”Farfar nu vet jag du kan ju sluta va pansjonääär och istället jobba som lekgubbe!! Det tycker jaaag iallafall”

”Lekgubbe” Ååh vilket fantastiskt underbart ord hon kom på där. Undrar jagvemhon har fått ordhittepågenen ifrån 😜

Det måste ju vara flera tusentals människor som kommit i min väg genom åren. Inte alla, men många har satt spår och gjort bestående avtryck som på olika vis format mig.

Ligger här på kammaren och tänker på alla de jättemånga ena som jag avverkat på löpande band utan att riktigt se eller förstå deras riktiga värde. Tänk om jag hade förmått mig ta emot de komplimanger,råd,chanser och möjlighrter som faktiskt kommit i min väg.

 Tänker såklart även på de alltför många som jag gett hjärtat mitt till som inte varit ett dugg rädd om det. Sådana som inte varit bra för mig och som säkert inte jag själv heller inte varit särskilt bra tillbaka. 

Jag satte mig häromdagen och gjorde en övning, ett uppstaplande översiktsschema och herregud jag började må tillika och kraschade fullständigt i magen.

Jag skrev 1,2,3,4….osv hela vägen fram till 42. Ett nummer (levt år)  per rad Sen letade jag i minnet och plitade ner stödord kopplat till åldern jag hade  när händelser som varit  gjorde ont, krasade sönder och karvade itu mig..

Det blir ju en del..

Skrev även in såklart positiva fina händelser som jag är evinnerligt tacksam över men nja.. alltså vågskålen skulle ju kunnat balansera mer jämnt heeelt klart men.. alltså.. va fanken också va tokigt det har blivit många gånger. Kaos just nu på precis alla plan. 

Är det jag själv som magnetdragit till mig all skit?   

Den där charmiga sprudlande goa fina jag var befinner sig hon? I skuggan nånstans där jag omöjligen kan se och hitta mig själv. 

Att sätta ord på den verklighet jag förtvivlat elvispesnurrar mig yr inom just nu det går bara inte. Herregud jag är ju helt kokobäng och ja, faktiskt totalt korkad på många plan.  

Den totala förnedringen lurar om ett par veckor. Har suttit i en liknande skitjibbig sits en gång tidigare i livet mitt men den gången hade jag flera där för mig och på MIN sida nu kommer jag sitta ensam, livrädd och totalt utlämnad. Får smärre  panik av bara tanken.. 

Det är som det är. Får hoppas på att det blir nåt bra ut av detta helvetesjobbiga skit. Förlåt om jag stundom skriver i gåtor men kan inte lämna ut.. åååh..

Nä nu får jag försöka lugna ner mig. Kram fina ni

 

Min mobil bråkar. Den ringer inte högt så att jag hör signalen och nä den vibrerar inte heller fast jag såklart har ställt in den på att den så ska göra. 

Irriterande!

Jo ibland ringer den men det är bara då och då.

Sen set här med myndigheter/läkare odyl som ringer från skyddade nummer. Jag törs ju inte svara på sådana. Och om jag nu ändå tänkt det då men inte hann eller såg så då kan man ju inte ringa tillbaka heller eftersom jag ju då inte vet vem det va som sökte mig.

Idag iaf var det missade samtalet som sen tillslut blev av från försäkringskassan som vill träffas och nu är det plötsligt jättejättemånga som ska blandas in på detta inbokade möte om ett par veckor. Blev uppmanad att ringa ett helvetesjibbigt samtal och försöka få fatt på nån där och sen ringde jag min samtalskontakt för att vädja till henne på hennes telefonsvarare om att jag så innerligt vill att hon kommer med och hon va såklart inbokad på möte just just då fick jag tillslut reda på och det gjorde att jag fick jordens panikångestattack herregud vilken kraftfull oväntad reaktion. Imorgon onsdag ska jag träffa doktorn och jag hoppas innerligt det blir ett bra möte för just nu vacklar jag så på en ruins kant att fy.. Det är så svårt att sätta fingret på exakt vad det är men jag känner mig skinnflådd sådär så känslorna spyr sig ut genom inälvorna på mig.

Jag trodde ju att jag skulle få hjälp att må bättre när det ju var exakt det jag sökte om att få men alla utredningar å utfrågningar och bollande mellan människor som djupdyker i livstraumeärr utan att hjälpa mig ta hand om hjärnspöken och ångestklumpar som väcks till liv alltså ojojoj.. Jag har tendenser och visar delvisa tecken på än det ena än det andra men någon solklar specifik ” den-sorten” är jag ju inte..

Är så fullkomligt sönderstressad inombords just nu. Rädd som aldrig förr att riskera förlora det viktigaste jag har. Ångesten pulserar. Känner mig nästan maktlös. Seghjärnad. Frustreradsombaraden och gruvsamt tokless.. Magen börjar balla ur. Sover äckligt dåligt. Eller iofs längre sjok men mardrömmarna.. oj oj.. Tänkte jag ska försöka tvinga mig sova förbi det läskiga hemska i dom och inte väcka mig själv i första taget. Alltså fy fasen va jag svettas floder å sen kliver upp och hetsäter i mig når tikrigt onyttigt i ren desperationspanik. Alltså det här börjar bli fullkomligt outhärdligt..

Min plan var ju att förmå att växla upp, komma igång igen på allvar på alla plan och framförallt bli mer sams med min historia och mer snäll emot mig själv meeeen.. Att hitta motivationen, lusten och blåsa liv i nån glöd..

Det går ju bakåt för helskotta.

Jag är så snurrigt kaotisk och slutkörd och det går åt sån enorm kraft att va stark inför barnen och sjåa på med deras basala såsom kläder, mat, hårborstning hämtning och lämning  o dyl.. att när drt kommer till mig själv då.. då.. 

Det har gått så långt att jag börjat knöla in, gömma undan och bokstavligen ”städa bort” precis allt så till den milda grad att jag inte längre hittar och kommer ihåg var jag gjort av de flesta grejjer och prylar. Det här urbota korkade att ”syns det inte så finns det inte” lurar jag inte ens mig själv med längre.. Ett jädra letande precis varjecdag och alltså ibland går jag fel härhemma där vi bor. Nu kanske det låter som att vi bor ovett 2400 kvadratmeter stort slott men nja mer typ 69 plus 69 till kvadrat.. Alltså jag är påväg till badrummet men styr stegen in i och hamnar i gästrummet/kontoret/förvarings-kasta-in-det-som-egentligen-ska-ut-i-garaget

Känns som jag typ vandrar i ett kargt vinterlandskap och plötsligt råkar gå genom isen.. Trampar vatten samtidigt som benen håller på att domna bort av köldchocken som är.. inser att jag måste dyka ner under isen och simma ett par meter bort till en större vak närmare land. Håller andan. Dyker.Simmar ett par tag och upptäcker till min fasa att att bägge isöppningarna rekordsnabbt fryst igen ovanför mig och  nu är helt HELT fast i de vanvettigt iskalla strömmarna.. Ska jag svälja vatten och ta mig ett djupt andetag och verkligen andas in och låta mardrömmen få ett slut eller ska jag försöka med mina allra sista krafter att..

att 

att

finnas kvar ett tag till.

Hursomhavet ska vi nu ha möte om hur hopplöst kaputt och sorgligt värdelös totalförfallen jag gått och blivit såhär på äldre dar. 

Hallå det här känns ruskigt otäckt om jag ska vara ärlig.

Det är som att det måste stämplas en diagnos på mig ytterligare n sväng, precis som förr en gång där för nu rätt läääänge sen. Den visade sig ju sen va helt tokig och jättefel när några år hade gått och forskningen kommit längre.

Jag vill verkligen inte sitta fast på det här viset. Jag måste få hjälp att hitta sugen, motivationen, lusten, passionen, tron på mig själv och livsglädjen igen.

Vet iaf ett STORT fel jag gör och det är att jag tar åt mig å dras in i andras livsdilemman mer än jag borde. Jag väljer att ge mitt fokus åt helt tokiga riktningar som inte alls gagnar mig själv framåt utan snarare neråt.

Fy va jag kört fast. 

Håll gärna en tumme eller 2 för mig imorgon kl 13.

Huvva vad jag kommer ha det tufft att orka med eftermiddagen sen. Men måste ju. Det är ju trav…

Tack att ni finns ❤️

Dom fick häromveckan prova på via förskoleklassen en dag och hon var visst väldigt väldigt lättlärd och duktig. Pedagogerna var nästan chockade över hur någon så timid, lugn och noggrann plötsligt fick sån glöd i blicken och plockade fram ett jävlaranamma dom aldrig tidigare fått se. Jag menar hon har ju bara testat att åka skridskor en endaste gång innan… Sköt visst puckar jättehårt efter bara ett par försök  och lärde sig t.o.m få upp bra med fart på bara nån timmes åkning.  

Verkar nästan som att hon fick blodad tand, tack o lov inte bokstavligen men ni fattar..   Så vem vet vi kanske har hittat en kul sport hon på allvar vill testa och ge en chans. 

Nu i helgen är farfar här för att fira sin 75:årsdag med är även barnens fars storebror. Full fart m.a.o. Orkar egentligen inte hålla fasaden uppe men biter ihop. Måste ju..

Kram å trevlig helg på er

Jag känner mig inte som mig själv längre. Hjärnan är seg och trög. Humorn puts väck. Jag glömmer bort. Tappar fokus. Blir ovän. Fräser. Okej jag kanske inte har fullt lika  kraftfulla avsluta impulser men alltså det här känns konstigt. På jobbet snurrar jag till det. Skulle inventera och siffrorna hoppade runt. Jag förstår ju att jag nog har en knippe lösa skruvar oppe i knoppen men att medicinera innan dom säkerställt specifikt känns lite bakvänt. 

Tänk om det råkar vara som så att mina sjlaärr rivits opp och inte getts möjlighet att skötas om på rätt sätt.

Jag passar delvis in både här och där men så värst självklar är ju inte någon. 

Alltså livet tuffar från mig och här svajjar jag, snurrandes på samma plätt, likt en borr dras jag ju neråt neråt och med tårar droppandes ett par varv per dygn när jag istället hade kunnat blomma, virvla kring och tagit för mig..

Hmm är kanske något på spåren här.

Jag ber om ursäkt alldeles för ofta.. Typ för min existens och.. Nä det har blivit tokigt.

För ett par..Nu rätt iofs många år sedan hade jag självförtroende oxh tog för mig. Såg möjligheter. Inspirerade andra. Jag visslade och log. Jag hade energi och det rörde på sig i rätt riktning. Jag levererade på såväl jobbet som privat. Det skavde säkert litegrann men jag körde på. 

Gick ju för massa herrans år sedan i terapi och wow vad den hjälpte mig insåg jag långt senare. Den fick mig att våga. Att bryta mönster. Att försöka.

Bara det här att få gå och spy ur sig allt som uppstår hela tiden samtidigt som vi hjälptes åt att reda ut härvan av tankar, känslor å minnen från förr som totalt kaoset ihop i en riktig blåknut. 

Min samtalskontakt sa sist att nu ska en av tablettvarianternas styrka skruvas upp i hopp om att jag ska få tillbaka färgerna. Helt otroligt vad för magi som kan rymmas i små piller men samtidigt skrämmande läskigt och rentutav sorgligt om man nu ska måsta proppa i sig dessa i resten av livet. 

Jag vill inte ha det på det här viset. Jag vill inte vara en sånhär unken sorglig version av mig. Jag vill må bra. Herregud våren ger sig ju till känna och det borde göra mig lycklig nä jag drar ner persiennerna och får lättare panik. 

Tack fina fina ni att ni står ut med mej.

 

  • .. när man hittar en bortglömd bit torkat renkött i kylskåpsdörren. Förlåt jag råkade nyss mumsa i mig hela den innan jag kom på att en bild hitin hade ju kanske passat fint.. Hmm

Men GOD var den!!

Älskar verkligen när snurrskalliga jag gömmer och sen glömmer bort små presenter till mig själv som jag sen lååångt senare råkar hitta när jag minst förväntar det. 

Trevlig helg på er sen. Jag överlevde veckan här också. Dotra skulle på utflykt med klassen imorse och på den ha med matsäck och dryck. Hon fick välja själv och det blev bubbelvatten, toasttrianglar, blå vindruvor och ett mjukt päron. (Med båda främre övertänderna borta är det svårt att tugga hårt)

Lillasyster hon sävlade sig järnet imorse allt för att förhoppningsvis sabba för syrran. ”Deeeeert är såååååå oräääääääättvist” morrade hon upprört och hela situationen fick mig att tänka på Madicken..

Vi får ordna en utflykt till i helgen här. 

Tillslut så.. Ja vi hann.. Men på håret.. 

I helgen ska stora tösen på kalas på Leos och lillasyster o pappa får leka i leklandet utanför under tiden. Sen ska vi träna att gå på en rundsnurra ute på skolgården. Talang ska vi ju kolla på såklart och så även mello. Åsså ska det badas och tja., Må jag bara sluta ha så ont i mitt revben..

Känner mig inte 100 nånstans. Försöker peppa mig uppåt, framåt och igång men det känns lite som om jag trampat fast fötterna i såndär sankmark ni vet.

Sen är jag lite avis också bör tilläggas på en vän som lyckats sätta dagens dubbel två kvällar på raken och då katchiiingat in över 16 loppor på 300kr satsat..

Hoppas han får stor glädje av slantarna nu och att han snart pallrar sig fysiskt till oss på Solvalla där han är såå saknad.

Näjäpp nu måste jag jobba en stund sen hämta buskrabaterna mina.

Kraam å trevlig helg såklart

Elker hmm jag rättar mig själv 

VILKA MAGUSKA DÖTTRAR jag fått äran att bli mamma till..

Utvecklingssamtalet gick kanon. Superlativen haglade. Fick se teckningar och målningar som är helt fantastiska! Hon är en bra kompis, lyssnar, hjälper till, är kreativ och väldigt smart. Hon läser av, parerar och tycker mycket om skolan, fröknarna och hela tjottabaletten.

Man bubblar nästan över av stolthet.

Det enda vi ska träna lite på är att räcka upp handen liiiite högre så att även den syns bland alla andra andras tokviftande ditona.

Nu dags för Traaaaaav 

Mår skitskumt i kroppen. Men har bestämt mig för att kämpa på och bita ihop tills jag träffar samtalskontakter nu på torsdag sen.. 

Kram alla ni fina

BFB9337B-517F-4C9D-8206-44A18F8669EA