Fick knallaj i skallen, ljuset gjorde mig illamående och tvingade mig isäng ett par timmar.. 

Tidigare idag snickesbackade jag nån timme med syrran där i Göteborg och på hennes livsplanhalva händer det tokmycket just nu. Den fina inredningsbutiken som hon jobbat i hur länge sen tillbaka som helst har ju lagt ner så vem vet hon kanske omskolar sig fullständigt till eventuellt florist eller nåt annat. Flytt är även på tapeten och ja det är måååånga järn i hennes eld som smids samtidigt.. Pojken hennes har fått toppjobb å flyttat ihop i lyxlägenhet med söta flickvännen sin och jag är sååå glad för allas deras skull!!

Jo sen har båda barnen bokat in varsin play-date imorgon. Storflickan ska ha hit en kille i klassen och minstingen ska gå hem till den killens lillesyrra! Hur kul blir inte det på en skala.. Hoppas jag! Må bara migräneländet ge med sig..

Vs igår på samtal med hon som skrynklar hjärnan min mindre skrynklig. Hade jordens motvind när jag cyklade dit men kändes ändå hyffsat okej när jag väl va där. Vi pratade om förlossningarna och tjong hade tiden gått. Meeen baksmällan sen påvägen därifrån ojoj den va inte att leka med.

Måste få stopp på den här läbbiga gråzonen. Hujedamig vad jag inte kan känna mig såhär knepig. Va fasen sprolla roll vilket fack jag ska sorteras in i. Vill göra nåt åt det som är och komma igen, komma tillbaka och liksom få igång det som haltar,skaver och gnisslar. 

Hur många år har jag virreirrat nu? Alltså va fanken det här suuuuuuger..

Mår såklart extraförjävlade dunderpissigtnu då skallen pulserar sprickor i kraniebenet(känns det som)

Det här att man inte förstår att uppskatta och va frisk förrän man blir sjuk det tokstämmer verkligen.. Ojojoj va jag vill vara mer som många av er andra..

Kram

Restaurangen i fråga den  ligger inklämd mellan våningssängen och väggen där i hörnet just innanför fönstret i rummet dom numer delar.

Ovanför i en båge hänger lampor som skiftar successivt i regnbågens alla färger och på menyn finns pannkakor med sylt till barnen eller hamburgare med pommes fast det är mest till oss vuxna. Till efterrätt är det glassbåt som gäller och på dryckesmenyn finns det bubbelvatten eller vanligt kranvatten. 

Mjo.. Det är svårt att boka bord men har man kontakter så…

Så himla duktiga dom små tjejerna är dom skriver meny, dukar, ordnar mat, tar upp beställning men det här med att städa undan och diska bort nja, det är desto okuligare.

Inspirerade såklart efter restaurangbesöket för några veckor sedan när vi allihop va ute och iväg på The Public i Sundbyberg och wow herregudinskapare vilken maaaaaagisk Ceasarsallad jag inmundigade där och då. DEN karnhag verkligen varmt rekommendera er alla att pröva.

 

Alltså Ujuj vilken vecka det har varit… Hojjade till ditbort, skitväder såklart kallt,blåsigt å snöblandat piskande regn.. Hittade inte adressen. Sååå konstigt skyltat. Frågade ett par som skickade mig helt åt helskotta tokigt. Höll på att börja grina men tillslut kom jag rätt och det med en endaste pyttefjuttig minut tillgodo.. Happ.. Skaka tass.. Kände mig sinnesjukt torr i mun och när ytterligare en extra en skulle sitta med fick jag rejäl hjärtrusningsångest. Jahaja inga rum lediga fanns där för oss att sitta i. Men tillslut tog dom ett helt annat sorts rum och tja själva mötet i sig det höll på kanske 10 minuter. Kändes ändå bra i magen efteråt även om det inte är kul nånstans. Nu är det istället den 10:e april ni gärna får hålla tummarna igen ty då är det den stora STORA domedagen.. 

Mer då.. Tja i tisdags när jag satt på toa för att så småningom börja gå ner ochbyta om till Solvallakläderna så hör jag ut genom väggarna ljudet av hovsmatter.. Förpassade mig snabbt ut på farstubron och nedanför utanför häcken på trottoaren galopperade det förbi totalt 4 stoooora lösspringande hästar.. Alltså hjärtat höll på å stanna när jag såg hur en småbarnsmamma med barnvagn stå ett hus bort preciiis där hästarna rusade.. Alltså mitt vråååål.. Såg nämligen ut som om hon typ tänkte tanken att försöka få stopp på hästarna med barnvagnen.. ojoj.. Ut genom en mötande bil hoppade en shortsklädd man och i farten fångade han den sista lösspringande hästen i dess grimma.. Blev så chockad att jag inte förmådde filma men ringde chefen å uppgav vad som hände och sa vart dom fick skicka nån å hämta hästen där som mannen försökte hålla. Förklarade även i vilken riktning övriga hästar drog iväg å bara nån minut senare kom stallfolk i en bil och jag pekade å förklarade så tja.. det va några minuter av kaos här precis utanför. 

Alltså just exakt den tiden brukar ju jag ofta gå med barnen längs just den trottoaren. Har aldrig ens tänkt tanken på att stressade rädda STORA flera hundra kilotunga munskummande ögonrullande benkickande muskelvidunder skulle kunna komma i den hastigheten just JUST där..

Dom for ju i full karriär ut mot Bällstavägen som ju ändå ärrätt trafikerad och med hyffsat snabba bilar men som tur va kom ingen till skada och inom en halvtimme var samtliga hästar infångade borta vid Blomsterlandet ojojoj

På jobbet sen va jag lite skakig. Hade ett gäng jag eskorterade bort till startbilen och då kommer man ju sådär nääära hästar igen och alltså det är ena gigantiska muskelpaket det är dom ju..

Igårkväll hade jag kassatjänst och jisses vilket bök och stök det är med det här himlade legitimationskravet. Man måsteverkligen VERKLIGEN tokkoncentrera sig och inte glömma avsluta föregående kund och nä det är sjukt stressigt och kaos emellanåt. Känner mig så himla osäker på slanguttryck som vissa spelare håller på och kör med och sen vissa spelformer typ v3 där man ska fördela andelar å gudvetallt nä det är sååå snurrigt för mig men det gick okej även om vissa såklart blev irriterade då spel inte hann läggas innan lopp drog igång.. Om kunden själv fyllt i kupong går det mycket enklare och snabbare än om man ska ta upp muntliga spel.. Ojoj det är ju dessutom på olika banor och med samma loppnummer och.. alltså Hips vips är det nån som ska spela på hästar i Norge Ååh.. Blev alldeles vimmelkantig tillslut å när jag skulle räkna kassan så fick jag inte ihop det jo pengarna stämde men nä min mobilkalkylator fick tuppjuck..Hmm jag BÄVAR inför stundande Elitlopp.. Eller nä.. Eller jo.. Både och..

Ojojoj nä jag känner mig ärligt inte helt jätteallert oppi knoppen min. Huvva Huvva men på nåt vis kommer vinden börja blåsa i ryggen å börja ge mig lite medvind. Guuud vad jag skulle då behöva det.  

Kram på er fina Goa underbara ni ❤️

 

Trist bara att nattmaran väckt mig typ frmtioelvatusen gånger.. Känner mig gäspig deluxe men det blir nog bättre sen.. 

kram fina ni och visst kollar vi på Talang ikväll. 

Min röst går till Pitebo’n Micke Holm.Månhan nu ha valt RÄTT låt då ror han hem tävlingen där lätt som en plätt.Hoppas nu bara inte att han kör nån himla träig Queenlåt. Ååh.. Den han sjöng sist va nästan fööör perfekt han borde ha tagit den som håll-käften-allihop-jag-är-bäst-finalbidrag meeen nu blir det ju tyvärr inte riktigt så.

Spänningennär olidlig och han minnesmästaren vad kommer han hitta på och den där hypnotisören?!? 

Gud va barna längtar å jag me.

Kram

”Farfar nu vet jag du kan ju sluta va pansjonääär och istället jobba som lekgubbe!! Det tycker jaaag iallafall”

”Lekgubbe” Ååh vilket fantastiskt underbart ord hon kom på där. Undrar jagvemhon har fått ordhittepågenen ifrån 😜

Det måste ju vara flera tusentals människor som kommit i min väg genom åren. Inte alla, men många har satt spår och gjort bestående avtryck som på olika vis format mig.

Ligger här på kammaren och tänker på alla de jättemånga ena som jag avverkat på löpande band utan att riktigt se eller förstå deras riktiga värde. Tänk om jag hade förmått mig ta emot de komplimanger,råd,chanser och möjlighrter som faktiskt kommit i min väg.

 Tänker såklart även på de alltför många som jag gett hjärtat mitt till som inte varit ett dugg rädd om det. Sådana som inte varit bra för mig och som säkert inte jag själv heller inte varit särskilt bra tillbaka. 

Jag satte mig häromdagen och gjorde en övning, ett uppstaplande översiktsschema och herregud jag började må tillika och kraschade fullständigt i magen.

Jag skrev 1,2,3,4….osv hela vägen fram till 42. Ett nummer (levt år)  per rad Sen letade jag i minnet och plitade ner stödord kopplat till åldern jag hade  när händelser som varit  gjorde ont, krasade sönder och karvade itu mig..

Det blir ju en del..

Skrev även in såklart positiva fina händelser som jag är evinnerligt tacksam över men nja.. alltså vågskålen skulle ju kunnat balansera mer jämnt heeelt klart men.. alltså.. va fanken också va tokigt det har blivit många gånger. Kaos just nu på precis alla plan. 

Är det jag själv som magnetdragit till mig all skit?   

Den där charmiga sprudlande goa fina jag var befinner sig hon? I skuggan nånstans där jag omöjligen kan se och hitta mig själv. 

Att sätta ord på den verklighet jag förtvivlat elvispesnurrar mig yr inom just nu det går bara inte. Herregud jag är ju helt kokobäng och ja, faktiskt totalt korkad på många plan.  

Den totala förnedringen lurar om ett par veckor. Har suttit i en liknande skitjibbig sits en gång tidigare i livet mitt men den gången hade jag flera där för mig och på MIN sida nu kommer jag sitta ensam, livrädd och totalt utlämnad. Får smärre  panik av bara tanken.. 

Det är som det är. Får hoppas på att det blir nåt bra ut av detta helvetesjobbiga skit. Förlåt om jag stundom skriver i gåtor men kan inte lämna ut.. åååh..

Nä nu får jag försöka lugna ner mig. Kram fina ni

 

Min mobil bråkar. Den ringer inte högt så att jag hör signalen och nä den vibrerar inte heller fast jag såklart har ställt in den på att den så ska göra. 

Irriterande!

Jo ibland ringer den men det är bara då och då.

Sen set här med myndigheter/läkare odyl som ringer från skyddade nummer. Jag törs ju inte svara på sådana. Och om jag nu ändå tänkt det då men inte hann eller såg så då kan man ju inte ringa tillbaka heller eftersom jag ju då inte vet vem det va som sökte mig.

Idag iaf var det missade samtalet som sen tillslut blev av från försäkringskassan som vill träffas och nu är det plötsligt jättejättemånga som ska blandas in på detta inbokade möte om ett par veckor. Blev uppmanad att ringa ett helvetesjibbigt samtal och försöka få fatt på nån där och sen ringde jag min samtalskontakt för att vädja till henne på hennes telefonsvarare om att jag så innerligt vill att hon kommer med och hon va såklart inbokad på möte just just då fick jag tillslut reda på och det gjorde att jag fick jordens panikångestattack herregud vilken kraftfull oväntad reaktion. Imorgon onsdag ska jag träffa doktorn och jag hoppas innerligt det blir ett bra möte för just nu vacklar jag så på en ruins kant att fy.. Det är så svårt att sätta fingret på exakt vad det är men jag känner mig skinnflådd sådär så känslorna spyr sig ut genom inälvorna på mig.

Jag trodde ju att jag skulle få hjälp att må bättre när det ju var exakt det jag sökte om att få men alla utredningar å utfrågningar och bollande mellan människor som djupdyker i livstraumeärr utan att hjälpa mig ta hand om hjärnspöken och ångestklumpar som väcks till liv alltså ojojoj.. Jag har tendenser och visar delvisa tecken på än det ena än det andra men någon solklar specifik ” den-sorten” är jag ju inte..

Är så fullkomligt sönderstressad inombords just nu. Rädd som aldrig förr att riskera förlora det viktigaste jag har. Ångesten pulserar. Känner mig nästan maktlös. Seghjärnad. Frustreradsombaraden och gruvsamt tokless.. Magen börjar balla ur. Sover äckligt dåligt. Eller iofs längre sjok men mardrömmarna.. oj oj.. Tänkte jag ska försöka tvinga mig sova förbi det läskiga hemska i dom och inte väcka mig själv i första taget. Alltså fy fasen va jag svettas floder å sen kliver upp och hetsäter i mig når tikrigt onyttigt i ren desperationspanik. Alltså det här börjar bli fullkomligt outhärdligt..

Min plan var ju att förmå att växla upp, komma igång igen på allvar på alla plan och framförallt bli mer sams med min historia och mer snäll emot mig själv meeeen.. Att hitta motivationen, lusten och blåsa liv i nån glöd..

Det går ju bakåt för helskotta.

Jag är så snurrigt kaotisk och slutkörd och det går åt sån enorm kraft att va stark inför barnen och sjåa på med deras basala såsom kläder, mat, hårborstning hämtning och lämning  o dyl.. att när drt kommer till mig själv då.. då.. 

Det har gått så långt att jag börjat knöla in, gömma undan och bokstavligen ”städa bort” precis allt så till den milda grad att jag inte längre hittar och kommer ihåg var jag gjort av de flesta grejjer och prylar. Det här urbota korkade att ”syns det inte så finns det inte” lurar jag inte ens mig själv med längre.. Ett jädra letande precis varjecdag och alltså ibland går jag fel härhemma där vi bor. Nu kanske det låter som att vi bor ovett 2400 kvadratmeter stort slott men nja mer typ 69 plus 69 till kvadrat.. Alltså jag är påväg till badrummet men styr stegen in i och hamnar i gästrummet/kontoret/förvarings-kasta-in-det-som-egentligen-ska-ut-i-garaget

Känns som jag typ vandrar i ett kargt vinterlandskap och plötsligt råkar gå genom isen.. Trampar vatten samtidigt som benen håller på att domna bort av köldchocken som är.. inser att jag måste dyka ner under isen och simma ett par meter bort till en större vak närmare land. Håller andan. Dyker.Simmar ett par tag och upptäcker till min fasa att att bägge isöppningarna rekordsnabbt fryst igen ovanför mig och  nu är helt HELT fast i de vanvettigt iskalla strömmarna.. Ska jag svälja vatten och ta mig ett djupt andetag och verkligen andas in och låta mardrömmen få ett slut eller ska jag försöka med mina allra sista krafter att..

att 

att

finnas kvar ett tag till.

Hursomhavet ska vi nu ha möte om hur hopplöst kaputt och sorgligt värdelös totalförfallen jag gått och blivit såhär på äldre dar. 

Hallå det här känns ruskigt otäckt om jag ska vara ärlig.

Det är som att det måste stämplas en diagnos på mig ytterligare n sväng, precis som förr en gång där för nu rätt läääänge sen. Den visade sig ju sen va helt tokig och jättefel när några år hade gått och forskningen kommit längre.

Jag vill verkligen inte sitta fast på det här viset. Jag måste få hjälp att hitta sugen, motivationen, lusten, passionen, tron på mig själv och livsglädjen igen.

Vet iaf ett STORT fel jag gör och det är att jag tar åt mig å dras in i andras livsdilemman mer än jag borde. Jag väljer att ge mitt fokus åt helt tokiga riktningar som inte alls gagnar mig själv framåt utan snarare neråt.

Fy va jag kört fast. 

Håll gärna en tumme eller 2 för mig imorgon kl 13.

Huvva vad jag kommer ha det tufft att orka med eftermiddagen sen. Men måste ju. Det är ju trav…

Tack att ni finns ❤️

Dom fick häromveckan prova på via förskoleklassen en dag och hon var visst väldigt väldigt lättlärd och duktig. Pedagogerna var nästan chockade över hur någon så timid, lugn och noggrann plötsligt fick sån glöd i blicken och plockade fram ett jävlaranamma dom aldrig tidigare fått se. Jag menar hon har ju bara testat att åka skridskor en endaste gång innan… Sköt visst puckar jättehårt efter bara ett par försök  och lärde sig t.o.m få upp bra med fart på bara nån timmes åkning.  

Verkar nästan som att hon fick blodad tand, tack o lov inte bokstavligen men ni fattar..   Så vem vet vi kanske har hittat en kul sport hon på allvar vill testa och ge en chans. 

Nu i helgen är farfar här för att fira sin 75:årsdag med är även barnens fars storebror. Full fart m.a.o. Orkar egentligen inte hålla fasaden uppe men biter ihop. Måste ju..

Kram å trevlig helg på er