Ibland kan jag längta tillbaka till lågstadiefrökens högläsningsstunder där i December..

måndag, juli 9, 2012

Hade ni som jag en jättesnäll småskolefröken?

Min hon hette Lilian och i slutet på november fick vi alltid leka med lera. Vi blev tillsagda att modellera fram en ljusstake ur vår klump.. Hur den såg ut spelade mindre roll bara det gick att ställa in ett litet värmeljus däri..

Först knådade man järnet, blötte med vatten och skar med olika hjälpverktyg fram formen man ville åt.. Sen lagade man och satte till, tog bort och exprimenterade så tillsdess att man kände sig hyffsat nöjd.

Då ställdes våra konstverk på torkning..

Efter ett par dagar kom stora tubflaskor fram med tjocka klara färger i sig som vi kletade ut på paletter innan vi med tunnare och tjockare penselspröt målade och dekorerade våra egna stakar..

När så December månad kom så satt vi varje skolmorgon med våra ljusstakar framme på bänkarna våra, självklart med tända små värmeljuslågor fladdrande där i sig..  Belysningen var endera rejält dämpad och ibland helt släckt. Själv hade fröken en såndär större klassisk adventsljusstake framme på sin kateder och för varje söndag så tände hon ytterligare en låga vilket gav henne bättre och bättre ljus att läsa i ;)

Sen läste hon, oj oj oj oj vilken inlevelse hon hade i rösten. Riktigt dynamisk och härlig. Ibland viskade hon så tyst att vi alla tvingades råspetsa våra små grundskoleöron för att uppfatta och höra vad hon sa.. Sen ibland höjde hon rösten sådär rejält och bullrigt att vi fick svårt att sitta still för hon blåste oss nästan av stolarna våra..

Räknade för en stund sedan efter och kom galet nog fram till att det börjar vara VÄLDIGT länge sedan jag satt så, där i ett mysbelyst klassrum tillsammans med jämnåriga grannområdesboende ungar.. Lite drygt 28 år sen eller så.. JISSES det är måååånga år det..

Men kommer fortfarande ihåg namnet på dom alla, på min första uppsättning klasskamrater. Är nog egentligen dom som etsat sig fast hårdast. Sen kom det ju nya ena där när man klev upp i högstadieåldern för att inte tala om när man var en s.k Gymnasist..  Visst får jag lite ledtrådar så kanske jag kommer ihåg efternamnet på dom jag pluggade med när jag var lite äldre men.. Näe mångas namn är när jag tänker efter faktiskt som bortblåsta.. Huruvida detta beror på att man gick färre år tillsammans med dom eller om det är för att hjärnan var upptagen med viktigare roligare saker än att memorera kvar dom – det vette fåglarna men..

Så har iaf skett uppe i min knopp insåg jag precis nu nyss då jag inventerade igenom lite där..

Vad jag däremot har svårare att komma ihåg är vilka böcker det var som skolfröken läste ur, tror det var typ Bröderna Lejonhjärta, Ronja och den typen av Astrid litteratur.. Iallefall oftast..

 

Kommentera