rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

Älskade Berit och Håkan

without comments

Ni förstår nog inte hur otroligt perfekt tajming ert helt underbart gulliga fina sååååå uppskattade nostalgi-godispaket damp ner här hos mig… Herregud jag var nyss så knäckt och själsligt nerbruten att fy ändå..

Igår missade jag ert samtal från försäkringskassedamen. Stod i duschen just då hon ringde och fräscha opp mig inför jobbet. Ringe direkt tillbaka och möttes då av en telefonsvarare…

Nu i eftermiddag ringde hon tillbaka till mig med ett skarpt tonfall i rösten och lät okänsligt meddela att mitt läkarintyg om deltidssjukskrivning inte godkändes och att jag skulle få avslag. Har väl dumt nog hållit masken lite hårt och inte förmått blotta mig totalt ytterligare en vända där på psykiatriska kliniken utan bara såpass att jag lyckats få in mig på en kbt-grupp. Läkaren har inte ordagrant formulerat skrivit in att jag äter och kräks för att inte agera på självmordsimpulser som kommer dundrandes i själen helt med ojämna intervaller. Fan jag är ju så sakteliga på gång nu. Allt går åt rätt håll och jag tycker ju jag faktiskt är ganska duktig ändå som trots all sorg,ångest,mindrevärdeskänslor och självförakt ändå försöker och kämpar.

Jag hade ju som mål att successivt kravla mig tillbaka nu här under hösten men så kom hon nu då farandes med sin hårda käftsmäll. Jag är skör men ändå stark. Jag vill inte tappa fotfästet och svika mina barn sådär som pappa svek mig..

Är helt förkrossad och tappa precis all lust att ens försöka.

Direkt vi la på så ringde jag kliniken och bad att min läkare skulle ringa mig så snart han kan. Har ju en tid hos honom först om 6 veckor men det är ju på tok för länge dit.

Att blotta upp och erkänna sina inre jagande demoner, att.. nä jag.. Det gör så ont.. Med tanke på att deltidsjukpenningen grundar sig på skitlågt uttagen lägstanivådagarsföräldrapenning så är det ju ingen stor summa egentligen. Jo för mig är den enorm men för andra smartare människor som inte gått i dumma kvinnofällor är den löjligt liten. Blir då ledsen när jag hör andra mammor ojja sig över hur lite dom får ut när en annan inte ens får en tredjedel.. närmare än fjärdedel.

Såklart jag också gärna hade velat gå och shoppa nya kläder stup i minut åt mina barn istället för å rota runt och jaga loppisfynd eller traderaklipp men nu.. nu ser inte mina förutsättningar riktigt ut så.

Jag försöker ge töserna desto mer uppmärksamhet,kärlek och kramar istället. Men..

Nä, jag håller verkligen på att gå sönder totalt. Jag lever i en vaken mardröm där jag aldrig räcker till. Fick för flera år sedan en bok som hette något i stil med ”Sluta älta” och visst kanske det kan upplevas som att det är vad jag gör men herreguuud jag rår inte för de smärtor min kropp memorerat kvar i sig från sinnesjuuuuukt unga år. Den där inre tryggheten alla människor borde ha rätt till den har jag i princip aldrig haft eller känt. Jag borde kanske bara godnatta mig själv för gott?! Denna evinnerliga kamp, detta förbannade själamanglande är så frustrerande och jobbigt att jag har nog fasen inte ork,styrka och kraft nog att…

Precis när jag grinar som allra mest så öppnarjag detta fiiiina paket från dessa ljuvliga snälla fina godhjärtade och sååå underbara människor.

I paketet i fråga ligger 5 magiska nostalgitablettaskar och en liten Nickelbox. Bestämde mig nu direkt när jag såg alla fin-pastiller för att dom ska få bli magi-laddade med välbehövlig energi att ta till när jag behöver det som mest?

Tack tack tack fiiiina ni från djupet av mitt brustna skälvande sargade och trötta hjärta!!

Håll tummarna att allt kommer lösa sig på ett bra sätt..

Kram

Written by rakapuckar

september 21st, 2017 at 2:26 e m

Leave a Reply