondolen det var för å fira en pigg 70-åring häromåret och den gången, åh herregud, den Rödingen som då hamnade på min tallrik den var så sinnesjukt god att jag nog aldrig ätit något smarrigare i hela mitt liv och med den i färskt minne så hade jag antagligen satt för hög tilltro till deras Julbord som kändes rätt medelmåttigt.
Sällskapet var dock supersuveränt.. Vilka härliga människor det är där på jobbet. Å va snälla dom var som sa att jag hade blitt så himla mkt mindre sedan sist. Ha ha ja iofs senast dom såg mig var ju typ veckan innan lillan behagade komma ut. Då var jag ju ENORM. Fast tjock är jag ju fortfarande men på ett lite annorlunda vis..
Chefen han var iaf i sitt esse och drog ”farbror skämt” som iaf jag tyckte var sinnesjukt roliga många av dom. Övriga kollegor tyckte väl kanske inte att dom höll riktigt så hög klass men äh, ett skratt förlänger livet och flera skratt borde förlänga det ändå lite till..
Förhörde mig lite om framtiden och lite så och det ser spännande ut. Men han själv verkar jobba åt helskotta för mkt. Känner mig lite orolig faktiskt. Men det är väl lite så med chefer.. En del chefer iaf. Dom snurrar igång sig och när dom väl är inne i jobbflängandet är det svårt för dom att lugna ner sig och varva ner en aning..
Hursomhaver till de tre halvlassade tallrikarna med mat och desserter drack jag 2 kalla goda Julmustar samt säkert 8 glas vatten. Ja helammar man hemmavid så ska gudarna veta att man känner sig törstig jämt.. Hua!
Två av mina kollegor är förstår ni, vegetarianer och beställde därför ett sådant julbord. Det innebar att dom i köket fick laga specialmat till dessa två töser. Istället för att gå och trängas borta vid serveringsborden så fick dom istället fat efter fat framburna till sina sittplatser. Vet inte alls hur många rätter dom fick sig serverade men båda åt då tills dom nästan höll på att spricka. Fast å andra sidan är dom redan från innan väldigt finlemmade, ja kanske inte riktigt magra men iaf slanka i kropparna sina så därinne kan det ju bara inte rymmas så mkt..
När vi så hade ätit upp och chefen signerat notan så bar det iväg hemåt.
Förresten vet ni vad dom hade ställt ut på borden. Jo små påminnelselappar om att dom tyckte att man skulle skänka en hundring extra så att barn i nåt land, vad det nu stod skulle få sig en matkasse. Sen undertecknat med Eric och hans fru.
Rätt fult kan jag tycka.. Okej om dom hade skrivit nåt i stil med. Skänk en 50-lapp extra till detta ändamål så matchar vi upp med samma summa vi.
Ja jisses ändå sen var det en lite smålustig summa där i garderobsavgift kan jag tycka. Nämligen 12 kr.. Fatta bökigt det måste vara å hålla på med alla dessa enkronor om nu folk inte gör så som vi gjorde nämligen la in även garderoben på själva notan
Efteråt, ja efter det att vi kramat varandra hejdå kändes det väldigt väldigt spännande å se om jag skulle lyckas ta mig tillbaka hit till pappan och dotra. Men även där flöt det på riktigt toppen.
Det blev först tunnebana till Sumpan sen en snabb språngmarsch upp till busshållsplatsen och jo hem kom jag, men så vidare värst glada av å se mig igen – det var varken den stora eller den lilla. Ha ha
Var väl säkert skönt för dom båda att få lite lugn och ro utan mig flängandes här i huset.
Men det allra viktigaste, det hade gått bra. Men mat från flaskan hade hon vägrat äta. Sen när pappan la maten på sked sådär som vi gör varje dag med D-dropparna nä då hade hon spottat ut den igen så fort den landade inne i munnen hennes.
Så många timmar utan tuttesnuttande blev det ju faktiskt inte. Jag hade ju, precis innan jag drog hemifrån tokammat henne knökfull med bröstmjölk så att hon skulle ha i sig så hon klarade sig och jo, helt vrålhungrig var hon ju inte ens då jag kom hem igen och började ge henne käk. Jisses förresten va gott det såg ut å smaka. Ja det var ju hennes livs första julbord i flytande form så såklart hon kände sig nöjd.
Idag är jag själv däremot lite småskum i magen. Inte riktigt van detta..
Slut summering då vad gäller JULBORDET igår på Gondolen.
Utsikten: Fenomenal
Sällskapet runt bordet: Förträffliga
Maten: sisådär
Godast av det ätbara: Desserten med hjorton i botten där i glaset och nån sorts vaniljgegga ovanpå
Äckligast av det ätbara: En senap som var så stark och syrligt kornig att jag nästan bara ville spy efter att ha smakat på den..
Servicen: sisådär
Känslan av att återse lillan direkt efteråt när jag kom hem: himmelsk
Besvikelsen var återigen stor över att inte få äta karvat kallskuret kött från lammbog som legat och tjälknöletillagats på låg värme en hel natt där i ugnen.. Sen att där inte fanns nån skål med löjrom var ju blä..Men i övrigt helt helt okej. Dock skulle jag själv aldrig betala den summan det kostar att käka deras julbord. Sen det lite småtrista med att ha svullat i sig julmat såhär det är ju att sen när julaftonen väl kommer så är man lite mättad redan innan man ens fört första tuggan mot munnen..
Sånt är, kan jag tycka, väldigt småsynd på nåt vis.
Nu mata lilleskruttan med janssons och skinksmak där i bröstmjölken.
Kram om ni vill ha.. I annat fall slipper ni
