Ut med det… Ut ska det…

söndag, oktober 23, 2011

Det finns många av oss som inte tänker ens bortanför där näsorna våra tar slut. Eller haha vi har ju bara en även om en del ibland ser två där i spegelavbildningen. Detta dubbelseende beror oftast på endera alkoholintag eller övertrötthet. Vilket av detta som är vanligast hos dig vet du bäst själv..

Hursom så är det ganska ovanligt av oss att vi byter ut umgänget med de vi håller närmast. Okej, vissa av oss har stora kompis och vänkretsar som hela tiden ska rulla runt och betas av medan en del bantat ner sitt umgåseriande till enbart några få, kanske bara en eller än värre kanske ingen alls..

Dock gäller det i dessa deppiga tillståndstunder att komma ihåg att NEJ vi är aldrig helt helt ensamma för hur vi än väljer att vända vår bak så har vi ändå oss själva

Vi har vårat egna massmångfacetterade väsen att luta oss mot och in i som den skönaste av kramar man kan tänka sig

Bara det, att de flesta av oss inte ens förmår oss kunna känna denna kram överhuvudtaget

Varför då? Jo för att vi är så onödigt självkritiska och har satt åt helskotta för höga krav på oss själva att vi aldrig blir riktigt nöjda

Men är det då inte bra att sätta höga mål och sikta mot trädtopparna?

Jovisst men det är också viktigt att klappas sig själv på axeln minst en gg per dag, förslagsvis på kvällen innan sänggåendet och verkligen visa uppskattning, stolthet och glädje över det bra man själv faktiskt varit delaktig i att driva igenom och fått gjort under dagen som gått

Varför då? Jo för att våra chefer, våra kollegor, våra anhöriga, grannar, medmänniskor genom livet i stort överhuvudtaget vart dom nu än må befinna sig i vår närhet dom är nämligen lika självupptagna och egenhårdpressade även dom så dom glömmer lixom bort att ge beröm, komplimanger och visa den där uppskattningen som hade varit så trevlig att få sig..

DÄRFÖR får man helt enkelt ge sig själv denna i deras ställe

Är ni med på hur jag menar..

SEN kan man faktiskt också träna upp sitt egna öga till att uppmärksamma andra människors bragörigheter och istället för att kanske bara snabbt tänka dessa SJUNGA UT och berätta hur bra det dom gjorde blev, eller hur snällt det var att dom fixade ditten och datten eller hur fina dom ser ut i den nya jackan..

SMÅ SMÅ tecken på att vi är uppmärksammade och uppskattade för det där lilla extra vi alla gör varje dag är så otroligt mycket mer värt än man i längre perspektiv kanske förstår

DÄRFÖR har jag här och nu lovat mig själv att dels varje afton/kväll berömma mig själv för lite sånt som ingen annan kanske ens märkt men som jag gjort för å vara snäll eller för att underlätta för andra men även mig själv såklart.. Sen också så fort jag får möjlighet hädanefter verkligen berätta ut allt jag märker som andra gör för att göra livet lite ljusare för mig och andra.. Nu är det färdigt med att tänka i det tysta nu ska beröm, peppning och uppskattning UT

Några fler som hakar på?

Som texten häruppe antyder det är inte åren i livet som räknas utan det man fyller dessa år med

Jag har fyllt mina med åt helskotta för mkt självförakt över att jag inte riktigt nått dit jag borde vara på massa olika plan. Jag har varit frustrerad över att relationer gått i kras och människor splittrats upp och försvunnit från min livssfär.. Jag har sörjt att jag har förlorat många som betytt mer än jag förmådde tala om för dom under tiden dom fortfarande fanns kvar och jag därmed också hade chansen… Dessa har endera klivit sig över livströskeln eller över mitt hems tröskel – alla med den gemensamma nämnaren att dom aldrig igen återvänt tillbaka..

TOMRUMMEN av dessa underbara människor gapar stora och först nu har jag insett att nej det är inte meningen att jag ska hitta nya och täppa igen dessa med utan det gäller att istället för att få panik och känna rädsla över att dom finns att istället inse att dessa hål påminner om massa kärlek. värme, minnen och en hel hög med fint som INGEN NÅGONSIN KOMMER kunna ta ifrån mig. Det gäller helt enkelt att återframkalla det som var och sen den värme och glädje man känner över den tiden.. det är DEN man ska proppa igen de jobbiga hålen med

Ut med allt jag tänker men aldrig säger

Ut ska allt beröm, all uppskattning och tacksamhet och detta med start idag

Alltså inte bara mot andra utan även mot mig själv vilket inte känns alltför vant och bekvämt

Vidare tänkte jag nu också börja skissa lite på vad egentligen det är jag tänkte fylla mina nästkommande år med för jag hoppas önskar och tror såklart att det blir ett par till

Om man tänker på alla år man levt som varsin stickblomma.. och att man själv är den duktige talangfulle naturbegåvade självlärda flouristen som  ska sätta ihop en fin bukett av dessa allihop eller kanske t.om ännu intressantare ett trevligt blomsterarrangemang. 35 stjälkar räcker ju en bit iallefall

WOW  det skulle kunna bli rätt läckert  och ju fler år man kämpar sig kvar och lever vidare desto större  bukett kan man sen få ihop per år som gått..

Hur skulle du arrangera din livsbukett?

2 Comments

  1. Micke skriver:

    Det är klart att man ska göra sitt bästa, och har man gjort det.. Då kan man vara stolt över sig själv.

    Jag brukar berömma mina kollegor och tacka för en bra arbetsinsatts i mail som jag skickar ut till många.
    Tycker att det är viktigt att ingen känner att jag försöker ta åt mig äran, över att något blev bra, utan att alla ska förstå att det är ett lagjobb som ligger bakom.

  2. Anton skriver:

    Vore trevligt med lite bilder som är Aktuella,då får man ihop texten lättare,kram

Kommentera