Bouppteckningen låg under soffan vilket gjorde att jag missade hinna till banken..

tisdag, augusti 27, 2013

Har dragit ut på det alldeles för länge egentligen. Idag var det dax. Tänkte pallra mig till banken och sälja av mammas två fonder. Varför sparade hon bara två? Hon har ju haft så himla många fler. Detta innebär ju bara merjobb och nästan ändå inga pengar över ändå.. sen ska det ju deklareras nästa år å vem hamnar den lotten på.. just det *suckar*

Jaja, har ordnat en fullmakt med mina systrars signaturer på och.. ja… det var ju den där himla bouppteckningen. Var tusan hade jag lagt den? Letade mig nästan blå. Tårarna var nära. Vände upp och ner på mina prydliga sorteringshögar ej längre ett dugg prydliga kan jag lova er. Varenda låda letades igenom men näe…

Plötsligt kom jag ihåg att lillan min för nån vecka sedan bankade fruktmosgeggig sked på förstasidan. Hade råkat glömma den framme på bordet och… ja jag snabbstädade väl iväg den där och då upp på soffkarmskanten och… ja därifrån har den väl rasat ner och glidit under på nåt vis..

När jag så bestämde mig för att skita i att leta mer idag och istället leka och träna gå ja men DÅ, så jag hur den tittade ut på mig underifrånsoffan.. Underbart.. Förutom det att klockan hunnit ticka på så förbenat att jag ändå inte hade hunnit mig iväg dit jag skulle.. Jaja… Det får bli på Fredag istället.

Lillan hon har slocknat här intill mig där jag sitter. Hon är HELT SLUT efter att ha tränat trappklättring 3 varv. Satan i gatan va envis hon är å så vanvettigt stark. Härligt!  Är en fröjd å se förnöjdsamheten i hennes blick när hon lyckats hela vägen..

Borde gå och fixa något att äta. Är vanvettigt hungrig. Finns det något smarrigt snabbfixat hemma måntro? Hmm tyvärr är ju såklart dom där goda köttbullarna slut. Jo det finns mer köttfärs fast, nä, inte idag..

Skum snubbe där som var hit och tittade på huset för ett par daar sedan och på vad man skulle kunna tänkas göra åt det som hänt oss.. Han skulle ju återkomma med offert och åtgärdsförlag. Har vi hört från honom ICKE sa Nicke.

Skitesamma imorgon är det Surströmmings- och Kräftskiva i mina gamla Hoods och OM JAG SKA DIT!

Sen funderar jag lite på om jag kanske ska leta fram fotbadet och skrubba opp fötterna lite. Dom har verkligen fnöskat till sig här i sommar efter allt barfotaspring. Har helt enkelt ”Ernstat” mig för mycket HAHAHAHA underbart uttryck jag fick till och hittade på där.. Erkänn!

Försöker peppa mig själv lite gladare än jag kanske egentligen är. Försöker ”välja glädje” såsom han Kaj skrivit böcker om.. Otroligt på ett sätt.. Han är samålders med mamma.. Eller ÄR.. han VAR…

1938… Det låter så väldans länge sedan.. Fast det gör å andra sidan 1976  också..  Inte i kanske mina öron men garanterat i min dotters öron sen när hon blir lite äldre..

Årtal ja.. Det är något speciellt med dom. Man förknippar dom med så olika saker och samtidigt ibland med samma lika saker, personer och händelser,   lite beroende på vem man är…

För nästan alla svenskar var 1986-års största händelse när Olof Palme blev skjuten till döds.. Men inte för mig.. Det året är för mig väldigt förknippat med död och sorg men inte efter Olof, jo lite kanske… men självklart mer för att det var den sommaren som min pappa dog..

Datum är såsom årtal något som också blir extraspeciella för oss p.g.a olika människors avtryck, födelser och saker man upplever och så.  Minns du din första stora kärleks födelsedag? Minns du när skyskraporna flögs in i eller när Anna Lindh stacks ner? Kommer du ihåg när din partner friade eller den där som visade sig fylla år på precis samma dag som du själv?! När du gifte dig, när du blev förälder, när du fick en friskförklaring eller någons dödbud?

Sitter här och funderar på vilka år som haft störst starkast och mest kraftfull betydelse för mig, mina och det liv jag levt hittilst…

1976, 1979, 1982, 1984,1986, 1988, 1991,1993, 1995…  osv.. Ja även år innan man ens fanns till kan ha särskilt betydelse för en… typ 1934, 1938, 1960, 1962, 1967..

Mitt livs allra härligaste afton/kväll UTAN någon som helst konkurrens var iallefall den 1 Oktober 2012.. Där strax efter klockan 19 på kvällen. Åååh det var då som ag mötte min lilla prinsessas blick för första gången.. Den stunden hade jag aldrig någonsin velat vara utan..

Börjar jag bli jobbig? Okej.. Håller nästan faktiskt lite med… Men man blir lite såhär nostalgiskt eftertänksam med åren tror jag…

KRAM och du, kom ihåg en grej. Det är inte hur många man har kysst som betyder något utan enbart hur gott den godaste kyssen smakade samt att du faktiskt kommer ihåg den..

(min godaste var egentligen inte en kyss utan mer en puss, den fick jag av min älskade vovve sista kvällen vi fick tillsammans… den smakade tårta, hans 14-årskalasetårta. Åååh… Gud va ja saknar honom…)

Som sagt det får bli banken en annan dag. Ikväll blir det promenad och Idol.

 

 

 

Kommentera