Nu tror ni kanske att det är mina små smaklöksrackare som ska få njuta av dessa goda karrisar.. Tyvärr tror ni då helt helt fel! Det är nämligen storesyrran min som ska få den äran.
Nickel minns ni väl? Dom där gooooda små sugvänliga fyrkantiga rackarna man kunde handla på sig från väggskåpet inne på bion.. Eller konorna här, som smakade himmelskt och som Esso sålde 10 st för 1 kr då en annan va barn sen de där tepfatena med surpulver i sig, vars ytterhölje starkt påminner om just kyrknattvardens oblat nä dom är ingen direkt favorit hos mig men vet ju att systeryster gillar dom..
Har du där nåt nostalgigodis du minns och kan sakna ibland? Själv börjar jag dregla lätt till minnet av dels dom där grönsockriga eucalyptuskulorna, gammelsortens äkta bassets winegum, Finlandsbåtarnas både söt och saltlakritspingvingodisar samt samma ställes magiska orangegula ananaskarameller med svart streck igenom.
Hoppas hoppas jag iaf en gång till genom detta mitt liv får smaka, om inte ALLA dessa smarrgoda karameller så iallafall några av dom..
Kommentera