rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

Kan ju läsas lite som man känner för’t

without comments

I helgen var det kriteriehelg vilket innebär att det har travat kring massa extrafina kusar på jobbet mitt. ”Lilla Elitloppshelgen” var det nån som uttryckte sig och knasbolliga jag ihop med dotra vi bildtolkade om kriteriet sisådär så som bilden här visar ;)

Written by rakapuckar

oktober 1st, 2017 at 11:51 e m

Rullande kontor

without comments

Written by rakapuckar

september 27th, 2017 at 6:52 f m

Mina solstrålar i solen

without comments


Dessa två…

Är definitivt huvudmeningen med MITT liv!

Det är tackvare dom jag spottar i mina nävar och laddar om och sen om igen och igen..

Deras skratt, tusentals kluriga frågor och underbara funderingar om allt och inget gör mig alldeles själalycklig mitt i allt det övriga andra som nu också är..

Sen deras spontankramar, go’pussar och härligt underbara kärleksförklaringar med ord som: ”älskar dig mamma”, ”va fin du är idag”, ”du är den bästa roligaste snällaste mamman”, ”va du kan mycket” osv osv gör mig både mallig ,stolt och oerhört glad..

Sen kivas dom, tjafsar, gnäller, syskonfightas och stökar ner, förstör och härjar och gör mig allmänt gaaaslen emellanåt också men DET är en helt annan historia.. Mestadels är dom de ljuvligaste individer denna värld någonsin skådat!!

Tack gode du däroppe att du gav mig dessa magiska pärlor till barn!!

Written by rakapuckar

september 27th, 2017 at 6:46 f m

Mellan 5 o 10 tusen ska/vill dom ha..

without comments

Det är för själva jobbet och dra om rören vid toan sen ner i källaren såklart tillkommer materialkostnad uppe på.. Det är utan byte av själva toalettstolen.. Det får bli ett senare projekt om ett tag sen..

Undrar vad spolning av rören kostar sen..

Inser ju att jag måste igång och in på allvar i matchen för att ha råd med alla fix-kostnader. Men först terapin där.. hoppas jag det blir. Nae hon har inte heller ringt tillbaka.. Känns lite sådär om jag ska va ärlig..

Mår verkligen allt annat än smultronmaräng om jag skriver så..

Written by rakapuckar

september 26th, 2017 at 4:03 e m

Inte så kul alls

without comments

Jag är på bristningsgränsen känner jag. Pappan boka med en rörpularfirma att dom skulle hit och kolla på plats, 9.30 skulle han dyka opp. Skulle m.a.o hinna lämna barna på föris där innan.. Barnen ja, nä men dom hade lägligt nog hade jordens krismorgon och trotsade som aldrig för,segade och bara testade gränser på alla DI sätt.. tillslut tappade jag tålamodet totalt och vrålade argt och onödigt högt att jag ”Ooooooorkar inte” som ett brev på posten small en propp i tummen och satan va ooont. Trestämmigt grinbröl fyllde hela huset.. Skyndade oss samtidigt järnet och leta nallen som aldrig är där jag lägger den.. då

Nämen då kommer karln tidigare såklart och skrämmer slag på minstingen som fick fullständig råpanik och börja vråla ”Neeej nej neeeej han får inte ta mig med sig!!!”

Herreguuud..

Fick försöka förklara och visa runt. Trots storgrinande unge och mascararänder på mina egna kinder. Fast dessa visste jag ju inte om då han var här,dom sågvjag senare när han hade gått..

Är detta röret på bilden som helt rostat sönder som ni ser men där baki toarullestället,barnpotran och toainsatsen är ju aldrig jag och kollar.. Så först häromdagen upptäckte jag detta elände..

Sen fortsätter ju samma rör ner i källaren där det också har börjat rosta järnet så det måste definitivt bytas och så även toalettstolen och underredet på tvättstället d.v.s plaströren som är under där..

En heldags jobb gissade han på och kostnaden för kalaset i fråga törs jag knappt ens tänka på vad det blir.. Nu verkar det som att han kommer å byter röret redan på fredag. När farmor redan är här och farfar å farbror är i antågande. Jag jobbar ju och barna ska va på förskolan men.. äh.. det får lösa sig bara det blir fixat. Känner mig rejält sönderstressad som det är.,

Idag försökte jag få fatt på psykologen som har hand om KBT-gruppterapin jag glatt mig så åt. Inte heller hon har ringt tillbaka.. Känner hur det börjar brinna i knutarna. Dagarna går ju och det hade ju varit skönt om man fick ordning på detta.. Herregud har kräkts tre gånger bara under dagen pga stresspåslaget som blivit och nu är. Grinar och grinar utan stopp. Känner paniken rusa och geuppkänslorna krigandes i själen på mig.

Fick ett så tänkvärt medd på messeanger igår. Kloka-Lasse har så rätt så rätt (som alltid men det törs jag inte skriva högt hihi)

Written by rakapuckar

september 26th, 2017 at 2:06 e m

Upptäckten av ett rör som läcker..

without comments

Detta hus och vattenproblem tycks vara en Never-ending-story.. Märkte plötsligt en större rostvattenmissfärgad fläck på lilltoan uppges golv.. Happ.. med andra ord måste en röris hittas och snarast möjligt tillkallas.. Som om inte allt runtikringet som stressar sönder mig redan va nog.. Gaaah..

Svärmor på ingång, massor att stå i, MÅSTE reda ut så jag får gå gruppterapin där.. När jag började inventera runt så insåg jag att det inte alls blev så mycket i present till Lill-älsklingen till helgen men kom då ihåg att jo-just-det har ju lovat håltagning i öronen här framöver vid tillfälle så får väl rita ihop nåt bra ”presentkort” på det.. När nu det ska hinnas med.

Trodde vi skulle hjälpts åt lite mer med förberedelserna till nästa helg nu idag men pappan här i huset va visst jättetrött och behövde få sova. Jag och minstingen knata iväg en stund till loppisen och fyndade strumpbyxor och skor till storasyster minsann.. och en plasthäst till lilla medföljerskan. Hon verkligen ääääääälskar allt som har med hästar att göra och lite har det kanske att göra med att dom, båda barnen, varit med på till mitt jobb ett par gånger nu och där finns det ju sjuuukt många fina hästar i barierande storlekar.

Klockan visar på 01. Tror ni en annan lyckas få ro i kroppen och lyckas sova? Icke sa Nicke tyvärr..

Må nu kommande vecka få innehålla mycket positivt och bra. Kan behöva lite medgång nu känner jag..

Stooor kram fina fina ni

Written by rakapuckar

september 25th, 2017 at 1:02 f m

Känslomässigt lär det bli en låååååååång helg

without comments

Fasen va magen är orolig. Tankarna fladdrar och jag andas sådär högt upp som man ju inte ska.. Försöker fejja på och inte nånstans i all oro ändå försöka tänka att det kommer lösa sig.

Snart 5 år sen jag blev mamma. Herreguuuusis va snabbt tiden går. Minns såväl de sista dagarnas långsamma nervösa väntan.. Samtalen med mamma min och oron över fosterrörelserna som knappt kändes av. Hon hade det ju himla trångt förstås..

Nu sitter hon här jämte mig, klokare än mig, vacker som bara den och helt helt underbar.

Att hon fyller år är såklart superkul. Minns ju själv hur pirrigt förväntansfull man kände sig.. Kan ju tyvärr inte ge henne allt hon önskar sig men några fina paket blir det allt. Har haft turen och kunnat fynda på loppis! Men det innebär ju också att farmor,farbror och farfar är i antågande..

Nu måste här stäääädas järnet. Plockas undan. Göras fint..

Sen vill hon ju ha barnkalas också såklart så nu måste datum planeras, inbjudningar skivas, gottepåsar till fiskdammen packas och innehållet till dom införskaffas och massa massa meeer…

Bra förvisso att ha nåt annat att fokusera på men.. Energin och glädjen försvann tyvärr rätt hårt IOM att försäkringskassan än en gång bestämt sig för att agera käppen som kommer stanna upp hela mitt hjul..

Det som inte dödar det härdar… heter det väl och tja, nä men såklart jag önskar det såg lite annorlunda ut såklart men inget ont som inte för något gott med sig..

Håll tummarna att nåt bra mirakel är påväg i min riktning. Kan behöva det!

Written by rakapuckar

september 23rd, 2017 at 11:09 f m

Nattpaniiiiik

without comments

Farligt är när man ligger ensam vaken och tänker igenom allt som hänt. Såklart det finns mycket fint, trevligt och bra också som jag känner mig enormt tacksam över men.. Liver har även bjudit på en hel del törnar och ja, tuffa vidriga övergrepp av olika slag.

Jag har helt valt bort droger, mediciner och alkohol som bedövande hjälpmedel och istället överlevt tackvare osunda relationer till mat, godis, arbete,träning och destruktiva umgängen och förhållanden..

I grundernas grund försöker jag kämpa mig framåt och så ofta jag förmår hitta positiva strängar att klinka mig fram på. Jag må snubbla och faktiskt ha en del otur men herregud trots starka impulser har jag stångat tillbaka och inte aktivt försökt nåt riktigt jättedumt och oåterkalleligt än.. Men är själaskör och negativa besked, krossad planering tillsammans med nån (psykdoktorn)jag på få möten tvingats börja lita på gör att jag helt stannar upp och ifrågasätter vitsen att ens försöka mer.. Hur lite är mitt liv egentligen värt? Vad jag bråkar och slår mig blodig för och kämpar om är ju en summa på drygt Max 4 tusen totalt..

Sen är jag även medveten om att terapin där kostar att bedriva men jag kommer ju bidra till feedback och förädling av själva modellen. Åååh.. Känner sån enorm frustration men utifrån vad man dagligen kan läsa i medierna så får jättejättemånga avslag just nu. Kan ju va nåt deras chefer gått ut med om att det ska till i hopp om att folk ska vara för sjuka för att orka slåss för sin rätt..

Jag VET att jag är påväg i rätt riktning. Eller att jag var det..

Inatt öpppnade jag ytterdörren sen gick jag ut och vankade planlöst omkring. Mötte en del skummisar, sådana som kryper sig fram när mörkret kommer.. Var både rädd och uppgiven. Tårarna dom forsade och med blicken vänd uppemot himlen vädjade jag till mina änglaföräldrar om att ge mig styrka att hålla ut, kämpa mig igenom detta också..

Såg en bil komma farandes i en jäklade hög hastighet. Impulsen blixtrade förbi inom mig att jag bara var ett kliv ifrån en återförening med såå saknade pappa och mamma.. Men mina barn behöver mig kvar.. Jag behöver dom… Herregud benen vek sig där jag stod på trottoaren precis utanför, ja mittemot grannens hus. Herregud om jag nollat mig där och blundandes stigit rätt ut i gatan *ryser*

Var tvungen sätta mig en stund i blöta gräset och djupandas innan jag förmådde mig gå in igen.

Ska jobba idag och en del av mig känner att jag kommer svimma. Noll och och ingen sömn i kroppen är inte att rekommendera. Kan dock inte vara så taskig och sätta chefen i klistret nu då vi redan är en kvinna kort idag. Kan inte heller riskera detta extrajobb som faktiskt normala dagar, görmig gott och tar mig framåt i rätt riktning.. Nä jag får gå dit, le och kvittra på sådär som jag brukar även om jag inombords känner mig totaldränerad på livslust och ja,lust till nåt alls längre som läget är..

Written by rakapuckar

september 22nd, 2017 at 7:12 f m

….

without comments

Pappan kom hem. Satte sin kostymklädda kropp i soffan och småsnacka lite med barna. Plötsligt upptäcker han mina rödgråtna ögon och min ofrivilligt ledset darrande underläpp. Förklarar kort läget men han orkar väl inte ta in.

Värmde en tallrik köttfärsås o spagetti till honom. Själv får jag inte ner nåt alls.

Må nån form av under ske.. Det här känns allt annat än bra.

Written by rakapuckar

september 21st, 2017 at 7:57 e m

Älskade Berit och Håkan

without comments

Ni förstår nog inte hur otroligt perfekt tajming ert helt underbart gulliga fina sååååå uppskattade nostalgi-godispaket damp ner här hos mig… Herregud jag var nyss så knäckt och själsligt nerbruten att fy ändå..

Igår missade jag ert samtal från försäkringskassedamen. Stod i duschen just då hon ringde och fräscha opp mig inför jobbet. Ringe direkt tillbaka och möttes då av en telefonsvarare…

Nu i eftermiddag ringde hon tillbaka till mig med ett skarpt tonfall i rösten och lät okänsligt meddela att mitt läkarintyg om deltidssjukskrivning inte godkändes och att jag skulle få avslag. Har väl dumt nog hållit masken lite hårt och inte förmått blotta mig totalt ytterligare en vända där på psykiatriska kliniken utan bara såpass att jag lyckats få in mig på en kbt-grupp. Läkaren har inte ordagrant formulerat skrivit in att jag äter och kräks för att inte agera på självmordsimpulser som kommer dundrandes i själen helt med ojämna intervaller. Fan jag är ju så sakteliga på gång nu. Allt går åt rätt håll och jag tycker ju jag faktiskt är ganska duktig ändå som trots all sorg,ångest,mindrevärdeskänslor och självförakt ändå försöker och kämpar.

Jag hade ju som mål att successivt kravla mig tillbaka nu här under hösten men så kom hon nu då farandes med sin hårda käftsmäll. Jag är skör men ändå stark. Jag vill inte tappa fotfästet och svika mina barn sådär som pappa svek mig..

Är helt förkrossad och tappa precis all lust att ens försöka.

Direkt vi la på så ringde jag kliniken och bad att min läkare skulle ringa mig så snart han kan. Har ju en tid hos honom först om 6 veckor men det är ju på tok för länge dit.

Att blotta upp och erkänna sina inre jagande demoner, att.. nä jag.. Det gör så ont.. Med tanke på att deltidsjukpenningen grundar sig på skitlågt uttagen lägstanivådagarsföräldrapenning så är det ju ingen stor summa egentligen. Jo för mig är den enorm men för andra smartare människor som inte gått i dumma kvinnofällor är den löjligt liten. Blir då ledsen när jag hör andra mammor ojja sig över hur lite dom får ut när en annan inte ens får en tredjedel.. närmare än fjärdedel.

Såklart jag också gärna hade velat gå och shoppa nya kläder stup i minut åt mina barn istället för å rota runt och jaga loppisfynd eller traderaklipp men nu.. nu ser inte mina förutsättningar riktigt ut så.

Jag försöker ge töserna desto mer uppmärksamhet,kärlek och kramar istället. Men..

Nä, jag håller verkligen på att gå sönder totalt. Jag lever i en vaken mardröm där jag aldrig räcker till. Fick för flera år sedan en bok som hette något i stil med ”Sluta älta” och visst kanske det kan upplevas som att det är vad jag gör men herreguuud jag rår inte för de smärtor min kropp memorerat kvar i sig från sinnesjuuuuukt unga år. Den där inre tryggheten alla människor borde ha rätt till den har jag i princip aldrig haft eller känt. Jag borde kanske bara godnatta mig själv för gott?! Denna evinnerliga kamp, detta förbannade själamanglande är så frustrerande och jobbigt att jag har nog fasen inte ork,styrka och kraft nog att…

Precis när jag grinar som allra mest så öppnarjag detta fiiiina paket från dessa ljuvliga snälla fina godhjärtade och sååå underbara människor.

I paketet i fråga ligger 5 magiska nostalgitablettaskar och en liten Nickelbox. Bestämde mig nu direkt när jag såg alla fin-pastiller för att dom ska få bli magi-laddade med välbehövlig energi att ta till när jag behöver det som mest?

Tack tack tack fiiiina ni från djupet av mitt brustna skälvande sargade och trötta hjärta!!

Håll tummarna att allt kommer lösa sig på ett bra sätt..

Kram

Written by rakapuckar

september 21st, 2017 at 2:26 e m