rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

Så går då 2016 mot sitt slut..

40 år har man fått leva och jag hoppas på minst 40 till..

Så vad mer har då hänt under året som gått?

På det personliga planet så har jag på nära håll, ja från första parkett fått vara med om och bevittna mina fantastiska ungars spännande och otroliga utveckling.

Jag har funnit en ny värdefull väninna som är en annan mamma till andra Goa fina förskolebarn.

Har lärt mig en hel del om mig själv, om andra och om livet både i stort och smått.

Vi har återigen fått nya grannar som tack och lov allihop är såväl trevliga som snälla. (Iallafall vad det verkar)

Har odlat fram min första egna riktiga Pion, detta efter att året innan bytt planteringsplats på den. Ååh drömmen vore olika pionplantor överallt!!

Vi har fått (eller iofs dom kostade en hel del) nya fina fönster på huset och det blev faktiskt bättre än bra!

Ute i trädgården stod plötsligt en ljuvligt skön gigantisk hängmatta Ååh va vi alla gungat oss loss och somnat ljuvligt i den.

Har kuskat land och rike runt på semestern och blivit ordentligt jämna-års-firad oppe i Norrland av släkt och familj. Ååh va tomrummet efter mamma just den dagen ekade stort.. Men blev ett fint minne ändå trots liten kris precis före.

Fått gjort många trevliga och humörhissandebloppisfynd!

Viktiga värdefulla älskade vänner har återkommit sig in i mitt liv igen efter att ha varit ”förlorade” under en period och jisses vad hjärtat mitt är tacksammelyckligt över detta!! Ååh jag hann minsann sakna er där under den längre ekande tystnaden som blev..

Några livskäftsmällar har såklart förstås även kommit i min väg dessa i form av svek, hot, lurendrejerier och annat mindre kul. Vill dock inte ge för mycket uppmärksamhet åt detta mörka..

Mer då? Tja många kändisar jag tyckte om har kilat vidare under året.. Det började med den både blå- och brunögdemannen David Bowie sen Leonard Cohen, George Michael, underbart fina Josefin Nilsson, härlige Olle Ljungström (kan fortfarande inte sluta tänka på hur båda dessa ljuvliga filurer kanske kunnat levt idag om dom träffat varann i unga dar och då bildat familj, tycker på nåt vis att dom hade passat fint ihop) sen lillemannen Prince, härlige rösten Freddie Wadling och säkert några till jag lyckats glömma. Va ju himla hemskt med hon skidtjejen Rappaport och unga familjen som brann inne där i Karlstad och.. Ja jag kan skriva på hur länge som helst.

Visst ja,några till jag kom å tänka på som jag inte va lika förtjust i typ Svartenbrandt eller Mouhammed Ali dvs Ingo-på-boxaren

Men närmast av alla som gick bort år 2016 stod såklart min åldrade Moster Greta.. Jo några andra vänner och bekanta försvann också alltför tidigt samt min gudsons fina farmor förstås men.. Är nog ändå mostra mi jag kommer saknar mest då hon ju var den starkaste kvarvarande länken som varit fastkrokad såå himla länge i mamma..

Må alla dessa vidareklivda själar nu få vila i frid och låt stundande år innehålla betydligt mera liv än död! Ja det tycker jag att vi alla bestämmer oss för!

Summa summarum: Det känns fint att ha fått vara med om hela året som gick men ändå spännande och fräscht på nåt vis med lite nytt!

Må kommande år få innehålla en stor drös av uträtade frågetecken samt massa mer kärlek i olika form.

Tack alla ni fina värdefulla människor och vänner som läser detta, TACK för att ni finns och är dom ni är! Jag uppskattar allas er existens mer än jag förmår uttrycka.

STOR KRAM och tack för ytterligare ett år tillsammans må det få bli många många fler!!

No Comments »

Älskade sååå saknade jycke

Minns ni honom? Min trogne vackre snälla mysiga gosiga roliga värmande busiga härliga del-av-livet-livsföljeslagare?

Ååh va jag är tacksam över de år jag fick med honom. Han var så otroligt värdefull och speciell för mig.

Svårt att först det sorgliga faktum att det är mer än 4,5 år sedan sist som han och jag sågs..

När han dog så dog också en liten del av mig. Samtidigt gjorde hans död mig spiksäker på att det finns något mer efter detta livet..

Älskade änglajycke så otroligt genomfin på alla sätt och vis. Tack för åren vi fick och alla vackra minnen som finns kvar inbäddade i hjärtat mitt.

Shit vad jag saknar dina slabbedabbeblötpussar!! Vet att båda töserna mina hade älskat dej säkert T.o.m ännumer än jag gjorde hur det nu skulle vara möjligt. Rackarns synd att ni tre aldrig hann träffas..

2 Comments »

Älskade Berit och Håkan

Tusen tusen TACK!!!

Först och främst stort gigantiskt supergrattis till pensioneringen! Hoppas det känns skönt och bra och inte att du blir rastlös arbetstillbakalängtande igen. Njut av mer tid tillsammans med alla du älskar och tid ute i naturen så skiftande och magisk.

Sen..oj oj oj vilket fantastiskt paket till småflickorn!!! Dom var i jordens lyckorus hela gårkvällen vill jag lova och båda hade supersvårt att få ro i sina uppspeedade små kroppar. De små söta plastutklädningsskorna åkte direkt på och herrejisses vilket klippklappetrippande.. Blev storbråk om vilken av fina filmerna som först skulle ses på så det blev 10 min här och där alldeles upphackat och osammanhängande men huvudsaken dom var nöjda. Spel memory spelade vi parallellt och minstingen som inte riktigt förstod hon fuskade mest hela tiden till storasysters förtret.

Var ju inte lördag heller och godisdag men vi.. Ja vi kunde inte motstå frestelsen och jisses vilka goda frostchokladkulor!!

Sen såpbubblorna.. Oj oj oj såååå kul speciellt när töserna kom på att dom skulle bombarderingsblåsa från två olika håll med nån meters mellanrum sådär så att bubblorna krockade ihop i luften.

Därefter suddade och ritade vi och storasyster skrev bokstäver hullerombuller i lilla blocket där och ja, jo det var påtok för mycket och alldeles för fint!!!

Tack tack tack snäääälla gulliga ni

Grät en skvätt där jag satt med dom och lekte med alltihop på samma gång. Grinade över hur otroligt godhjärtade generösa fina människor ni 2 är.. Över hur ni överraskar mig så otroligt alldeles oftast också i stunder när hela jag är så inombordsledsen och ja, har det tuffare än jag låter påskina utåt eller här via bloggen.

Tack alltså återigen från den djupaste lilla vrån i mitt hjärta!

No Comments »

Kärlek deluxe

No Comments »

Moster Greta begravs idag

Sitter här ihopkrupen på sängen. Kramar liksom runt mig själv. Skriver detta inlägg på sambolånad mobil.

Klockan är strax dags för begravning däroppe i mitt barndoms Norrland. I handen håller jag en klädnypa som mammas storasyster sjukt många gånger använt till att hänga upp kläder och lakan på tork eller vädring där på linan, uppe på backen, utanför stora herrgården där hon bodde större delen av sitt liv.

Nu ringer klockan utanför gravkapellet. Två av mina systrar är där och representerar systerbarna hennes. Har iaf skickat 250 kr till blommor. Ja vi 4 barn efter mamma har gått ihop till en gemensam bukett. Min mellansyrra har åkt på magsjuka så hon kunde tyvärr inte följa med. Hon bor ju däroppe i samma stad så hon hade ju tänkt det men nu ville ödet annorlunda.

Gissar på att solen mitt i detta nuet letar sig in genom det höga fönstret där till höger inne i kapellet precis så som den gjorde även på mammas begravning. Herregud den är snart tre år sedan.. Sjukt egentligen vad tiden går..

Har så många minnen. Hör inom mig mosters lite spräckliga röst säga: ”ja det ska vara såhär”. Så sa hon om och om igen precis där efter det att hennes dotter plötsligt gick bort.. Fy Fabian så hemskt att behöva överleva sina barn. Alla tre barn. Må dom nu ha fått återförenas igen där på andra sidan..

På bilden här ser ni ett recept på en god mjuk pepparkaka som moster min ganska ofta snodde ihop till mammas stora glädje. Har fikat den sjuuukt ofta.

Minns det som igår när jag satt där på bruna kökssoffan i det stora köket och skrev av detta från receptboken hon hade. Har faktiskt aldrig testbakat den än.. Det får banne mig ta och bli rätt snart känner jag – då i hennes ära.

Undrar vilka psalmer dom sjunger mitt i detta nuet. Är det gammelprästen Lars J där som vår släkt alltid brukat anlita men som egentligen gått i pension för nu rätt länge sedan, som står därframme och öser jord över locket? Ja, ikväll får jag väl veta sånt..

Ett långt liv fick hon iallafall. Många bulldegar hann hon baka ut.

Är enormt tacksam över att hon tog hand om och såg efter mig där när jag var barn när mina föräldrar var på jobben sina.

Minns otroligt starkt många av hennes tantkompisar. Jo vi, hon och jag cyklade runt ibland till dom för att fika. Oj oj vad goda småkakor dom alltid hade uppdukade när vi kom dit. Hembakta såklart.Det hade min moster också.. Alltid hemma. Liggandes i gamla fina plåtkakburkar ni vet.

Känns vemodigt att inte ha henne som naturligt besöksstopp däruppe i mitt barndoms Norrland nåt mer. Jo till familjegraven deras lär man ju gå men.. Ja, ni fattar.

Egentligen kanske jag borde åkt opp. Samvetet gnager rätt svårt om jag ska vara ärlig men samtidigt vettefåglarna om jag kunnat uppföra mig. Var ju en hel del som gick väldigt tokigt till.. Med tidigare orättvist arv och lite så. Men det är en annan alltför lång historia..

Må nu begravningen bli till ett värdigt avslut och låt barnbarna hennes på egen hand komma till insikt om vad som borde vara rätt i längden..

Älskade gammelmoster min, tusen tack för alla minnen.

Må du nu vila i frid tillsammans med många av de dina.

Evighetslång kram härifrån mig

/Din yngsta systerdotter

No Comments »

Årets kantarellskörd

Aldrig någonsin tidigare har det varit lättare att hitta såhär fin svamp.. Bara ta aviet med till postens utlämningsställe!

Tusenfaldigt JÄTTE jättetack till underbara Berit och hennes Håkan!!!! Åååh va här ska smörstekas nu

No Comments »

TUSENFALDIGT jättejätte TACK

Alltså Berit och Håkan…

Ååh dom är ju så himlade underbara att det är ju nästan så att man stundom tror att man drömmer.

Egentligen borde ju alla i hela världen få ha sig en uppsättning sådana i sitt liv.

Sitter här på sängkanten. Har varit vaken i tre timmar och nu visar tiden på 06.11..

Funderar på om jag ska smyga mig ut i köket och smörfräsa lite kantareller… Ja ni fattar va.

Idag ska jag införskaffa i mera socker också för här ska banne mig förklät på och lingonsylt kokas.

Ååååååååh känner sådan djup tacksamhet ska ni veta.

Paret HELT UNDERBARA det är ni det!

Älskar er, bara så ni vet!

Tack tack och sen ännu mera TACK!

STOR KRAM från mig och småflickorna

 

No Comments »

Alltså dessa fiiiiina underbara godhjärtade ack sååå underbara människor

Igår då jag kom hem efter att ha varit iväg en sväng och handlat våtservetter-att-torka-baki-bebisrumpan med och lite sånt så stod där jordens största blomsterkvast invirad i blombutikspapper ute på farstubron.

Nog visste jag såklart att jag fyllde år snart om ett par timmar men det här…

Åååååååååååååh tusenfaldigt megajättetack från djupet av mitt hjärta. Blev så varm hela vägen in i mitt allra innersta mittcentra att oj ändå.

Tårarna har rullat i flera omgångar under aftonen/kvällen/natten här. Känner mig så himlade rörd och toktacksam att ni kan nog inte riktigt fatta´t.

Berit och Håkan.

Alltså vilka fina snälla gulliga människor ni är!!!!!! TACK tack TACK tack TACK hela vägen opp till månen och tillbaka igen.

Min äldsta dotter tittade storögt på mig med undrande blick och frågade varför jag var ledsen..

Hmm hur förklarar man det för en tvååring då.. Var ju liksom tacksamhetsfyllda glädjetårar som snörvlades ur mig..

Otroligt vacker bukett! Ska försöka ladda in bilden jag tagit med mobilen här men är nåt som krånglar såklart.

TACK TACK goa sötaste fina ni. Shit va ni är då fööör snälla emot mig.

Sååå rörd att oj oj oj oj

 

 

No Comments »

Begravningen

 

Först hade jag tänkt skriva detaljerat om hur själva begravningsdagen var men sen kände jag att det kanske blev lite väl privat så därför blir inte detta inlägg riktigt så som jag först hade tänkt mig det.

Här på bilden ser ni iallafall fina lilla pojken med guldhjärtat som jag skickade till min älskade syster där dagarna efter att det oåterkallerligt såå tragiska hände. Hon hade ställt iordning allt så himlade fint där vid fikabordet efteråt på minnestunden. Faktiskt mycket bättre det här att folk får kliva upp från sina stolar och själva hämta istället för att ha det som vi hade på exempelvis mammas, där satt man ner  och blev serverad av personal. Nu blev det mer rörelse i rummet.

Själva begravningsakten var så otroligt vacker och fin. Enkel men maffig på en och samma gång. Denna bild är tagen efteråt när kyrkklockorna tystnat och allt det tyngsta var över. Vi kände verkligen vår nära anhöriges närvaro allt från att det vi klev in i kyrkorummet tills dess att en gigantisk vindvirvel flög iväg med hans själ uppåt. Ja, det var verkligen som som att han blev hämtad av någon där på andra sidan.

Han föddes visst enligt sina föräldrar en riktigt stormig natt och just denna dag stormade det också rejält. Ja i vart fall innan begravningen men sen efteråt var det bara lite småblåsigt.

Cirkeln sluten.

Prästen var jätteduktig, han som spelade piano likaså. De valda psalmerna var så otroligt fina speciellt en med orden ”Var inte rädd..”

Det var min 2-åriga dotters andra begravning och min 3-månaders första.

Hemskt egentligen att måsta följa med på begravning varenda år.. Men nu föll det sig tyvärr så.

Dom skötte sig båda exemplariskt. Okej minstingen fick lite hicka där i början och storasyster vevade kanske lite väl mycket med sin mjukiskanin där i hårda kyrkbänken men i det stora hela var dom över förväntan tacksamma att ha med där.

Av jord är vi komna och jord ska vi åter bli..

Svindlande påminnelse om att tiden och vårt liv faktiskt inte varar för evigt även om vi nog ofta lyckas lura oss själva till att tro detta.

Nångång, någonstans kommer det stå en prälle och sleva upp jord på en kista ovanför mig också. Hoppas verkligen att det dröjer..

Minns ju hur min stora tjej redan på sin mormors begravning 2013 blev storögd  och alldeles till sig då ”sandlådan” kom fram. Den här gången hann hon inte riktigt uppfatta vad det var karln i klänning höll på med. Hon hade fullt sjå med att spana in alla fina färgglada bilder infällda i kyrkfönstren.

Som det sved i hjärtat på mig där jag satt. Fick andnöd. Unga människor ska inte dö före sina föräldrar!!

Minnen från unga år då vi lekte och bråkade om vartannat studsade kring inne i skallen min och talet jag hade skrivit orkade jag inte ställa mig upp och hålla. Jag viskade orden däri till honom innan begravningen drog igång. Kändes bättre så på nåt vis.

Var faktiskt första gången någonsin jag var i just den här kyrkan och jag blev faktiskt otroligt imponerad över hur fin den var både på utsidan men även inuti. Lite här och var fanns det uppställt små fina symboler som manade till eftertanke. Titta så fina pippifåglar jag lyckades fånga på bild..

Det var en väldigt vacker och gripande ceremoni. Ont gör det i mig fortfarande och kommer så att fortsätta göra länge länge än.

Åh va han fattas oss.. Denna goa underbare unge man, så snäll, förståndig, rolig och fin på alla sätt och vis.

Nu orkar jag inte med fler begravningar på mycket mycket länge.

Kram från en utmattad sörjande  slutkörd moster

 

 

 

 

No Comments »

Så brutalt galet sjuuuukt bra att jag bara ryser och sen ryser jag lite till igen

No Comments »