Blir så ledsen när genomvackra ä snälla underbaringar plötsligt inte längre finns kvar här mittibland oss…
Dödsbuden duggar lite väl tätt just nu och jag faller ihop likt ett skört uppställt korthus och tårarna dom hinner knappt torka innan nytt dödsbud kommer farandes..
Först blev omtänksamme kloka rara fine H en ängel. Som han kämpat mot den jävliga skitsjukdomen som skördar dom finaste i förtid.. Tänker så på hans fina älskling B som nu blev kvar. Dom var ju så fina ihop, så älskvärda och speciella. Så rara och snälla och ja nästan overkligt ljuvliga på nåt vis. Värsta bästa radarparet ju ❤️❤️ Att deras tid tillsammans skulle rinna ut redan nu och inte långt senare det är sååå FEL.. Hoppas nu B’s barn tar hand om mamma sin och att det finns mjuk tröstande djurhälsa tillgänglig att borra in sina trblöta kinder i.. Beklagar sorgen från djupet av mitt hjärta finaste fina H må du nu få vila i frid och vem vet du kanske änglasnubblarihop med mina päron däroppe ovan molnen någonstans. Dom är godhjärtade härligt fina och goa dom me så ni skulle nog diggilla varannan..
Sen mammas fina barndomsvän tillika den rara snälla granntanteluran L då jag växte opp där i norrland. Hon som bakade helt magisk regnbågskaka och som hade två äldre tuffa hockeylirande söner och hur mkt mandelpotatis som helst hemma. Hon som hade ett så otroligt smittande skratt och vars dörr alltid stod öppen sen kaksorterna i de fina burkarna ojojij dom var många dom.. Även hon önskar jag att få vila i frid.
Åsså är det ju då den sorgligaste av dom alla… som kanske inte ens kommer få bli.. få chansen alls.. detta då svåra skador upptäckts redan under den sk bakningsprocessen.. Håller både tummar och tår och allt däremellan..
Sen det här jädra Coronaviruset uppe på allt.
Hujedamigändå
Ja jo uppepå all sorg så kom den där jädrans febern tillbaka igen och slog klorna ytterligare ett varv i husets minsta. Därefter migränen igen. Svåra smärtor och ljusskygghet. Kräkningar och tårar.. Sömnlöshet och oro. Känner mig helt matt och slut..
Vill bara berätta nåt sååå himla positivt i alltet som är och det är att jag kommer äntligen tillslut efter år av kämpande, bönande och bedjande få gå i terapisamtal och reda ut, lägga lock på och förhoppningsvis få lite ordning på loftet. Är så SÅ peppad men samtidigt rädd och urlakat kapputisch., Må det bli bra tillslut. DET MÅSTE det för jag orkar inte halka nerför ruinens brant länge till..
Ha er nu en finfin helg alla underbara godingar och tack att ni finns
Kommentera