Likt en virvlande älva

onsdag, oktober 9, 2019

Dagen hon började ettan. 

Med magen full av pirr och med sin vackraste klänning på dansade hon ett par varv barfota över ängen nära där vi bor. 

Klasskamraterna var domsamma sedan förskoleklass men mycket är det som händer under ett låååångt spännande äventyrligt sommarlov. 

Tänder tappas, hår växer eller klipps av, föräldrar skiljs eller blir gravida. Alla barne hade växt ett par centimeter sedan sist och det var kramkalas blandat med blyga flackande blickar.

Klassrummet var nytt. Prydliga bänkrader uppställda i raka led. Flicka bredvid pojke. Ingen fick sitta med den dom helst ville ty nya kamratanda skulle förhoppningsvis vävas.

Fröken var en tillfällig vikarie och det var många som plötsligt hade knäckt den s.k läskoden.

”Jag älskar skolan” trallade hon högt och som relativt luttrad mamma hoppas jag att just den kärleken kommer hålla i sig. 

Poff så är vi motvilligt inne i vardagslunken i form av mammamorgontjat, stress, tjabbel och plötsligt känns skolan inte längre lika magisk och underbar. 

Kylan kryper sig in under skinnet, höstens piskregndroppar blöter ner och mamman här i huset (jag)  inser att hjärnsläpp borde läggas till som extra mellannamn. 

Det känns som att det här med att spola livet och tiden vore något jag mer än gärna skulle vilja lära mig. 

Imorgon känns lite som en domedag. Jag är fullständigt livrädd och snudd på panikslagen men jag tänker möta verkligheten vilken den än må bli och vara.

Säg minns du där som läser här din första skoldag?

kram

Kommentera