rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

En tänkvärd dikt

on 19 februari 2014

” Med sparsamhet och övertid

drog han fram tre pojkar till studenten.

Han andades och levde genom dem,de blev trappor mot solen.

Själv har han aldrig varit på bio eller teater

eller haft tid att läsa böcker.

De har lyckats och kommer hem till helgerna

och talar med främmande röster om dessa ting.

Deras kvinnor har kalla ögon

och föraktar honom när han äter med kniv.

Han ska aldrig förstå

vem som murat hans ensamhet.”

Stig Sjödin


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *