Alltså ÄLS❤️på Lambis mjuuuuka lena sköna klorblektfina säkert jättemiljöovänliga men ooooh så nässnytarsköna pocket tissues
Blir en hemmadag idag igen.. Barna lever vilt pysselfyllt Pippi Långstrumpsliv ute i vardagsrummet/hallen/toan/köket/deras rum…
Jag snorar/feberyrar och sjukar mig vidare här nerbäddas under två tjocka täcken…
Bad min äldsta dotters kompisars mamma (hon jag brukar umgås en hel del med) bära med skolväskan hem hit fr skolan. Hon knatar ju ändå förbi efter lämning. Plötsligt knackar hon på dörren.. Ujuj tänkte ju hon skulle ställa den ute på farstubron men nä hon ville se fördärvet å hennes kommentar:
”Herrreguuuuud”
Smällde snabbt igen dörren vill för allt i världen inte smitta vidare men hallå? ÄR jag verkligen sååå bedrövligt under isen?!
Gick förbi en spegel och skrek till när jag såg mig själv… stelnade till av rädsla..
Mötte där ett grånat rödsprängt ansikte av en trött svullhängig mer död än levande människa..
Alltså är jag såhär sjuk imorgon och nån halloweenutklädd unge knackar på och jag öppnar i detta skick i denna sorgsamma look nämen dåååå skiter dom garanterat ner sig..
Skojjar inte det här är lätt den bedrövligaste versionen av mig själv som jag någonsin skådat alltså hallå jag kommer då aldrig någonsin sen igen klaga över hur jag ser ut för såhär katastrofsorglig hoppas jag aldrig mer behöva se mig..
Hade jag varit modigare hade jag visat er en dagsaktuell Exakt-NU-bild men näe.. en sån skulle förfölja mig och ställa till det för mig andra framtida gånger i livet och det törs fasen inte jag riskera..
Det här är sorgligt på riktigt.. Hur är det ens möjligt?
Jag ser ut som sju svåra år gånger 12
Kram finaste lakade ni❤️
Kommentera