Dagen hon började ettan. 

Med magen full av pirr och med sin vackraste klänning på dansade hon ett par varv barfota över ängen nära där vi bor. 

Klasskamraterna var domsamma sedan förskoleklass men mycket är det som händer under ett låååångt spännande äventyrligt sommarlov. 

Tänder tappas, hår växer eller klipps av, föräldrar skiljs eller blir gravida. Alla barne hade växt ett par centimeter sedan sist och det var kramkalas blandat med blyga flackande blickar.

Klassrummet var nytt. Prydliga bänkrader uppställda i raka led. Flicka bredvid pojke. Ingen fick sitta med den dom helst ville ty nya kamratanda skulle förhoppningsvis vävas.

Fröken var en tillfällig vikarie och det var många som plötsligt hade knäckt den s.k läskoden.

”Jag älskar skolan” trallade hon högt och som relativt luttrad mamma hoppas jag att just den kärleken kommer hålla i sig. 

Poff så är vi motvilligt inne i vardagslunken i form av mammamorgontjat, stress, tjabbel och plötsligt känns skolan inte längre lika magisk och underbar. 

Kylan kryper sig in under skinnet, höstens piskregndroppar blöter ner och mamman här i huset (jag)  inser att hjärnsläpp borde läggas till som extra mellannamn. 

Det känns som att det här med att spola livet och tiden vore något jag mer än gärna skulle vilja lära mig. 

Imorgon känns lite som en domedag. Jag är fullständigt livrädd och snudd på panikslagen men jag tänker möta verkligheten vilken den än må bli och vara.

Säg minns du där som läser här din första skoldag?

kram

 

 

Livet tuffar på, å jag min arma krama halkar ikull, slår mig rejält illa men kravlar mig opp å sen blåser jag omkull igen och sådär håller det liksom på..

 

Har även haft rackarns otur.. Fick ju där förr i våras ni vet gå och samtala hos en helt fantastiskt peppande och energigivande kvinna som tyvärr sa opp sig och ersattes av en man som bara va på vikariat och nu kom då en ny kvinna som härstammar från samma stad som jag ursprungligen kommer ifrån och hon envisas med att kalla mig vid fel namn och.. Det känns bara skitjobbigt alltihopa.

Nä det rivs bara upp om och om igen allt gammalt eländesjävlapisskit som jag inte vill förföljas av nåt mer..

Sorgen  ja den där jädra sorgen, det va ju den som kom ikapp och liksom sköljde bort min entusiasm, kreativitet och personliga charm.. Därför jag sökte hjälp.

 Tjongbara så väcktes tillbaka massa minnen från svunnen tid som ju legat begravds och istället för att hjälpa mig sortera undan och packa bort det som ilade, skavde, gav svår värk och toksved så nä då skulle saltströaren fram och fullkomligt dränka köttsåren som ju blev när livets plåster brutalt slets loss.

Dessa himla utredningar i jakt på diagnoser som ju ändå inte

med säkerhet

går att ställa..

Känner mig som en försökskanin som i ren desperation försöker bli helare.

Dagar blir till veckor som blir månader och nu år..

Jag som ville blomma igång, visa framfötterna och göra nån typ internkarriär har nu helt tappat fotfästet, tron på mig själv och livsgnistan tja, var tog just den ack sååå viktiga lilla livsingrediensen egentligen vägen? 

Plötsligt äts jag bokstavligenen upp av de vidrigast tänkbara mardrömmarna som tyvärr är verklighetsupplevelser från tiden förr.. Är så sjukt otroligt jättetrött och sen lite nya dödsbud uppe på all skit så förstår ni kanske var jag är.

Jag orkar knappt mer..

Men jag måste ju. För barnens skull..

Känner mig jagad, otillräcklig och så sinnesjukt slutkörd att det är nästan löjligt hur det kunde bli på detta viset. 

Nä hörni, på nåt vis måste jag mobilisera min sista lilla kraft och våga be om hjälp, försöka sätta lite positiva bollar i rullning och framförallt inte ge upp..

Vissa nätter har det varit väldigt väldigt nära men skam den som ger sig.

Förlåt om jag aldrig hör av mig.

Många av er finns iaf ofta i mina tankar. Är bara jag som inte räcker till på nåt plan alls just nu känns det som..

Hoppas saker och ting ordnar sig nu snart för såhär går det inte kravla runt länge till.

Behöver komma på ett sätt snarast hur jag kan väcka igång bra positiv sprudelenergi igen.

Ååh varför kan man inte bara bli av med allt gammalt bagage och typ lära sig resa utan massa onödig gammal skit?

Nä nu ska även jag prova sova lite. Har förstår ni en feberhet tösabit med halsont sussandes på armen min mitt i nu skrivande stund. Ååh om ändå jag kunde va sjuk i hennes ställe..­

Tack att ni finns

(försökte ladda in en bild på ett träd med fåglar i men nä det vill sig inte åååh inte ens sånt vill gå min väg blä blä bläää)

Min dotter undrade vilken min favoritlåt var när jag va i hennes ålder och efter lite googling hittade jag den 

Kolla där går hon så lycklig och glad på andra sidan gatan.

Hon har nämligen blivit med en bättre begagnad mobil som nu under sommaren blivit försedd med eget kontantkort som dessutom av pappan hennes nu är påtankat med en slant. Hon känner sig såå cool, vuxen och duktig att det knappt finns några gränser..

Såklart bilars förare tittade lite misstänksamt när hon ensam om aftonen gick där och strosade men så såg dom ju mig bara ett par meter bort här påmotsatta sidan och då spreds leenden i deras ansikten.

Ja herregud tänk om en annan hade fått ha en mobil som så ung.. med möjlighet att fota och filma ja liksom kunna spara kvar små minnen Ojoj DET hade varit magi det.

Alltså det är ju ingen ny modern värdefull telefon såklart utan ett gammalt batterislött härke men ändå..  Sen ville ju lillasyster självfallet också ha en så då har hon har fått farmors uuuuurgamla iPhone 3:a men den funkar väl lite sisådär..

Har åkt på hosta å snuva och jordens jobbigaste förkylning. Mååå den blåsa sig förbi supersnabbt. Ty som ni också säkert kanske har märkt, att va förkyld under sommarhalvåret kan annars pågå typ hela vägen in på hösten.

Nu ut och olja bord. Gud va mkt pyssel det är med å ha hus och vet ni, för första gg nånsin har jag på allvar börjat trädgårdspyssla.. Så kul verkligen att se blommor växa och gro! 

Amen på det!

Min 6-åring och 4-åring är båda sååå fyllda med funderingar och frågor. 

Själv anser jag mig vara hyffsat allmänkunnig men varje varje dag går jag bet på hur jag ska svara…

”Maaaamma igår var det midsommar-AFTON och idag midsommar-DAGEN varför kommer deras namn tvärtom motför hur det i verkligheten är?  Först kommer ju dagen och sen aftonen och sen kväll å därefter natt..

Ja jo och frågar jag själv ställer mig nu blir därför är det annandag midsommar just nu?!?

Plingplongdingdong cykelställstorskräll

 

 

Att jag välsignats med dessa mirakulösa guldklimpeprinsessor..

Erkänn.. Visst är dom himlade fina ❤️❤️

Sååå tacksam detta livet av jag fått äran å bli mamma till just exakt precis dom här 2

Överjärvagård

Syskonkärlek och spontan handhållning 

Sommarskrubbsåriga barnknän

Sittasten vilning

Lite så..

Min verklighet häromdagen

Hoppas er midsommar också blev till belåtenhet

Herregud va mycket gott som mina tänder malt och sen halsen svalt. Hade på valborgsmässoafton besök av min änglahumlesyster som vi  2 ju kallar varann. Vi grillade och jag bakade min magiska äppelkaka och därefter blevo det snacks och choklad.. Ujujuj.. 

idag, 1:a maj tillika min pappas födelsedag så gräddades våfflor och sen gick storstäderna våran iväg å lekte hos en klasskompis och vi åkte till Ica maxi i Solna,  ni vet butiken där som blivit känd för att Anna Book sexat loss med gubben sin inne på toaletterna där. DET gjorde däremot inte vi. Nä vi handlade lite och minstingen fick köpa gratisfestisar   med sitt alldeles jätteegna medlemskort. DÄR just, vad gäller att attrahera och göra barnen mer delaktiga och engagerade i shoppingbesöket så ligger just Ica hästlängder föööre både Coop och Citygross jajo före Willys och Hemköp me för den delen..

Mer.. Tja.. Jag fick en chock när jag klev opp på vågen nu ikväll. Konstaterade ett faktum och det ät att JAG mååååste bajsa å det snart och väääldigy mycket 😂

Få se.. Det är bara jättefå dagar kvar till Elitloppet och då ska jag ju rymmas i byxorna så jooo ja nä det blir nog Gym imorgon. Om jag pallar, ids och orkar. Är ju som ni också kanske märkt av skiiitjobbigt å tungt.. 

Sen ojoj alltså jag är så himla inombordsledsen att fy. Går ju hos en helt magiskt fantastisk samtalskontakt men fick besked nyss här, ja sist om att hon nu jättesnabbt kommer sluta. Ja jo alltså det känns skrämmande och rent ut sagt skiiiitjobbigt. Hon har liksom blåst liv i mig och hållit mig flytande. Näe.. Detta när vi äntligen börjat komma nån vart blää  nä då ska hon plötsligt försvinna hon också.  

För hennes personliga skull är jag ju glad men för egen räkning känner jag mig livrädd.. kastad åt vargarna och rejält uppblöttas å sårbar. Blir hon ersatt? Får jag komma till nån ny? Kastas jag ut och ska klara att ta hand om spillerskärvorna helt själv?

jag vet faktiskt inte.. Huvva va läskigt.. Deppigt.. Soooorgligt

Nä nu måste jag prova sova. Är ju som bekant, tackolov en dag imorgon också

kraaam

”Titta titta polisen har tagit TOMTEN tillfånga”

Somnar vid nattningen.. Skönt å vilosamt i ett par två timmar sisådär. Drömmer vanligt, vardagligt ja, om vanligheter helt enkelt utan några krusiduller..

Seeeen KABOOOM

Mardrömmen är ett faktum…

Isande, äcklig, ond, mörk, smärtsam, ångestfylld, skräck,paniiiik, sorg och rädsla

Fasthållen. Rädd.. 

Hjärtat håller på att picka sig ut genom kroppen på mig. Svetten flödar. Sätter mig upp intill ena dottern. Kväver ett ångestskri med ena handryggen..

Tårarna bränner och svämmar tillslut över och bildar randiga kinder. Försöker förmå mig att räkna sakta baklänges från 100.. Siffrorna hoppar för mig och hjärnan den annars rätt kreativa, stundom trevligt sprudliga fast det börjar iofs va länge sen nu) spelar mig spratt på spratt. Känner mig grötig. Less. .Livsless. Som simmande i nån grådaskig sörja i ett ingenmanslandzx

Om jag inte var jag, utan nån helt annan skulle då inte barna ha det bättre? Jag är ju bara en spillra, ett fiasko, ett totalt personhaveri..  Jag funkar ju inte som jag egentligen borde.. Kör liksom tankemässigt fast och då blir det omedveten tröstätning och siffror som sakta men otäckt säkert stiger där på vågen. Törs inte väga mig längre.. Men märker ju på kläderna hur dom stramar och inte längre passar..

Jag tänker tillbaka. Sorterar mig igenom livets stora händelser. Försöker hitta ljusglimtarna. Minnas det braiga mellan alla ikullsnubblanden och själsmärteanfall.  Hur kunde det toka sönder sig totalt på dette vise?  Varför i helskotta straffar jag mig så sönder å samman fortfarande såhär sinnesjukt många långa år efter det att pappa valde bort livet och mig och ja,faktiskt på ett sätt alla oss.

Jag ältar å ältar per automatik nu igen och det stör mig oerhört alldeles. Är sååå trött på det här och framförallt på mig själv. Att fullständigt äcklas av sin egen uppenbarelse är INTE att rekommendera. Testa inte! 

Mycket av det som jag ändå nånstans hade begravt undan och typ tvingats acceptera slets ju ytterligare ett varv till brutalt opp till ytan igen och fram på boret vid dessa jädra utredningsintervjuer i jakt på nån sorts diagnos som ändå inte tycks stämma in på mig. Jag sväljer piller som gör mig avdomnad och konstig. Alltså hallå jag sitter här och skriver suddar  och plitar ner nytt igen hullerombladder och näe. Värdigt är det då rakt inte. 

Det var länge sen inser jag precis sen jag förmåddes slappna av.  Slippa den där långa egenhållda piskjäkelns hårt svidande rapp över min egna rygg. Jag  må nattsvamla järnet härinne nu i min ångestbubbla och ni får verkligen förlåta mig detta kletiga smetiga självömkande men det är banne mig på allvar rent slöseri att jag mår på dette vise. Må jag snart så småningom här framöver lyckas skönja en lösning på någe vis.. Känns ju som att om jag inte successivt börjar stappla mig så sakteliga myrsteg för myrsteg framåt så kommer jag troligtvis ge opp..

Har nu smugit mig tillbaka in till mina älskade döttrars rum. Lyssnar på deras rofyllda snusande andningsljud. Vilken otrolig livsvälsignelse jag fått äran att finnas nära. Ååh om jag ändå kunde få hjälp att sortera undan och bort allt upprivet elände. Liksom rensa rent och tillåta mig själv att åter få tillbaka mitt egenvärde..Ååh om livet ändå hade nån sorts facit man kunde tjuvkika sig in i..

Det är mitt i mörka natten. Klockan är ett par minuter över 2 och jag verkligen MÅSTE Zzzzova om jag ska orka jobba imorgon.

Om jag bara slutar va så långdraget evighetsförkyld så ska jag banne mig försöka börja träna igen. Måste bara komma ihåg att plingplonga till Gymet och höra lite med dom om en viktig grej dessförinnan. 

Livet är ingen dans på rosor just nu mer ofrivillig rosstjälkstrampande där taggarna är lite löjligt många..

Nä hörrni, lite nävspottande vore nog på sin plats. Fast hur äckligt är inte det då när man bokstavligen tänker efter?!

Kram finaste älskade ni och 1000 TACK att ni finns ❤️