rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

Tillbakablick.. Känns ju inte alltför länge sen

on 28 januari 2016

Lite småskrämmande och toksorgligt på samma gång det här att mamma inte längre finns kvar i livet och att huset min gamla moster bodde i  och som hon ju alltid bott i så länge jag kan komma ihåg nu är sålt och att hon själv sitter på ett äldreboende gaggig så in i norden vissa stunder men andra korta perioder helt glasklar och skärpt som få.

Vet inte hur det kom sig men googlade lite och POFF dök denna bild upp. Tyckte det såg bekant ut på nåt vis och jisses så jag hoppade till då jag såg att det var ju mamma, älskade saknade fina underbara goa bästa mamman i hela världen med sin storasyster..  Är några år sedan bilden togs..  Men det förunderliga i kråksången här är att det inte alls känns så länge sedan. Minns precis vad det var som vi fikade nämligen Butterbullar och arraksbollar som jag och mamma hade tagit med oss.  Gamla moster hon kom ihåg att jag inte drack kaffe och bjöd därför på en champisläskeflaska en 33a ni minns.. i glas.. Den stod och väntade på mig i hennes kylskåpsdörr…

Blir aldrig nå fler fikamöten där i köket där. Tyvärr…

Sen när jag klickade mig vidare in till orginalinlägget och då såg hennes handbroderade bonad där som satt ovanför soffan just där och då nä men då brast det för mig. Tårarna bara rann och rann…

Hon är en grym handarbetare min moster. Eller får nog skriva var, även fast hon ju lever än. Synen ställer till det berättade hon sist. Hursom så hade hon flera olika bonader med olika budskap som hon bytte mellan under årets årstidsskiftningar.. Vad blev det av alla dom? Hoppas dom inte slängdes på tippen iallafall för det hade ju vart riktigt sorgligt..

Som sagt.. Vill ni också blicka er lite tillbaka till hur inläggen såg ut förr i tiden ibland när jag tog mig tiden att ladda upp många flera bilder efter varandra så varsågoda: http://www.rakapuckar.nu/uncategorized/fotoalbum-fran-forr-vackte-tillbaka-minnen-man-glomt

Nostalgiskt så det förslår. Shit va jag önskar man kunde få spola livet och tiden tillbaka om så bara för nån liten timma eller två. Det hade varit mer än underbart fantastiskt. Hade varit sååå grymt fint att få sätta min minsting i mormors knä. Dom hade tokdiggat varann jag bara vet det. Dom är så lika på nåt vis, både till sättet och utseendet… Men.. Nu blir det tyvärr aldrig så.

TACK ÄLSKADE MAMMA för livet!! För tack vare det så har jag kunnat skänka liv till egna små tjejer jag också och det är inte kattskit det inte!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *