Elker hmm jag rättar mig själv 

VILKA MAGUSKA DÖTTRAR jag fått äran att bli mamma till..

Utvecklingssamtalet gick kanon. Superlativen haglade. Fick se teckningar och målningar som är helt fantastiska! Hon är en bra kompis, lyssnar, hjälper till, är kreativ och väldigt smart. Hon läser av, parerar och tycker mycket om skolan, fröknarna och hela tjottabaletten.

Man bubblar nästan över av stolthet.

Det enda vi ska träna lite på är att räcka upp handen liiiite högre så att även den syns bland alla andra andras tokviftande ditona.

Nu dags för Traaaaaav 

Mår skitskumt i kroppen. Men har bestämt mig för att kämpa på och bita ihop tills jag träffar samtalskontakter nu på torsdag sen.. 

Kram alla ni fina

BFB9337B-517F-4C9D-8206-44A18F8669EA

Lite dramatisk blev den allt denna bild som jag uppenbarligen tog igår när vi pallrade oss it och opp till mitt jobbs störa parkering för att där öva.

Ca 35 minuter tog det sen svischade hon fram utan hjälp. 10 minuter senare kunde hon cykla i cirklar och bromsa lagomhårt och t.o.m köra över knastersprickande islager..

Märkte aldrig hur bildvinkeln där i skymningen som kom alldeles för snabbt gjorde allt så grått eller i min tillvaro är iofs allt grådaskigt just nu så inte konstigt att jag inte såg och upptäckte detta förrän nu..

Brukar ni också smälla av foton i bara farten utan att ni riktigt tänker på det? Händer mig ganska ofta.. Ibland är det iofs nån av barna som lånat telefonen för å se nåt på typ youtube och sen efteråt då knapprat sig in på kamerasymbolen..

Nä hörni om jag skulle gå och väcka storflickan nu med lite ryggklieri som är det bästa nästa hon vet.. ja, nästefter röda gammelsortens brända mandlar fast några sådana har jag ju inte på lager och det är för den delen inte lördag idag heller..

Har rätt mkt runtiktingeri å stå i och kuska runt mellan nu här i veckan. Långa avstånd mellan allt tyvärr men då får jag lite välbehövd motion. Dels idag sen är det tandhygienisten och utvecklingssamtal imorgonbitti tidigt som skrutt och sen jobb på kvällen två dar på raken tja.. det får gå.

Ha er nu en fin start på denna nya vecka

Kram

 

 

Det va länge sedan det blev såhär tokigt. Har försökt slappna av men hjärnans alla tankar beter sig som värsta speedade flipperspelskulan,,

Bara jag får iväg barna nu på morgonen och sen lyckas ta mig till vårdcentralen och därefter till banken och sen leta strumpbyxor till dotra åsså hem åsdå jobba därefter hämta barna å gå på årsmöte. Herregud jag mår illa och har jordens hjärtklappning.,

Måste också tvätta,plocka undan, laga mat, leta fram kläder till barna och tvätta håret vore ju förstås skönt men nja det får bli imorgon..

Sen klämma in en liten tupplur nånstans.. Alltså jag kommer falla ihop i en utmattningshög känns det som,

Rethostan retas, revbenen smärteskär och ni får verkligen lova att ni håller tummarna för mig på torsdag sen. Om jag tar mig dit vill säga.

Måste googla mig fram till hur man spänner en cykelkedja som hoppar av flera gånger per gång jag är iväg, Sååå irriterande

Nä jag måste försöka bli mer positiv igen. Längtar till jobbet för där är jag i härligt sällskap av massa gulliga ena som bjuder på kramar och snällt bemötande. 

Alltså det är nåt knasigt med mitt ena (vänstra) ögas syn. Det grumlar på nåt vis ihop sig och suddar ut konturer för mig. 

Känner mig som en ofrivillig försökskanin. Borde kanske ha hållit inne med lite av det mörkaste. Att experimentera å chansa på detta viset kan bli förödande. Det har jag sett och upplevt på alltför nära håll. Pratade med vederbörande om det som nu är och sker just nu och hen blev jätteorolig för min skull att jag skulle hamna i samma helvetesträsk. Nä jag måste verkligen lyckas plita ihop allt jag måste få fram och sagt sen på mötet där.

Nä gud va hjärnan åker karusell och gud vilket hårt åtdraget järnband det sitter över pannan och sen runt skallen på mig. Alvedon måste  inhandlas dom tog slut och när magen har nu också lyckats balla  ur.

Nä tror jag går ut och pumpar cykeldäck och förbereder inför efter där då barna är färdigfixade och lämnade på respektive skola/förskola

Att vara mig just nu är.. Nja.. Ska vi byta kropp för en månad?

 

 

 

Jag tål ju inte så mycket i berusningsväg jag inte. När jag skulle föda barn så va lustgasen inställd på 2 av totalt 10 och det va meeer än nog men okej ändå. Sen blev det skiftbyte och nya barnmorskan som klev in rattade upp rejält då hon tyckte dom hade varit snåla därinnan vilket medförde att jag kräktes ut all den lilla energi jag hade fått i mig..

Samma lika vad gäller promilledricka. Jag blir berusad och pickalurvig på typ ingenting..

Mediciner brukar ta rätt hårt dom me och jag har alltid litat blint på läkare i hopp om att dom vill bota å göra allt bra..

Dock känns det otäckt i hela magen runtikring det som sker just nu. Min kropp tycks få varenda biverkning och fler därtill. Hjärnan är seg som trogflytande sirap och sist när jagva hos Dr så snurrade jag helt till svaret gällande dosen. Jag min åsna svarade på hur många piller totalt jag äter på morgonen å kvällen. Inte av just DEN medicinen. Hon fråga om jag istället för å äta 2 piller ville ta 1 ist nu när hon förnyar men hon menade då med dubbla styrkan inbakat i ett piller både morgon å kväll å då blir det ju tokfel..

Alltså jag sover katastroflite och hjärnan fattar trögt. Herregud kunde ju bli helt jättegalet å fRligt t.o.m

Jag ska försöka sätta mig ner å plita ihopvstödord jag inte får glömma bort nu till nästa gg jag ska träffa min samtalskontakt. Jag har ju trott att hon är där för mig men hon ska mest hålla koll på o stämma av medicinernas verkan och hålla hoppet uppe å mig vid liv..

Jag inser ju att det bagage jag kånkar runt på börjar bli för tungt för att jag överhuvudtaget ska kunna rubba mig åt nåt håll. Jag är rädd. Känner mig fullkomligt misslyckad..

Idag lärde sig dotra att cykla utan stödhjul. Jag bjöd på Lidls goda winerbrödskaka för å fira ochbtill ville småbrudarna ha ”röd saft”

Blandade ur mig essensegenuppkokade och berättade för dom att just sån saft älskade även jag som barn då min mamma ALLTID hade sådan hemma.. Mormorsaft heter den ju på riktigt dessutom och plötsligt brast jag sönder då jag tycker det är såååå sorgligt att deras mormor aldrig får va med annat än i samtal och minnen som jag berättar..

Plötsligt säger min 6-åring men mormor är här, hon kramar ju dig just nu.. ser du inte? Känner du inte det?

Nä tyvärr.. Varken ser eller känner..

Livet är en besynnerlig företeelse. Va fanken håller jag på med? Okej att jag inte har nåt direkt stöd eller peppning nånstans ifrån men..

Nä nu har jag varit krasslig å sjuk sen vi ökade doseringen. Har knaprat alvedon pga konstant huvudvärk från fler antal askar på baea ett par månsder nu än va hela min släkt tillsammans ätit i sig under senaste seklet, Jag pallar verkligen inte..

Var ska det här leda? Kommer ju förlora jobbet.. familjen.. ALLT

Är så förtvivlat ledsen och förr orkade jag iaf slå på charmen å kreativitetspridlet ibland men nä set funkar inte. Allt sånt har blivit en gråbrun geggig massa.. Det känns ovärdigt detta och framförallt är barna värda en piggare gladare mamma..

Förr va det mig dom ropade efter.. Inte längre 

”du är så konstig,du luktar illa, du är bara sur å trött och har ont”

Att hosta är fortfarande en pina. Nä nu vill jag spola fram livet ett par månader för såhär orkar jag inte ha det. Det går ju åt helskotta med precis precis allt..

Ska å lämna mer blod imorgon efter lämning. Åh va jobbigt.

Ni är fantastiska som står ut med en gnällig deppo mig. Har i te fått nån diagnos än utan har tendenser av lite av alltmöjligyät säger dom.

Fick i läxa att skriva stämningsdagbok. Va fan pil ner pil ner å sådär fortsätter det ju.

Orkar knappt låtsas va glad när dotra knäckte balanskoddn och plötsligt cyklade helt själv. Normalt hade jag ju dansat runt å tjoat järnet. Tänk om min glädjeenergi den där äkta aldrig mer kommer tillbaka. Åååh..

Nä jag vill inte äta avtrubbande tokigheter. Okej att jag är riktigt riktigt ledsen och låg ibland men hellre det än detta. Finns det inget piller mot mardrömmar, det är ju dom som triggar igång dom svartaste tankarna..

Håll tummarna imorgon och kram igen

Okej visst finns det nyanser av Avicci men se det som en hyllning att han fått inspirera till nåt så vackert.,

Älskar renen i slutet..

Sen lärarna som sjöng lite norrländskt dom me

Jaaaaa!! Direkt till finalen 

 

Är allt annat än kaxig just nu vill jag lova.. Har ju varit förkyld i mer än 5 veckor nu och i början av denna vecka var det rejält tufft med hög feber, värk, hosta, halsont och trött som ett as men ändå går det inte riktigt sova.. Mardrömmar deluxe och efter att ha börjat äta en medicin som min läkare tror ska göra underverk så har jag knaprat kopiösa mängder alvedon mot huvudvärken som kom på köpet..

Igår fick jag rött i ena ögat och nån timme å en halv efter intag fick jag flimmer framför ögonen. Dessa känns slöa och grumliga och nä det va en skithemsk natt till idag. Lagom till att jag lyckades somna där vid 6 så kom lilltjejen.. 

Mitt i allt detta har jag ju tokhostat järnet å nu har det knakat till i revbenet på vänster sida och nä blä nu kan jag knappt röra mig och då jag hostar svartnar det nästan.. Sen fick dottern feber typiskt idag med allt vad det innebär.. Känner så fruktansvärt dålig som mamma som inte orkar riktigt.. Grinar å är så less så fruktansvärt less..

Försökte googla mig fram till om jag kunde blanda hostmedicin med den medicinen jag nu äter. 1177 kunde inte svara. Ringde sekreteraren på kliniken där läkaren arbetar och hon tipsade om att försöka få fatt på giftcentralen.. åååh satt i kö tills kontantkortet laddade ur..

Jagade hela förmiddagen via telefon efter först hon min samtalskontakt som typiskt är ledig tills på ons. sen efter min läkare idag som tack å lov va rar o ringde tillbaka efter många om å men.. Försökte förklara å beskriva läget samtidigt som febergråtande dotter ville ha min uppmärksamhet och nä det va troligen ingen biverkning sa hon men helt går det ju inte att utesluta och spisfläkt kan det bli allvarligt så hon tyckte jag skulle åka till akuten å sätta mig eller helst till st Eriks ögonmottagning.. Med sjukt barn å tokbusig syster till henne går det ju inte å inte när jag har sån förjävlig hosta å ont i revbenen grät jag och lovade iaf ringa till dom å höra. Dr sa att hälsan är viktigast och att jag borde ordna mig iväg nä jag bröt bara ihop ännumer… Va fanken. Att avbryta eller gå ner i dos va iaf inte aktuellt och nu ligger jag här å mår sämre än typ nånsin känns det som. Kan ju va nåt kärl som brustit i ögat.. Känns bara som om jag agerar försökskanin när jag ju inte ens har fått nån direkt diagnos..

Att både ha ont i själen och såhär skärande fysiskt är helt övermäktigt..

Sjukt egentligen att man inte har vett att uppskatta å va tacksam för sin hälsa föränn man tappar bort den såhär..

Vet såklart att jag kommer må bättre på sikt och att influensan här såklart kryddar på jobbigheten 

Men ändå

 

Igårkväll blev det till å fasta och i förmiddags var jag iväg å skulle lämna 4 rör med blod.. 

Inte visste då jag innan hur segflytande och tjockt blodet blev av å fasta..

Sooooom vi kämpade och Gud vad jag nu är sönderstucken.. Men tillslut så..

Tjong small förkylningen till, nu är det alltså uppenbarligen min tur och herrejisses.. Snoret forsar, halsen ömmar, febern kokar och frossan skakar sig runt under skinnet mitt. Ögonen bränner och rinner och nä just ikväll känner jag mig dunderynklig..

Glass hade ju suttit fint om man blev serverad av nån .. fast denne ”nån” däckade vid barnnattningen så.. Nä fy va jag inte har tid,lust eller ork med detta härat men det är väl bara å rida sig igenom den här krassligheten me..

Hostiga kramar från ynklig mej..