Apan, bananen och kokosnöten

onsdag, mars 26, 2014

Kom precis att tänka på att jag lovade er för drygt fyra år sedan att berätta en tänkvärd grej som man rätt lätt kan applicera in i sitt egna liv om man bara gör lite tankekullerbyttor.

Minns att min underbare vän Pontus som jag saknar så innibomben alldeles emellanåt var väldigt nyfiken på att få höra om detta men, jag hann aldrig skriva ut det jag hade tänkt innan det att hans underbara livslåga plötsligt släcktes.

Men nu, nu är det banne mig dags

Det har sagts mig att i Indien så finns det några människor som fångar apor på detta sätt: Först gör dom ett hål i en kokosnöt, ett hål såpass stort att en apa kan få in sin hand däri. Sen fäster dom en banan i ett snöre därinuti själva hålet och efter det är gjort så tar dom både kokosnöten och bananen som nu sitter samman och fäster fast detta i ett träd. När så den hungriga nyfikna apan vandrar där förbi och såklart då vill ha bananen så sticker den in sin hand i kokosnöten och greppar där tag i bananen. Hålet är alltså lagomt stort att sticka in handen i men inte nog stort att få ut den knutna näven som dessutom håller runt bananen. Allt apan egentligen behöver göra är att släppa taget om bananen för att sen åter bli fri igen.

Men de flesta apor gör inte det.. Dom står kvar och tjurskalligt håller i ”sin” banan även om det innebär att dom då blir infångade och vad sen dessa Indier gör med dom, det varken vill eller vågar jag riktigt tänka på.

Symboliken i denna historia är som jag skrev applicerbar även till oss själva. Okej det kanske inte så ofta uppstår en situation som bokstavligen ser ut som den ovan beskrivna men i livet i allmänhet så händer det ju saker precis hela tiden. Om man blev duktigare på att skaka av sig och ”släppa bananen” istället för att krampaktigt hålla kvar i det som ändå inte kan sluta gott…  Ja då vore mycket vunnet.

Själv har jag oräkneliga livsexempel  sparade inom mig på situationer där jag borde släppt greppet långt mycket tidigare än det nu blev.

Men man ska inte vara för hård mot sig själv heller. Viktigast är ju att man törs släppa innan ”indiern kommer och tar en” Guud så rasistiskt det där lät men ja, om man ser från apans perspektiv menar jag såklart.

Har du där i ditt liv just nu några osläppta bananer?

Kommentera