Det tog sin lilla tid att pallra sig iväg ut det där STOOORA kuvertet som inte fick plats i vår brevlåda. Häromsistens fick jag ju tillslut tummen ur men glömde såklart bort att öppna det när jag väl pallrat mig hem. Där låg det alltså orört i flera jättemånga dagar ute i köket, på golvet, under köksbordet.
Jag hade lagt opp det PÅ köksbordet men nån liten buselusa hade väl ”gömt” det för sin mamma sådär som hon älskar att göra med både det ena och det andra. Sen när jag letar och letar och försöker beskriva för henne vad det är jag har borta ja men då är hon duktig på att själv nästan alltid HITTA föremålet i fråga. Det tog ett tag och några gånger innan jag tog henne på bar gärning och insåg att hon själv var den söta lilla boven i de flesta borttappningsdramer numer.. Inte alltid såklart – men ofta.
Det här stora vadderade fina kuvertet däremot glömde jag bort då jag stundvis kan bli toktrött efter vissa typer av aktiviteter.. Tills igårkväll…
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH vilket fint kort ni skrivit och så underbart söta små joggingoveraller till systrarna bus. Stortjejen provade sin igår och gud va mjuk å skön. Vilka fina färger. Hon röjde runt rätt rejält i sin och hann såklart inte ta en bild innan hon hade lyckats välta ut ett glas fil över magen men.. bild kommer så snart jag tvättat, hängt, dragit och torkat den. Hon i magen kickar och tackar så mycket hon också.
Shit va ni är då söta, generösa, snälla och fina *får tårar i ögonen*
TUSEN TUSEN JÄTTETACK ÄLSKADE KÄRA NI för att ni uppvaktar oss så snällt. Människor som Er borde alla få ha i sina liv.
STOOOOOOOOOOOOOOOOOOOR KRAM fylld med tacksamhemt sändes härmed i er riktning!
Kommentera