…och tankarna dom vandrar sig iväg i riktning mot min mor. Herregudminskapare vad jag saknar henne mitt i detta andetag.Hade behövt hennes alltid så kärleksfulla moderliga kloka råd.. Hennes mödrapepp… Hennes humor.. Livserfarenhet… Hennes varma kärleksfulla känsloladdade kramar… Hade behövt få höra hennes röst säga att hon har det bra.
Läste en så otroligt vacker och gripande text precis som jag vill att även ni ska få ta del utav:
If tears could build a stairway
and memories a lane.
I would walk right up to heaven
and bring you back again.
No farewell words wore spoken
no time to say goodbye.
You were gone before I knew it,
and only God knows why.
My heart still aches with sadness,
and secret tears still flow.
What it ment to love you-
No one can ever know.
Nu är det ju tyvärr som det är. Någon den föds medans en annan den dör. Vågar inte ens tänka tanken fullt ut vems nästa begravning det blir som jag går iväg på.. Åååh.. Ja bara det inte blir min egna så..
Lillan vaknade inatt igen. Hon grät. Snabbt tassade jag mig bort till hennes säng och lyfte upp henne och bar iväg med henne hit till min. Vet att det säkert är jättefel agerat av mig enligt alla pedagogiska studier som säkert någon har gjort meeeeeeen åh, hon blir så trygg och nöjd. Just nu håller hon i min arm samtidigt som hon sussar sött under den mjukaste av alla filtar.
Tittar lite till vänster om mig. Gud så söt och plutig mun hon har. Hoppas hoppas så innerligt att den i framtiden sen, alltså om många många år får kyssa en redig och rejäl karl. En snäll omtänksam och modig rackare som har vett och förstånd nog att vara rädd om, uppskatta och kämpa för henne och deras delade kärlek. Hoppas hon får känna lycka, harmoni och livstillfredställelse i 180 eller mer ändå. Att hon får gapskratta betydligt oftare än det att hon gråter. Åååh vad jag hoppas, önskar och vill att hon ska få besanna alla sina drömmar som väckas kommer göra under hennes väg här på jorden. Jodå det är bra att snubbla till ibland och då få känna på lite motgång. Det är sådant som behövs för att man ska förstå hur bra man verkligen har det. Men åh, låt det inte bli för hårda livskäftsmällar för denna unga lilla tjejens del.
Jag älskar henne verkligen bortom allt annat. Kommer så att göra till den dagen jag tar mitt sista andetag…
Tror ni verkligen att mina egna föräldrar kan ha känt samma starka känslor för mig? Att era föräldrar känner samma för er?
Kan man älska flera barn lika starkt eller blir det då så att dom får dela på den kärlek man har?
Jag ligger här i mörket och lyssnar på min dotters andetag när hon sover. Undrar såååå vad hon kan tänkas drömma om för nu ler hon i sömnen.
Själv kan jag inte sova. Jag tänker på mamma min. På hur galet länge sedan det nu är sen jag pratade med henne.. Ååh va jag saknar hennes röst. Nä åååh vad jag saknar hela henne och allt med henne!!
Kommentera