Archive for the ‘Tack’ Category

  Just nu vandrar mina tankar väldigt ofta iväg bort mot att minnas min fine vän Pontus som olyckligt försvann från detta jordeliv för snart exakt 2 år sedan..

Han var en så otroligt speciell människa denne Pontus och detta på flera sätt och vis.

Han fick mig ofta att både gråta och skratta. Han fick mig att orka kämpa när jag egentligen helst hade velat ge upp. Han betydde för mig mer än jag någonsin fick chansen att  direkt till honom för plötsligt en dag var han bara borta..

Död

Kunde inte ta in att jag aldrig mer skulle bli uppringd av hans glada stämma som innan han ens hann säga hej frågade vad jag gjorde… Sista månaderna kom vi varandra väldigt nära. Jag var då  inne i en jobbig destuktiv orättvishetskarusell  med mitt dåvarande jobb och han kämpade med näbbar och klor för att ta sig upp och igång igen efter att ha tappat fotfästet under en period. Stackarn fick ingen försörjning någonstansifrån eftersom han råkade vara en enda fjuttig dag försenad med sin anmälan till arbetsförmedlingen där, då han blev uppsagd från tidigare jobbet. Hips vips gjorde detta att han hamnade helt utanför a-kassan..

Men han gav inte upp. Inte jag heller.

Tillsammans var vi helt fenomenala på att spåna fram alternativa reservplans-affärsidéer vi skulle jobba igång –  om inget annat ville gå våra vägar.

Vi planerade att träffas inom ett par dagar från det att vi hördes sista gången och då skulle vi banne mig laga fram: jordklotets allra godaste raggmunkar.. Dom vi hade pratat om så länge, men som aldrig hade hunnit bli av..

Var så himla glad för hans skull efter det att vi hördes sista gången. Han lät så otroligt lycklig och glad på rösten. Så hoppfull och nyfiket förväntansfull. Som en kvittrande vårfågel på ett ungefär.

Ni förstår han hade snubblat på en kvinna som lyckats förtrolla sig in i hans kräsna och inte så lättväckta intressesfär och till helgen där, så skulle dom ses och se om det kändes lika rätt i riktiga livet som det gjorde efter deras telefonsamtal och mail.. Han hade fjärilar i magen och jag längtade såååå efter rapporten jag skulle få sen efteråt om hur det hade varit!

Det gick någon dag, än hade dom ju inte hunnit träffas.

Sen kom där ett mail..

Men inte från Pontus utan från hans bror som ville att jag skulle kontakta honom.

Jag ringde.

Minns chocken.. när han sa orden som jag absolut inte var beredd på att höra.

Mattan under mina fötter slets undan och jag kunde inte förstå, ville inte ta in..INTE VÄRLDENS UNDERBARASTE PONTUS!!!!

Det är snart exakt två år sedan nu.. Tänker ofta på  var han kan tänkas befinna sig… Hoppas det är på en bra fridfull och härlig plats.

Hur  gick sen sen måntro för hans barn han älskade så gränslöst och var så oerhört stolt över. Hur har hans bror det.. Hans mamma och pappa..

Tror jag har skrivit ihop säkert 20 mail till brodern hans men aldrig förmått mig skicka iväg mina ord för  dom har känts för banala och dåligt formulerade. Sen ju längre tid det hunnit gå desto mer har jag skämts över att jag inte fått tummen ur  mycket tidigare..  Men tanken har funnits… Pontus vet..

Har  också tänkt en hel del på kvinnan där som han skulle träffa…  Försökte få fatt på henne genom det forum på nätet där både han och jag höll till om kvällarna där sista tiden men administratörerna  där var inte alls speciellt lätta att ha och göra med. Dom ville inte hjälpa mig få framfört ett meddelande till henne.. DÅLIGT!

Bara hon inte valde att stämpla honom som en skithög som bara lurat henne..

För han var inte sån, han var precis så tvärtom man som människa kan vara.

Världens raraste. Mest omtänksamme och snälle…

Hoppas vi ses någongång – någonstans goe Pontus även om jag lite egoistiskt hoppas, ja verkligen hoppas att det dröjer länge länge tills dess. Har en hel del att utföra innan det kan bli dax..

Precis som rubriken antyder så har livet sin gilla gång. Hela vägen från vaggan till graven.

Antal år vi får på oss varierar dock väldeliga.

En del kan lalla på och slösa bort sina år på ingenting för det finns ju ändå massor fler av dom att ta av, medan andra inte alls har speciellt lång tid kvar att spela med..Kanske inte ens ett enda år..

Tur ändå någonstans att man inte i förväg vet när det är godnatt.

En del vet ju på ett ungefär förstås att det börjar närma sig men storhopen av oss har ju faktiskt ingen som helst aning. Hoppas jag får fortsätta vara en av dom som slipper veta, slipper ana och förstå. Peppar peppar.

Nä många av oss vi lallar på som om vi skulle få fortsätta att finnas i evighet. Något som man faktiskt borde börja komma ihåg snart att: så är det ju faktiskt INTE.. Ingen av oss får existera så särskilt länge till om man tänker efter hur snabbt tiden faktiskt rusar sig fram..

Nu är ju inte livet bara ond bråd död. Det innehåller ju faktiskt raka motsatsen också.

Samtidigt som jag sörjer min snart sedan två år bortgångne vän så känner jag samtidigt STOR glädje med familjen R som utökats med en ny liten släktmedlem.

Första Mars förstår ni så kom det ut en liten söt bebis!

Grattis P till att du äntligen fått bli trippelfarsa.DET vännen är du MER ÄN VÄL värd!! Åh va glad jag är för din skull!!  Grattis också till söta H och att du numer kan titulera dig  som dubbelstorasyster. Jisses vilken fin sångröst denne lillebror kommer bli sjungen till sömns utav ;) och M till att du äntligen ska få testa på det jag själv aldrig fått och heller aldrig kommer att få prova, syftar på det här med att vara storasyskon.

Grattis också självklart till mamman i fråga. Vilken prestation! GRYMT BRA JOBBAT!

Sen är jag självklart också superduperglad för ungdomlige farfarn´s skull som återigen fått bli just farfar. För vilken gång i ordningen har jag ingen aning om men varje barnbarn sägs vara något ytterst speciellt så så även detta såklart.

Känns lite knäppt att blanda sorg och glädje såhär i ett och samma inlägg men vad vi alla bör komma ihåg är just det att, vi, hur vi än vänder och vrider på oss ändå alltid kommer att komma i kontakt med båda dessa sidor d.v.s ljust och mörkt, ja glädje och sorg,  lite då och då på vår färd.

Det bara är så..

Några dör – andra föds

Det är visst det

– som kallas livet.

Ytterligare nån helt annan verkar bli framröstad till att bli högste hönsordförande ikväll och det är ju bara att ta hatten av för den prestationen. Grattis såhär lite i förskott även till dig mannen! (inte för att jag direkt tror att du läser härinne men man vet ju aldrig!)

 

 

Hon ligger på intensiven men var iaf klar i huvudet enligt dom som tog kontaktuppgifter där på lasarettet. Min storasyster berättade att mamma såklart har fruktansvärt ont och får väl förhoppningsvis så mkt smärtstillande hon klarar av med tanke på hennes kondition och rätt skruttiga hjärta.. Dom kommer nog inte söva henne under själva operationen för det anses för riskabelt så det blir en rejäl ryggmärgsbedövning som jag fattat det hela men en sån har hon ju fått iaf en gång förut där när jag skulle födas i det där akuta kejsarsnittet för lite mer än 35 år sen, d.v.s ungefär halva hennes liv sedan.. Känns hemskt att inte kunna få prata med henne och peppa henne inför operationen men tror och hoppas hon känner det ändå att jag skickar så mkt energi jag bara förmår uppåt landet där i hennes riktning.. Operationen som sådan ska ske nu i afton (kanske den håller på nu medan jag skriver detta) eller lite mer framåt kvällen. Detta visste dom inte med säkerhet men hon har skadat sig rejält i höften och sen vet jag inte riktigt mer vad det är som är fel. Tack gode gud att hon tycks ha klarat huvudet där i fallet iaf..

Det som är extrajobbigt är att hon riskerar få massa blodproppar och annan skit iom att hon inte är i den kondition hon borde fått vara.. Nä jag är så himla orolig och nervös här på min kant att hälften vore nog. Tack och lov bor ju 2 av mina hjältesystrar nära henne och kan hjälpa till med katten och det praktiska.. Frågan är ju om hon hunnit betala räkningarna än? Om jag ska ringa och avbeställa maten hon beställt hemkörd tills nu på måndag.. GUD VA JAG HATAR AVSTÅND när det blir såhär..

Skitesamma med allt annat viktigast är att hon klarar sig genom även denna tuffa livsprövningen. Än får inte pappa rå om henne, även om jag såklart förstår att han längtar efter prinsessan i hans liv.. 25 år har dom varit åtskilda nu men än tänker jag inte släppa iväg henne ALDRIG!

Vi pratade i telefon så sent som igårkväll. Hon gav mig recept på två kakor hon brukar baka. Under tiden vi pratade rörde jag ihop kardemummakakan som blev väldans god.. Ville ha med mig lite fikabröd till jobbmötet idag.. Hon berättade då om att hon beställt nya glasögon som hon ska få hämta ut om 2 veckor.. och om att hon skulle baka till veckan eftersom göteborgssyrran kommer hem nu till jul.. Hon hade fått upp julgardinerna med hemtjänstens hjälp och satt där och myste med julstakarna lysande i fönstret. Hon hörde på radio och hockeymatchen när jag ringde. Inte var hon riktigt nöjd med resultatet inte men det blir väl fler matcher som hon sa..

Lilla fina mammagumman.. Vi brukar ju kunna kommunicera utan ord via känslor.. Hoppas hon känner där i sitt mammahjärta att jag tänker på henne som bara den. Hoppas hon inte är rädd.. Hoppas hon inte har alltför ont.. Hoppas hon kämpar sig igenom även denna prövning med samma bravur som hon klarat sig igenom alla dom andra där tidigare som hon varit utsatt för

När jag var liten och ängslig ropade jag ofta på henne eller pappa och bad dom komma och ”hålla i lillhanna”

Hoppas hon känner min hand där i sin mitt i detta nuet även om jag inte är där rent fysiskt..

Älskade lilla mammagumman resten av kvällen kommer jag skicka all min inneboende energi i din riktning så att du kan ha lite extra och ta av om du skulle behöva

Har ni en liten tumme över så håll gärna den för min mamma nu ikväll

För att operationen ska gå bra utan att det tillstöter några komplikationer och för att hon ska repa sig sakta men säkert även denna sväng

Fan så typiskt att detta ska hända just nu och just inför julen och allt..

Tur hon är av ett extra segt virke… Må det virket bara vara tillräckligt segt även denna gång

Hatar att sitta såhär som på nålar och oroa mig

Man känner sig så himla maktlös

Livet ändrar plötsligt perspektiven för en och allt annat blir så löjligt oviktigt

Mötet jag var iväg på gick väl okej tror jag eller vet gör jag färstås inte förrens till veckan eller egentligen om ett par veckor

Jag har iaf gjort vad jag kunnat och sagt det jag kunnat säga

Sen får vi se var livet far iväg med mig…

Viktigast av allt är att mamma får finnas kvar

DET är faktiskt det enda som verkligen betyder något i allt som är

Ni får ursäkta nu måste jag mitt i all ångesträdslegråt som är försöka tänka så POSITIVT och HOPPFULLT jag någonsin orkar

Men som sagt lite tumhållningar skulle uppskattas!!!!

Tack förresten alla ni söta goa för Ert stöd! Jag uppskattar detta väldeliga

 

 

 

 

 

 

Det absolut ROLIGASTE med att ha en blogg är responsen man får

Många av Er skickar hellre mail än att ni kommenterar härinne

Ni vet väl om att ni numrts kan kommentera helt anonymt

Hitta på ett ”Alter Ego” som det så vackert heter om ni inte vill avslölja vilka ni är

Har stängt av så numera finns inte ens era IP-nummer sparade så TUTA OCH KÖR vettja

Det är lätt som en plätt

Klicka bara i pratbubblesymbolen lite till höger – så öppnas ett nytt fönster

Där står att det är obligatoriskt att ange en mailadress men vill ni inte detta så hitta då bara på en,

vilken som helst -Ja g LOVAR jag kommer INTE mailbomba någon av Er

Vet inte om det är rädslan av att andra kanske kan se som gör att ni hellre mailar

Kom igen nu.. Vore så rackarns kul om vi nångång iaf kunde få igång en liten debatt inom något ämne

Förresten kan ni inte lämna en kommentar med önskemål om vad ni vill att jag ska skriva om

BRA!! Tack på förhand

Ni är sååååååååååååååå himla bäst!

 

 

 

 

 

En del går och väntar ett helt liv utan att frågan någonsin kommer

Andra får höra den från lite olika håll då och då

Sen hur seriöst menad den är det är nog lite olika…

Har aldrig varit gift

ÄN

Men ska väl aldrig skriva aldrig

Tänker förvisso troligen bara gifta mig en enda gång

Eller kanske flera gånger men isf med en och samma

Några andra jag känner dom däremot har varit gifta både en och ibland två och ja nästan tre gg

Med ett nervöst skratt har dom deklarerat ut att det är ”tredje gången gillt” som gäller

Frågan är, ska folk få gifta sig hur många gånger som helst? Hur seriös känns en människa som kastar sig in i äktenskap efter äktenskap

För mig är det där med förlovning och sedan giftemål nästan något heligt och så speciellt att det nästan är läskigt

Väljer man att ingå äktenskap ja då järnspikar avstår man andra och bildar team hela vägen fram till russinstadiet och den enes sista suck

Då kämpar man sig tillsammans igenom varenda stormjävel som blåser sig förbi

Man förgyller upp tillvaron för varann med jämna mellanrum och möts ja herregud va mycket man ska mötas

Nu menar jag inte bara köttsligen med olika delar av kroppen utan främst själsligen och behovsmässigt

Ibland får man vika sig för den andres lycka och i bara farten hoppas man att den gör detsamma för en själv osv..

Jag har än aldrig svarat ja på ett enda frieri

Dom som kastats i min väg har väl å andra sidan inte heller varit så djupt och ärligt menade

Eller det kanske dom har varit därifrån de andras håll men bara det att jag själv inte riktigt kunnat ta det på riktigt allvar iom runtikringet som rådit mellan mig och dom

Förut blev jag mest tjurig och nästan lite ilsk

Numer tar jag det som ett charmigt smickrande

Att KASTA UR SIG orden är ju inte likamed att verkligen VILJA ha mig närmast i sitt liv i resten av sina dagar

Ha ha ha

Jag är INTE lätt att leva med

Tvärtom

Typ nog svårastan på jordklote..

Så huruvida jag någonsin på riktigt verkligen kommer bli gift det återstår verkligen att se

Inget som är på tapeten närmsta tiden iallefall om jag skriver så

Men tack du Bjarmer.. Du fick mig att fnissa till lite och bli glad av dina ord och det var nog det som var din mening

Trevlig fredagskväll på dig och trevlig fredagskväll även ni andra

Oavsett om ni är gifta, kommer gifta er eller förblir ogifta i evighet amen ;)

Psst… har du sett denna rockiga modell av Paloma http://www.youtube.com/watch?v=_t3aSWKzFlU

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild lånad innifrån www.svarvare.se

Kan ni fatta hur gulligt är inte det här då..

En av mina ibland återkommande besökare här på bloggen har helt själv tillverkat ett stressägg till mig. Det ser precis ut som på bilden men lite ljusare i sin nyans

Supermjukt att hålla i och perfekt att krama runt när man känner sig stressad, lite nere eller ja jämt när man känner för å hålla något i handen men inte har något annat intressantare att tillgå.

Har precis bekantat mig med mitt, alltså jag har bara haft det i min ägo i några få timmar  men känner alltså redan nu att det här ägget kommer jag bära med mig i fickan vartän jag förpassar mig.

Det här ägget gör mig glad.

Det är gosigt mjukt att stryka med över kinden..

Sen det här att det är ett äkta hantverk, handgjort, tillverkad av någon jag inte känner i riktiga livet men som ändå är rar och sänder iväg det såhär till mig ååh det är ju så gulligt att jag nästan baxtnar

Har aldrig ägt ett eget stressägg förut. Vet att mamma köpte på sig ett i sten nångång där på åttiotalet men i trä, såhär lättviktigt och mjukt näe.. Det har jag aldrig ens sett

Tack snälla dej för denna gåva

Blev riktigt riktigt glad

Nu återstår att se om det lyckas kanalisera väck lite av all den stress jag har en tendens att dra igång i kroppen min

För fixar detta ägget det,  att stressbefria mig med sin blotta lilla existens, ja då, då järnspikar hoppas jag att du Johan nångång sen får dig nobelpris i träslöjdri

Nu ska jag ta med mig ägget i fickan och trippa mig ut på en promenad med vovven.

Ha en trevlig eftermiddag så länge så hörs vi sen..

Förresten, Vill du/ni också köpa  ett eget ägg? Ja men kontakta då supersvarvarekungen direkt..

 

Här kommer kontaktformulär direkt till honom:  Stressäggskontakt

Tjingeling sa tösen som för första gg någonsin gick ut med ett ägg av trä liggandes i fickan