Det är natt…

söndag, juni 2, 2013

.. dom andra härhemma sover.

Jag stirrar upp i taket.

Tänker på mammas kropp där under jorden..

*gråter*

Två månader nu sedan jag pratade med henne sist..

Känns på ett sätt som igår på ett annat som en evighet sedan..

Längtar efter henne..

Allt tog slut så himla fort.

Det börjar så sakta sjunka in nu.

I går satt min närmsta vän på sin mammas begravning.

Varför ska just vi bli föräldrarlösa för när andra får behålla kvar sina föräldrar…

*gråter*

Är sådär skör och överkänslig just nu.

Imorse bröt jag ihop då jag kom å tänka på att jag inte ens heter samma efternamn  som min dotter..

Känner mig utanför som aldrig förr..

I fönstret lyser mina vita kvistrar med dioder virade kringom  sig.

Utifrån ser det nog kanske lite ut som julbelysning men skitesamma.. Dom ger ett mysigt rogivande sken.

Har googlat efter gravljus som lyser i flera många dygn.Sådana som har timer inbyggd. Ska beställa och köpa ett sånt och be syrrorna mina ställa dit det.

Skulle gissa på att gravstenen är iväg på gravering,eller inhuggning av tilläggsnamn kanske det heter..

Egentligen galet va dyrt och kostsamt det är att fylla på mer mer text..

Men men..Såklart även mammas namn måste stå där under pappas..

Shit va jag saaaknar dom..

Tänk för 30 år sen var det dom och jag som bodde där i huset tillsammans och var en liten famlj. Syrrorna dom äldre hade då börjat flytta hemifrån och..

Nä det sjuka är ju att det inte alls känns särskilt länge sedan men det är ju en hel del år sen.

Om man tar tiden som gått från då fram tills nu och lever den ett helt varv till ja men då är jag plötsligt pensionär och äldre ändå..

OTROLIGT va kort tid man har på sig.. Va fort det går..

*läskigt*

Vi pratade om det häromveckanm jag och nån. Om att man på en och samma gång är alla åldrar man har varit i, och detta så länge man lever. Att hjärnan inte alltid greppar hur gammal man hunnit bli för man känner sig ju inte så ”gammal”…  Det händer att jag känner mig som en tonåring ibland.. Lite trotsig, sådär att jag har svar på tal vad gäller allt,att jag har lösningar på det mesta och att ingenting är direkt omöjligt..

Sen stannar jag upp för en stund. Inser att nej nej jag är ju faktiskt mamma numer.Jag har klivit upp ett pinnhål.

Det trista är att min mamma inte fick vara mormor åt min dotter speciellt länge. Hon hade älskat att få höra om tänder och att hon numer är grym på att spänna sina ben och stå vid fotpallen och hålla i sig.. Börjar fundera lite lätt på om jag ska köpa henne en såndär rätt ful mjuk inomhushjälm som extra säkerhetsåtgärd utifall hon börjar ramla och ha sig.. För å skydda lilla söta huvudet..

Onödig utgift kanske.. eller vem vet, kanske den bästa investeringen någonsin..  Nä nu måste jag försöka vila lite. Det är ju en dag imorgon också..

STOR KRAM från mig och sjusovarna här breve mig i soffan..

 

 

Kommentera