Minns ni unge killen John Hron som misshandlades till döds?!?

tisdag, november 3, 2009

johnron

Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor.

När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön. Det är där de ska campa. Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv. Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

john
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare. Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde. De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med. Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar.

Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo. Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom. De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.

john-hron

Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull. John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister. Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet.

Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka. Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna.

Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet. Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra. Ibland gör de uppehåll i tortyren.

De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld. Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön. John kvicknar till och simmar utåt.

Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så.

Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop. Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig. Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten?

johnr

Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år. Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom. Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt.

Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar. Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom.

Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting. Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö. Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.

Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet. Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.

Kopiera och sätt in på din blogg, visa att du bryr dig. Stoppa våldet!

Nästa gång kan det vara DITT barn som någon slår sönder och samman

Det gör så ont i mitt hjärta när jag ser dessa bilder

När jag läser denna texten

Den påminner så starkt om att livet inte är för evigt

En dag som kan starta ganska okej kan få ett förödande slut om man har jäkligt otur

Vissa människor är så avtrubbade i sina hjärnor att dom helt enkelt inte fattar vad som är rätt och vad som är fel

Beror detta på medfödda defekter? För lite eller kanske för mycket kärlek?
Ett är iallefall säkert en av mördarna bakokm detta tragiska livsöde som John gick till mötes verkar vara allt annat än sympatisk

Läs själva intervjun om med den unge man som valde att avsluta en annan ung mans liv

alldeles alldeles

för

tidigt…

Här kommer artikelintervjun:

http://www.angelfire.com/ns/urk/nazisten_daniel.html

Antar att länken inte går att klicka men klipp då ut och klistra sen in i adressfältet

Tänder ett litet ljus för John och alla andra stackars människor som bragts om livet helt utan egentlig anledning

Finns det överhuvudtaget någon som helst anledning som rättfärdigar att man släcker andra människors liv?
Nä inte i min värld

Här kommer ljuset John

Må du få vila i frid

ljusljus

26 Comments

  1. Jimmy skriver:

    Mördaren och nazisten Dl H är numera aktiv i mc-klubben MC Uddevalla, som är hangarounds till Hell’s Angels. Han avtjänar f.n. ett långt fängelsestraff på riksanstalten i Kumla för grov misshandel, vapenbrott, rån, grovt narkotikabrott, olaga hot, våld mot tjänsteman och övergrepp i rättsak. Han kan friges tidigast i
    april 2022.

  2. Micke skriver:

    En ofatbar grymhet.
    Och ett skämt till straff.

  3. slimshady929 skriver:

    Hmmm…jag är ingen förespråkare av dödsstraff, men i sådana här fall så har jag full förståelse om föräldrar eller anhöriga vill ta saken i egna händer… personerna som utför något sådant här borde få lida riktigt ordentligt.

    /P

  4. cpe99 skriver:

    R.I.P John!
    För eller senare får alla vad de förtjänar så man kan hoppas att cancer eller ngt annat plockar bort förövarna från vår verklighet. Oavsett avtjänat staff så kommer de alltid att vara mördare…

  5. Fredde skriver:

    Nynazisten och psykopaten DH är nu för tiden med i ett kriminellt mc-gäng och är oxå delägare i en bil- o mc-firma i Gbg, men det påstås att han sitter inne för en massa brott. Han har 2 barn – stackars jävlar! Den andre psykopatmördaren hette M F, men har bytt efternamn. Han ”bor” numera på Lillhagens Mentalsjukhus i Gbg, och är helt neddrogad av psykmediciner. Den tredje nazi-psykopaten heter J B, och jag vet inte var han befinner sig eller vad han sysslar med idag.

  6. Nisse skriver:

    Hej!
    Jag kan förstå att du publicerar kommentarerna ovan med namn på de dömda. Men du bör nog vara försiktig eftersom du med största sannolikhet bryter mot personuppgiftslagen (PUL).

    Såvida denna site/du inte har ett utgivningstillstånd (= är en tidning/publikation) och därmed också har en ansvarig utgivare. Så mitt råd i all välmening, redigera bort namnen på de dömda i ovanstående kommentarer.

    Stor kram

  7. rakapuckar skriver:

    Tack tack jag tänkte inte så långt jag inte… Bättre nu? Tjohooo för hjältar som dig

  8. Per skriver:

    Ja mycket elände skapas i hatets namn helt klart.
    Att det finns personer i detta land som tycker att andra människor förtjänar att dö är mycket skrämmande. Fallet med John har ju dessutom fått den mycket obehaglinga följden av att nazistiska/rasisistiskt övertygade puckon firar detta.

  9. Micke skriver:

    Jag låg i lumpen med en nazist.
    En dag tröttnade jag på honom, och förklarade ett och annat hur den läran fungerade på 30talet till andra världskriget.

    Då han insåg att han inte var något ariskt praktexemplar, och troligen bara skulle duga som kanonmat, så såg han lite sorgsen ut.
    Han misste något han hade trott på länge, utan att någon hade vågat säga vad de tycker, eller fakta.

    Men det är en fashinerande ideologi, som aldrig upphör att förvåna en.

    Men aldrig att han sa något om nazismen igen.

  10. Hannah skriver:

    Usch, fattar inte varför vi har så låga straff i Sverige!! ”Livstidsstraff” ska väl vara livstid och, inte tolv, tretton år?

    Daniel Hansson, som den ene mördaren hette enligt uppgifterna från intervju’n du la ut verkar ju ha en lika stor hjärna som, en harplutt!

    Citat: ”Jag har aldrig haft problem med invandrare.”

    Citat 2: ” Invandringen får inte gå före det egna folket. En blandning av kulturer är aldrig bra.”

    ..Oo…Smart som en valnöt..

  11. Rikard F skriver:

    Hannah: Förvisso länge sedan du skrev men jag vill ändå kommentera, kanske för andra som läser.

    Jag avtjänade straff på Kumlaanstalten samtidigt som DH kom dit när han var nydömd (alla med fyra år eller mer kommer till Kumla först för att utvärderas).

    Han var bara tonåring och det var mycket unikt att en tonåring skickades till Kumla som ju faktiskt är Sveriges tyngsta och värsta anstalt vad beträffar klientelet. Normalt sätt skickas inte lättpåverkade tonåringar till Kumla. Risken att de påverkas eller utnyttjas (inte sexuellt bör poängteras, sådant förekommer bara på amerikansk film) är överhängande.

    DH var livrädd när han kom till Kumla precis som alla tonåringar som sänds till fängelse första gången är. Tänk dig själv att gå i en lång mörk kulvert som snorvalp och möta kanske 10-15 biffiga tatuerade kåkfarare. Någonstans där är det mest avskräckande en tonåring kan vara med om i anstalt. Allt som händer därefter härdar och gör oftast en sådan person hårdare och elakare. Det är oundvikligt. Den som inte förhärdas går under.

    Jag råkar veta att DH behandlades stenhårt av kriminalvården. I normala fall ska inte sådana här personer placeras med tungt kriminella och kriminalvården ska verka för en bra frigivning där personen ska ha en rejäl grund att stå på. Pga det massmediala trycket kring det avskyvärda brottet så särbehandlades DH. Han var såvitt jag vet den ende tonåring det året och förmodligen på flera år som skickades till Kumla.

    Att han idag skulle umgås med kriminella eller begå brott skulle inte förvåna mig ett dugg. Det finns få tonåringar som skickats till tunga anstalter som kommit ut som hederliga individer.

    Själv åkte jag in på mitt första och enda straff som vuxen (en tonåring är inte vuxen) så fängelsemiljön påverkade inte mig på samma sätt. Jag fick också utslussningsåtgärder för att anpassa mig på utsidan som DH inte fick. Så har jag inte heller återfallit i brott.

    Min poäng är alltså att på något sätt så är det samhället, dvs vi, som får ta det känslomässiga och ekonomiska konsekvenserna av en havererad kriminalvårdspolitik.

    Du kanske förordar livstid…och jag känner likadant känslomässigt när jag ser bilderna på John Hron (nästan så jag vill gråta). Men vi måste inse att det går att bättra människor och att en tonåring inte är så ”smart” att denne inte begår ett brott om denne riskerar livstid. Förresten finns inte livstid i skalan för den som är under 21.

    Slutligen bara en reflektion om ”nazismen”. Jag vägrar att tro att de här pojkarna var ”nazister” i den meningen att de var ideologiskt övertygade. Det är också därför DH inte ger några vettiga politiska svar i intervjun. Hur skulle han kunna göra det? Jag tror eller tror mig veta att det var en subkultur. De hade lika gärna kunnat vara punkare, anarkister eller hårdrockare. Jag har träffat sådana morddömda också i fängelse men deras fall har inte rönt samma uppmärksamhet.

    Tack för mig.

  12. Sandra skriver:

    Det är hemskt, och jag som brukar bada i den sjön på somrarna

  13. Micke skriver:

    Rikard F, Grejen med killarna som utförde mordet är att de saknar spärrar, jag har läst rättegångsprotokollen och även polisförhören, ingen av killarna kunde se något fel i det de gjorde, när man dessutom ser bilderna av John, jag såg dem kopierade i svartvitt 1996 så inser man att killarna såg detta själva vad de åstakommit, de brydde sig inte utan var totalt likgilltiga, under rättegången reagerade de inte när de fasansfulla bilderna visades.
    De här killarna reagerar endast när något illa själva drabbar dem, När du såg DH så var han rädd för sin egen del i att hamna på Kumla, men insåg inte att det var konsekvensen av att ha brutalt mördat John Hron.

    Det är därför Nazismen är livsfarlig för psykopater blir fullkomligt livsfarliga i en sådan subkultur, som Hårdrockare eller Punkare hade de aldrig mördat John Hron eftersom i dessa kulturer existerar det inget människoförakt så som det gör i Nazismen.

    De borde satt in killarna på en ungdomsanstalt med ett behandlingsprogram för att konfrontera dem med deras egen sjukdomsbild, att de skulle ångra vad de gjort mot John Hron finns inte på kartan eftersom de helt saknar empati.

    Killen som blev frikänd satt en bit bort med Johns kompis och rökte, han hade en mobiltelefon och kunde närsomhelst ringa polisen och avstyra det hela, han visste vad de andra gjorde eftersom de slag och sparkar i inledningen av misshandeln gav John Hron de kraftiga bulorna i ansiktet då han själv deltog, men han var helt likgilltig medan kompisen bönade om hjälp, det visar att ingen av killarna hade empati.
    Nej de borde satts på vård med utskrivningsrätt när en läkare ansåg att de var färdigbehandlade, de hade i princip fortfarande kunnat sitta kvar vilket borde varit så för att bespara de övriga offren som mött delar av de här killarna.

  14. amanda skriver:

    Jättefin pojk, ofattbart att något sådant kan hända, de skyldiga fick några års fängelsestraff, hans föräldrar livstid. Tänk att se sin son i detta skicket. Ofattbart. Vila i frid.

  15. bert skriver:

    Vafan håller dom på med jag tycker att dom borde få lifstid i fängelset eller dö!

  16. WAa skriver:

    Mobiltelefon, 1995? Det var troligen ovanligt.

  17. killer skriver:

    Var Patrik Asplund delaktig i detta?

  18. bengan skriver:

    hoppas det finns nån underbar mäniska som tar livet av dom asen.

  19. Maddie Mad skriver:

    Det skär i hela mig av det som John utsattes för och mitt hjärta värker! Att det finns människor på denna jord som kan utsätta någon för så grov misshandel. Jag kommer aldrig glömma det som hände honom och jag blir så rädd av att omvärlden ska glömma hur mycket vi måste ge och lära våra barn för att förhindra att detta händer igen! Jag gråter för hans familj som har blivit utsatta på de grymmaste sätt och jag spottar på och önskar död åt de asen som tog hans liv och jag ska pissa på deras gravar som fortfarande skändar Johns grav! dessa ruttna människor som saknar empati och känslor för andra människor, död åt dessa äckliga avskum!

  20. sneezefinger skriver:

    Patrik ”nitton” Asplund, sedan 1996 f.d. nazist och sångare i Midgårds Söner har skrivit en bok om sitt liv som heter ”Med hatet som drivkraft” tillsammans med frilansjournalisten Jonas Hållén. Så jo han var delaktig

  21. rakapuckar skriver:

    Sneezefinger: huvva… att det finns sånna hjärnsnurriga människor… tragiskt! Det är definitivt INTE en bok jag tänker köpa eller läsa

  22. Apricosen skriver:

    Familjerna till de som mördade John är /var också nazister. Hur mycket av påverkan kommer inte från färäldrar? Föräldrar som beskriver för sina barn hur dom skulle ”lösa” saker och ting. Barnens öron är stora som trattar och ser det som ”Om jag gör detta då älskar pappa/mamma mig” och det är ju egentligen ett godkännande att få lov att göra det. Är sedan IQ ganska lågt då finns blir det som det blev med John. Hat föder hat.
    Jag har träffat nazisterna i Kungälv men som tur är så är många av dom oftast stora i orden men liten på jorden. Christer Mattsson gör ett bra arbete. Många som kommer till Auswitze blir helt omvänd. Christer Mattssons arbete borde finnas i varje skola. Jag tror dock att det är viktigare att först möta föräldrarna eftersom det är dom som ger klartecken eller inte.

  23. Apricosen skriver:

    Kungälv är en nazisthåla med en nazistprofet. Jag har bott där och glad att jag kom där ifrån.
    Kungälvs motto ”Med hjärtat i historien och blicken mot framtiden” tyder på att dom inte vill ändra sig. Som jag sa till ordförande i KCIS efter det dom sa ”Det skall vara som det alltid har varit” Som 1700 talet? undrade jag då. Jag bodde där i 23år och det var en mardröm. Mordhot, stölder, mobbing, äggkastning på huset. Kan vara glad att vi klarade livhanken efter att man här har läst om John Hron. Vårt barn gick i två skolor i Kungälv och var mobbad i båda. Värst var det i Diserödsskolan. 6år av helvete. Tackar vet jag Stockholm!

  24. Eddie skriver:

    http://www.kungalvsposten.se/upload/article/bild/7/537257/KP_16_john_john_s.jpg

    Det finns fler Hårdrockare är boneheadnationalistpack i Sverige

  25. See skriver:

    Rakapuckar:
    Patrik ”Nitton” Asplund kände killarna som mördade John, och det var på grund av detta han hoppade av nazismen. Boken handlar om vägen ut ur nazismen, bort från hatet.

  26. SIMO HÄYHÄ skriver:

    Apricosen: Håller med om mycket av det du säger. Framförallt bonnhålorna i Kungälvs kommun, där bl a Diserödsskolan som du nämner, är hemska, white trash på en nivå man inte förväntar sig en kvart med bil från Sveriges näst största stad. Men vad jag inte förstår är varför du bodde där i 23 år och lät ditt barn gå i den värsta skolan i 6 år. Det är oansvarigt, på gränsen till bristande föräldraansvar. Man får faktiskt flytta, och pendla från ”downtown” Kungälv (som är något bättre) eller Göteborg lär ha fungerat om du inte ville byta jobb….
    Själv bodde jag i ”downtown” Klv i några år också pga föräldrarnas jobb och det var inte kul heller, stora sociala skillnader skapar alltid konflikter och där gick drägg från Fontin och Komarken i samma skola som stekarkidsen från gamla och centrala delarna, men den mobbing som fanns var inte i närheten av det man kände till ifrån Romelanda, Kode, Ytterby, Kärna.

Kommentera