När skallen grumlar

tisdag, februari 26, 2019

Jag känner mig inte som mig själv längre. Hjärnan är seg och trög. Humorn puts väck. Jag glömmer bort. Tappar fokus. Blir ovän. Fräser. Okej jag kanske inte har fullt lika  kraftfulla avsluta impulser men alltså det här känns konstigt. På jobbet snurrar jag till det. Skulle inventera och siffrorna hoppade runt. Jag förstår ju att jag nog har en knippe lösa skruvar oppe i knoppen men att medicinera innan dom säkerställt specifikt känns lite bakvänt. 

Tänk om det råkar vara som så att mina sjlaärr rivits opp och inte getts möjlighet att skötas om på rätt sätt.

Jag passar delvis in både här och där men så värst självklar är ju inte någon. 

Alltså livet tuffar från mig och här svajjar jag, snurrandes på samma plätt, likt en borr dras jag ju neråt neråt och med tårar droppandes ett par varv per dygn när jag istället hade kunnat blomma, virvla kring och tagit för mig..

Hmm är kanske något på spåren här.

Jag ber om ursäkt alldeles för ofta.. Typ för min existens och.. Nä det har blivit tokigt.

För ett par..Nu rätt iofs många år sedan hade jag självförtroende oxh tog för mig. Såg möjligheter. Inspirerade andra. Jag visslade och log. Jag hade energi och det rörde på sig i rätt riktning. Jag levererade på såväl jobbet som privat. Det skavde säkert litegrann men jag körde på. 

Gick ju för massa herrans år sedan i terapi och wow vad den hjälpte mig insåg jag långt senare. Den fick mig att våga. Att bryta mönster. Att försöka.

Bara det här att få gå och spy ur sig allt som uppstår hela tiden samtidigt som vi hjälptes åt att reda ut härvan av tankar, känslor å minnen från förr som totalt kaoset ihop i en riktig blåknut. 

Min samtalskontakt sa sist att nu ska en av tablettvarianternas styrka skruvas upp i hopp om att jag ska få tillbaka färgerna. Helt otroligt vad för magi som kan rymmas i små piller men samtidigt skrämmande läskigt och rentutav sorgligt om man nu ska måsta proppa i sig dessa i resten av livet. 

Jag vill inte ha det på det här viset. Jag vill inte vara en sånhär unken sorglig version av mig. Jag vill må bra. Herregud våren ger sig ju till känna och det borde göra mig lycklig nä jag drar ner persiennerna och får lättare panik. 

Tack fina fina ni att ni står ut med mej.

 

Kommentera