rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

Redan 2018.. alltså var tar åren och livet vägen?!?

without comments

Här ser ni gårkvällens enda och totalt råfiaskoiaste bilden ever..

Hur vi firade? Tja familjen tillsammans härhemma.. Känslostormarna de växlade friskt.

Först sprack nya nylonstrumpan efter bara 2 minuter på… Redan där borde man fattat vartåt det barkade men försöker ju se positivt och tja.. Energierna mellan våra väggar de växlade i snabb takt om jag skriver så.

Ibland va barna glada sen tjoff slog övertröttheten till och trots-gnabb-ett-irritationesidorna blev tråkigt dominerande men sen helt plötsligt blev MSN täckt av ett pussregn, Hips vips satt jag och 5-åringen och skrattade åt Grevinnan & betjänten. Minskning den? Sketchen skrevs på 20-talet men filmades in först -63. (Trodde iofs det va änmer länge sen men för er och min egen skull har jag nu goooglat)

Åt iaf väldans god mat där skagenröran på smörstekt kantstrippade sneskurna franskskivor va absolut godast.

Sen stod pappangjord hasselbackspotatis, kött och min gooooda pepparsås på menyn. Tyvärr fick den innan såå goda potatisen en bitter eftersmak när det visat sig att han totalförstört och skurit sönder min PAPPAsnidade slev.. alltså va fan!!!!!!

Den träslöjdade faktiskt far min som barn till sin mamma i slöjden, som sen alltid fanns i mitt barndomshem hela min uppväxt för å röra kokegröten med och som jag snabbt la vantarna på och tog med hem hit till oss när mamma så sorgligt gick bort..

Alltså HUR i helvete kan man få för sig att skära sönder nåns arvegods bara för att man inte tänker längre än näsjäveln räcker??? Skär för fan sönder nån billig ful ikeaslev som också ligger i samma lådjävel….

Sen när jag ledset upptäcker hans idiotmisstag nä då får man dra ur han ett förlåt… Än värre nästan är att han har mage att påstå att den där sleven är inte alls handgjord?!?!?

Ska man behövs gömma undan allt? Borde man inte skära med en slöare kniv än husets allra vassaste? Hur jävla hårt tar man egentligen i? Jag min åsna hade fullt sjå med barna medans han höll på så jag såg inte men nog fasen borde hanefter förra förstörandet av mormoärvda mässingsleven som han körde och förstörde i maskinen, ja för typnåt år sennu..va mer försiktig av sig innan manglar-fucking-förstööör nåt som betyder så mycket..

En sak, en pryl, en tingest jag veeeet! Självklart va det inte med mening heller han trodde ju inte ens denna hemmagjord sa han i sitt rusdruckna tillstånd men efterspelet, badandet av tårar, förlåtkramen nä.. Sånt existerar inte överhuvudtaget.

Jaja sen ville barna iaf ut där vid tolvsnåret i regn och allt för å se på alla grannars uppskjutandet av fyrverkerier.. Han ville inte med ut utan skulle se TV:n okej okej.. Tog med ungarna med varsitt paraply. Allt gick toppen tills en raket kom lite väl nära och small dunderhögt.. Då ropade minstingen med gråten i halsen att hon ville in.. ”läääskiiiiigt” Fort stegade vi oss uppför trappen men då har grannen precis breve oss(småbarnspappa även han till en exakt lika ung tjej) den pissdåliga smaken att tända på en sjuhelvetes hägbrakande storfräselådda full med dånande tjutande vidriga smälleaketer bara meter från där vi kämpade oss för å kommain genom dörren. Alltså han bara måååste hört hennes panikljud då han valde att fjutta på gnistfrästråden där,,Ååh va äre dom heter nu igen? Stubin vare ja..

Fick in henne tillslut och lyckades otroligt nog förklara och snabbt lugna ner hennes paniktillståmd. Tack och lov verkade hon förstå läget och ville ut på baksidan sen efter en kort stund så det va nog ingen fara men jag JAG kokade fan snuddpå sönder inombords och va såååååå på vippen att stega mig ut och skälla ut fanskapet inför hela hans balla vänskapskret som finklädda stod ute på trottoaren med sina champagneglas klirrandes..

Sansade mig men.. Nä.. Det där va förjävligt!!

Sen nämnde pappan i huset här att det va väl deras hämd för att jag skickade vidare räkningen där så att dom numer måste börja pynta för vatten och avlopp. Alltså.. Ja iofs fick ju aldrig nåt tack för posthämntningen, snöupptrampningen eller soptunnedragandet.. Så mycket möjligt.. mycket möjligt

Nä.. Gårkvällen kändes inte så harmonisk och hoppfull. Tyvärr..

Har nerverna utanpå, tårbrännande ögon och klumpilning i bröstregionen.

Mår inte så jätte-på-TOPP meeen ska bita ihop och försöööka ladda om. Nytt år.Nya möjligheter.

Ska iaf försöka börja med att föreslå fredspiperökning.

Såhär överkänslig som jag är just för tillfället det funkar inte i långa loppet. Måååste skärpa till mej men känner mig så löjligt ensam i allt skit som bubblat opp IOM terapin. Ingenting blir ju bättre av att jag reagerar som jag gör, spyr ur mig denna galla och tycker synd om mig själv. Herreguuud heller..

Nä kavla upp ärmjäklarna för bövelen och sluta va tvärsöver.

Pooositiva tankar!!! Börja om!

Godmorgon fina ni! Jippi vilken ynnest att få leva ytterligare ett år till.. Ska bli såå enormt spännande och se vad detta år kommer bli fyllt utav. En massa bra- hoppas då ja!

Kram

Written by rakapuckar

januari 1st, 2018 at 9:45 f m

Leave a Reply